Var skulle jag stå om jag bodde i Egypten?

Tar åt mig ganska starkt över vad som händer i Egypten, Vet inte riktigt varför ännu…

Fred och frihet, det är allt Egypten begär

Mannen på gatan i Egypten säger att de vill ha fred och frihet, att de är fredliga människor som är trötta på Mubarak, vars 30 åriga regim inte har gett dem något alls. Landets ekonomi har förbättrats men inte för den enskilda invånaren. Av Egyptens 83 miljoner invånrae över-lever hälften av invånarna  på under två dollar om dagen.

Och inte ska vi väl ha sympatier för Egyptens politik. Dom har ju för allt i världen gjort the big NO-NO och stängt ner och förbjudit  Al-Jazeeras redaktion och redaktörer i Kairo. (Al-Jazeera är en 24 h nyhets och aktualitets kanal, som sänder från mellanöstern på engelska)

Men samtidigt kan man inte låta bli att blicka framåt, vart skall detta leda? Det finns ingen klar profil, inget motståndsoppositionsparti. Om Mubarak störtas vem andas in luft i vakumet? Och hurdudan luft? Det lär ju inte bli den ädla kvarterspolisen som spontant bildats för att skydda affärerna från plundering och annan laglöshet som brutit ut bakom demonstartionerna. Tyvärr inte.

Försök kika runt hörnet, vart leder detta?

För några dagar läste jag ett rykte om att Iran skulle ha stått bakom och uppmuntrat demonstatrionerna.. Verkade absurt tyckte jag, och tycker väl nog det fortfarande. Här bör inflikas att jag kanske inte är så förtjust i Irans politik men Iran som land har jag inget emot det pågår mycket under ytan där som vi inte vet något om, positiva saker, nya församlingar som är oräknade, kan röra sig om miljontals. (Enligt Sat-7.)

Hur som helst, det var of topic och good news are no news so tillbaka… Iran står alltså bakom demosntratinerna, medan vårt kära USA vägrar dra bort sitt bistånd från Mubaraks Egypten. Och helt plötsligt är allt upp och ner här. Iran är the good guys som stöder fred och frihet medan Usa och väst står för förtryck. Om det skulle handla om rätt och fel så skulle det se ut så, men nu handlar det ju inte om vad som till synes är rätt och fel, utan I slutändan kommer det att handla om vem som kan utnyttja Egyptens firhetskämpar till sin fördel. Finns nog inte så mycket nobelt i det hela har jag på känn.

Mubarak har sålt sin själ [sitt land] till Väst

För saken verkar vara att Mubarak har sålt sin själ och sitt land till väst för att öka den ekonomiska tillväxten och detta har bland annat skett på bekostnad av det muslimska brödraskapet som hänsynslöst har förtryckts. Eftersom Egypten har varit “Västvänligt”. Man kan alltså anta att om oppositionen lyckas störta Mubarak så kommer vakumet att fyllas av extremistiska muslimer… Så däri skulle det kanske passa att Iran faktiskt stöder oppositionen. Det skulle gagna deras syften. Men inte USA:s.

och Israel, alla tings måttstock...

Vad jag också befarade och fick bekräftat idag är att Israel håller andan. Läste på Husis att medan relationerna till alla andra grannländer har försämrats under de senaste åren, senast Turkiet ifjol. Så har freden mellan Egypten och Israel hållits i över 30 år. Och det är det enda landet som mer eller mindre är kvar på Israels sida. Inte för att de är vänner, utan för att det gagnar båda länderna intressen. Så ryker Mubarak och hans regim så kan Israel säga adjö till den sista goda grannen för den allmänna oppinionen och det muslimska brödraskapet i Egypten hör tydligen  inte till dem som Israel byter glansbilder med.

(Läs gärna Matz Gezelius analys Israels enda goda granne HBL 31.1.2011.

Men var lämnar detta mig, Klart jag vill tro på demokrati och frihet för Egyptens folk. Men för tillfället finns det så mycket politik bakom det hela så om jag försöker med det så blir jag bara cynisk och bitter. Så jag står med de män som tagit sitt ansvar och försvarar sina kvarter mot plundrare. Jag hejjar på er, må ingen utnyttja er moral, och om någon gör det håll er till det som är rätt för att det är rätt... Resten är det nog bara att vänta och se vad det blir av.

allt skall samordnas i tiden

Taiming fashinerar... Har nu suttit i två veckor dag och kväll och sett hur man i den konstgjorda världen övar och repeterar för att få den rätt, för att få allt att flyta, för att få alla att synka med varandra, ljus, ljud, dans, alla dansarna, scenorgrafi, musik, replik, rörelse, känsla, tonläge, intro, outro, allt ska taimas för att ge åskådaren en trolig upplevelse över otrolighet. Men egentligen är det ju bara vi som spelar Gud, vi som apar efter... Vi är lyckliga över att ha en plats som vi bestämmer över. Som vi kan inbilla oss att är riktig och viktig, som vi kan återgå till när vi inser att vi är utelämnade i den riktiga världen. Den som är för stor för att vi ska kunna taima och quea... Med all rätt tycker jag.

Ikväll är det en ledig kväll, o den ska firas!!!

Where you go, I'll follow

Fick just bekräftelse för nästa steg. Det blir tydligen ny uppgift i form av volontärarbete. O ny resa med destination Israel. Blir säkert bra då jag fått smälta det lite.

Typiskt töölö

Hemma på vår balkong, inne i stan. Där har vi en skylt upptryckt i plåt som berättar när vi får damma.

Töölö, stadsdelen där de nyrika f.d. industriproletärerna valde att bo efter att de kommit upp sig i kapitalismhierarkin. Kännetecknas av drygt allvetande, stolthet, målmedvetenhet, socialistisk foglighet, känsla för detaljer och dynamisk stabilitet... o tro inte att det har förändrats. 

Och så undrar folk varför vi anser oss behöva äga päls...

Låter som en terrorist

Psalmsjungande tant tog sig in i gymnasium 

Gymnasisterna i Lahden lyseo fick en överraskande serenad under lunchen i går. En äldre kvinna tog sig in i matsalen och började sjunga psalmer.

Skolans rektor bad kvinnan att avlägsna sig, uppger Etelä-Suomen Sanomat. När kvinnan inte hörsammade begäran tillkallades polisen.

Poliserna ledde ut kvinnan och hjälpte henne hem. Allt gick lugnt till, meddelar man på polisen i Päijänne-Tavastland.

Kvinnan fick inga böter för tilltaget.

Källa: HBL

Jag är fortfarande mållös, har faktiskt ingen aning om hur jag ska reagera, hur är man källkritisk till sånt här?

Vad har logik för betydelse om utgångsläget är fel?

Jag ska opponera feministisk filmteori idag. Vilket betyder att jag skall diskutera på vilket vis vi tycker att den sista delen av västbefolkningen, som ännu inte riktigt har fått gå ner sig i det egoistiska individträsket, (de passiva, uppofrande kvinnorna) ska få befrielse, lika rättigheter och rent av en putt i rätt riktning rakt ner i ävjon.

Förlåt min ironi och sarkasm, den är inte riktad till den fina människa bakom texten jag ska opponera, inte ens till alla feministiska filmteoretiker. Utan den är riktad till den sanningsopposition som har lyckats snärja oss i denna tanke och logik.

russin-vindruva-russin-vindruva!

-RUSSIN! alla skruttar ihop ansiktet till små bollar. - VINDRUVA! alla dinglar med käken ner till marken o ser ut som apater.- RUSSIN! skruttet kommer fram. VINDRUVA! RUSSIN! VINDRUVA! RUSSIN!… Och ungefär vid den här tidpunkten av körövningen så upphörde intresset för en femåring. Måste medge att uppsjungningen förstod jag mig aldrig riktigt på när jag var liten. Fick ju ofta vara med på min pappas evinnerliga övande med sina körer, men hittade snabbt på mera intressanta saker att ägna mig åt. Men denna fas har ändå etsat sig fast i mitt minne för jag var så förvånad över att jag som liten läspande femåring med talsvårigheter kunde sjunga lika bra som de vuxna.- Mio-mio-mio-mio-mio-mio-mio. Det kan ju jag med, vad är det då för vits att öva så ofta? Det fanns liksom ingen logik i det hela.

Kom att tänka på detta häromdagen då jag o C. Experimenterade med russin-vindruva bön. (Är inte säker på att man får göra så, men vi kan väl skylla på att vi var båda trötta och det positiva var ändå att vi prioriterade bönen framom sängen, fast sen blir det ju som det blir, vid detta skede får man fundera om inte Gud har gett oss för mycket kreativitet och för lite omdöme) Hur som helst russin-vindruva var det. Det går ut på att när någon säger russin så ska man se ut som ett russin och be panikartat och krampaktigt för saker som kräver sådana åtgärder. När någon säger vindruva så ska man slappna av i hela ansiktet och kroppen och inse Guds otroliga nåd och trofasthet.... Dessa växlar man naturligtvis mellan i snabb takt så man hinner varken tänka det ena eller det andra för man blir så fokuserad på att skrutta o slappna av. De inledande datan i detta experimentet visar att man kan bli tokig med minder. Så det är alltså inget att egentligen bygga vidare på. Bra så! 

Men det fick mig att tänka på att våra yttre känslostormar har fått så många att stanna i uppsjungningsfasen. Om vi bara fokuserar på att snart kommer jag att känna annorlunda och nu måste jag börja förbereda för det, då kommer vi aldrig att få chansen att se att det här med känslorna kring Guds trofasthet endast är uppsjungningen. Jag tror att det är bra att man i början stretchar och töjer, dels för att värma upp och dels för att upptäcka den personliga amplituden mellan russinet och vindruvan. Men det är ju inte det som det hela går ut på! Jag skulle inte sjunga i kör för att bara få vara med på uppsjungningen. Vi värdesätter uppsjungningen och vet dess betydelse men det är ju nog själva sången, de synkroniserade tonerna och stämmorna, skapandet av musik som gör det värt att orka sjunga upp, (och för att man ska kunna göra sin del i kören krävs det ju att man värmt upp)

Skönheten i sången går inte att jämföra med själva uppsjungningen. Likaså med det kristna livet. Så många är fortfarande fast på uppsjungningen, vissa har ihärdigt klamrat sig fast där i hur många år som helst och vissa har blivit besvikna och gett upp. Och båda grupperna går miste om själva sången och musikarrangemanget. När vi har lärt känna Jesus då får vi börja sjunga upp, men det är inte hela poängen. Poängen är att sedan få vara med o skapa storverk, klassiker, att få leva livet som en del i ett musikstycke med en dirigent som har full kontroll och som ser helheten och vet hur det kommer att sluta. Han är flera steg före och kan förbereda sin kör för vad han vet ska hända på nästa sida, bygg aupp och väva in i arrangemanget vars helhet skapar något vackert som berör åhörarna, som ropar till åhörarna att det här är vad vi är ämnade till, han vill göra det, här och nu, tillsammans med dig och mig.

Därför gör det mig bedrövad då jag ser hur många som fortfarande ihärdigt och trofast övar RUSSIN-VINDRUVA-RUSSIN-VINDRUVA för att detta är den tro som de har blivit presenterade att ska vara  liv, och liv i överflöd, men det är ju bara början.

I'm in the business of making sense, you know

Tre saker du bör tänka på innan du överväger att skaffa dig en studiepartner.

För det första

Tar din valda studieparter fram dina goda punktliga sidor? Det vill säga vet du att hon/han kommer att vara på plats precis klockan 9, och tvingar det dig då att vara sharp för att du inte vill verka oseriös i jämförelse? Eller säger ni klockan 9 och båda vet att ingen kommer att dyka upp före klockan 10 fast det höst troligen blir så att en skickar ett ursäktande meddelande 9.45 och säger att det nog blir 11 ändå. Nu sitter jag här 11.09, har själv varit på plats i 9 minuter och ingen S syns till. Ha-ha!

För det andra

Har ni tillräckligt med distans till era känslor så att ni märker när koncentrationen är negativ och det är dags för matpaus? I vissa valda situationer med valt sällskap kan det vara skäligt att fråga sig om det är till fördel att bestämt hålla på att lunchpausen ska vara klockan 15 fastän man märker att den sista timmen går åt att lära sig hippeuttryck ur den mycket upplysande Hippie dictionary. Lite självkännedom och förstånd är på sin plats här, och i sommarduon A&S fallet betyder det: Gå och ät tidigare!

Och för det tredje 

Lämna silikonet utanför, ta inte ens upp den diskussionen, det hjälper inte i situationer som dessa, inte i några andra heller, förutom då möjligen knarrande trösklar. Våra empiriska undersökningar visar att arbetet varken blir gjort av sig själv eller fortare om man inviger sig i sådana diskussioner. Abslout inte då man dessutom inte ens får prata.

Nu ska jag börja, eller egentligen har jag redan börjat eftersom jag framgångsrikt lyckats konstaterat att S&A är i en Revitalization movement, that is a deliberate organized conscious effort by members of a group to create a new culture.

Rock on! 

fördömelsens dag idag

Represalierna haglar. Anu har blivit vingklippt två gånger idag. Inte för att hon tänker fel utan för att hon tänker. Det plus att hon fortfarande inte riktigt kommit tillbaka på fötterna igen efter julens låtomossdrabortmattanunderfötternapåanupåjulafton får mig nu att inse att det knappast är troligt att jag håller på att krascha. Jag menar man söker sig inte till vattenbaletten om man inte vet att man har en ringmuskel. Men det betyder inte att trycket inte ökar då man är i vattnet Med andra ord, detta är part of the deal så ingen orsak att stå med förvåningens finger i häpnadens mun här inte. Just keep going!


(hyllningar av liknelser ombeds tillfalla den mest finslandssvenska av oss alla, Mr. Levengood)

Vistas i hemlighetens kammare

Har fått vara med om något förunderligt idag. Jag väckte Cicci klockan halv 11!!! och hon var helt väck på grund av sömnkrapula. Det måste ju va så där jag brukar va, festligt! We hereby live in the appartment of milk and sleep. Och idag skall det bli second Christmas!

God Jul!

vad kallar man en hjälte utan ideologi? Duvhjärna!

Kom över denna fina illustration på att kapitalismens manipulation blir mer och mer svårbelyst. Dessa duvor skulle säkert också tro att de gör egna individuella val, precis som vi.

För att citera V. som eventuellt citerade Milbank (Hopefully neither of them mind)

Människan är inte längre en agent inom ett samhälle där kapitalisitika tendenser finns, vilket kanske kunde sägas om samhällen några hundra år tillbaka, utan hon är kapitalist i ett samhälle som fortfarande bär på vissa mänskliga tendenser.  

Harsh!

Märker i min omgivning att det finns en tro att vi kan dela upp ting mellan sådant som påverkar resten av våra liv. (Alltid om någon får en kronisk sjukdom så är det något man måste leva med resten av livet.) Medan alldagliga ting som man bara gör för stunden inte har nåt med ens framtid och utveckling att göra. Detta är nonsens! Som att vi skulle kunna bestämma över vilka skeenden som ska få forma oss.
Det enda vi kan göra är väl att i viss mån bestämma över vilka situationer vi utsätter oss för. Men det övriga kommer vi nog inte undan. Alla dessa dar utan speciell betydelsefullhet är livet och det påverkar oss och det påverkar människor omkring oss. Michel Focault skulle kalla det för the Butterfly Effect. Speciellt med det är väl att det är inte är frågan om en maktrelation där en part försöker kontrollera en annan. Utan det är intervention, på lika vilkor, underställd samma taiming, Divine taiming. Love it!

Det och djupdykning i marxismen står på det dagliga schemat.

Hans nåd är allt jag behöver

Förtvivlad över min litenhet
förvirrad av min valmöjlighet.

Har förivrigat andras fördömelse
och försakat Guds godhet.

Än en gång har jag förirrat mig till ängslighetens dal. Sett på det vackra och okända med rädslans ögon. Inget av alltet verkar vara gjort för mig och min förut så självklara plats tycks smälta bort.
Då hör jag en röst som säger, stäng ögonen. Se inte på världen se på mig. Skala bort alla intryck, stäng av och se att min nåd är allt du behöver. För jag vet vilka planer jag har för dig, Tro på mig.

//Mera rastlös flicka hade sällan skådats...