Jag måste bekänna en sak, jag dansar numera inte endast till förmån för missionen. Det är sant, svenska poplåtar, ett tomt dansgolv o Cicci som förman fick mig på fall igårkväll, ha-ha! Helt sjuuukt kul! o en perfekt avslutning på min 5 dagar långa prokrastinations epok.
Denna dag har tillbringats med att se hur flum sakta men säkert har fyllt upp ett vitt tomrum i min vita dator. Mitt provokativa utgångsläge har jag hämtat av T.S. Eliot, som påstår att:
we are "dreaming of systems so perfect that no one will need to be good".
I will say no more about that at the moment. För nu har vår egen lilla knubbis kommit på besök igen.
Kom över boken, "nu måste jag sluta" som är en sammanställning av självmordsavskedsbrev. Vet inte riktigt varför jag läser dem. Vill väl försöka förstå saker och ting. Och det gör jag, jag känner igen mycket av de känslor som beskrivs, men har aldrig tänkt att det skulle kunna leda till en sådan hopplöshet så att man inte skulle se någon annan utväg än att ta sitt eget liv. Och allt som man tänker när man läser bottnar i insikten om hur lite som hade behövts för att rädda många av dom.
Vem av dem som man möter på gatan går omkring o känner sig ensamma? hur många gånger har man inte förbisett en impuls att utan orsak bejaka en främmande människa på stan? hur många gånger skulle det ha kunnat spela en livsviktigt skillnad? Redan om man prickar in 1 rätt på 10 så är det ju värt att man gör bort sig 9 gånger för att hjälpa en ensam människa? eller?
och ändå gör jag ofta ingenting. Vad är det som behövs?
För att vara allsmäktig Gud så skulle man kunna tycka att Han skulle ha tänkt ut en bättre A plan, än att lämna det upp till oss att berätta om att hoppet finns i Jesus. Det verkar inte vara en riktigt smart och effektiv lösning om jag får säga det själv...
Har saknat den simpla österbottniska argumenteringen. It goes:
jougo! nejgo! JouGo! NejGo! into infinity...
Pappa far till södern idag, grattis pappa (han har fyllt åt också). Anu ska stanna i pampas i ännu en och en halv vecka.. Grattis Anu! Detta går under benämningen, "A daughter gotta do, what a daughter gotta do!" Finns inte mycket att argumentera emot där heller...
