Livet tar sig nog friheter. Ibland i så snabba svänga att man förväntar sig bli åksjuk. Men har än så länge inte haft nämnvärda symptomer på det. Kanske man blir immun efter första gången det drabbare en.
Är gravid på liv och fortsätter att tanka trygghet? Brukar fylla det med oro men inte den här gången, så skönt att bara finnas till, exictera. Har nog en lugnande inverkan på mig. Inte för att jag till naturen är orolig eller så är jag det. Det är tvådelat och båda är lika mycket rätt men hur förklarar jag att jag är komplicerad? Anser mig kunna se på saker från olika känsloperspektiv och synvinklar. Kan verka konstigt, men hei that's me and as long as it works for me, I'm not gonna change.
Då var det ju det här med förändringar är de bra eller dåliga och kan man ändra tillbaka om man inser att man förändrats till det sämre? Är nog jobbigt eftersom bakåtsträvande effekter är svåra att skapa. Allt som man bygger upp kan man riva men allt som man river kan man inte alltid bygga upp igen. Är det då bättre att bygga mera och sedan riva det som inte visade sig vara lyckat? Extra energi går till spillo men vad har vi fått livet till om inte för att användas?
Det ultimata jobbet skulle nog vara missionär, jag hoppas att jag en dag ska få titulera mig det. Men det är inte upp till mig, jag är i Guds tjänst och han bestämmer, jag baraa tackar och tar emot för det jag får. Ibland har jag svårt att acceptera hans godhet mot mig och då blir det konsekvenser, och det kan vara tungt och svårt att komma tillbaka på rätt spår igen. Men Kanske det ändå var Guds vilja... Hans vägar är ju outgrundliga, och jag bad inte om att få det lätta bara att få det rätta... och det är min grund till lycka varje morgon. Den enda lyckan som består oberoende utav livets utsvävningar. Amen
