hallonsylt i te, på slaviskt vis...

Var till Valamo i helgen. Vad kan väl vara bättre slut på sommaren? Där finns munkar, inte så många kvar dock men en del, sisådär en 6-7 stycken. En del med crooks, andra med stenallvarliga miner medan vissa av dem inte riktigt hängde med under gudstjänsten. Kul att iakta. Man vet ju inte riktigt vilka fördomar man får ha för munkar, dom är ju knappast "vanliga" människor, eller? ändå hade de paraboltv och drack kaffe som vilken annan människa med laster som helst.

Skall för övrigt till arcada idag. Lukke är redan där o jag skall väl och reda ut mina studier om några timmar. Har inte riktigt ro över det. Men när jag har ro i graven sen så får ni gärna anlägga en myrstack där, så att det är lite liv och rörelse. O det kan väl vara kul att ha nån som svärmar. Alltid kommer det väl att reta nån av mina grannar...

here to bring beauty out of pain... that's our gospel

Att vara självupptagen är inte särskilt positivt, men om man e upptagen med sig själv då är det plötsligt ok, va tusen e d för skillnad?

Alla verkar vara så upptagna med att leva sina egna liv för att uppnå frid. Men det blir ju i ordets tvetydiga betydelse. Frid var ju synergi ... Men tydligen inte i den värld jag lever i.

Makes me homesick!

puztla ut

sitter o lägger puzzel. En avslappnande och organisatorisk uppgift. Ta en bit, prova, passar den int så lägger du tillbaka den i en annan hög... Så att du inte behöver upprepa proceruren. Finns ju hundratals andra bitar att prova. Så logiskt så logiskt. Har tillämpat det i verkliga livet också...

Veckan på Pieksämäki gav mig dock därfär ett smärre kaos när jag insåg att människor formas efter hand. Guds hand. Så bitar som lagts undan passar helt plötsligt o bitar som hittat sin plats börjar skava.... Hela idén med puzzel är ju att det ska vara statiskt. Hela idén med att leva är att förändras.

Så låt mig kasera den allmänna puzzelmetaforen. Den får ju oss bara att lägga av att varje dag på nytt söka Guds ledning.