2005 finito... voi voi!

Så då är nästan ett helt år igen fullbordat... allt har blivit gjort som borde göras o här ångras ingenting. Har dock ändå begått en hel del misstag men "elämä on". Att börja på sitt tjugonde jordsnurr kommer nog att leda till en hel del nya insikter... Kom på att nu är den tiden som man har väntat på och tänkt "att sedan då jag kan så ska jag göra det" ska sluta att skjuta upp saker helt enkelt. Ska nog försöka börja läsa lite fysik så att jag vid ett eventuellt senare tillfälle kan söka in till en pilot skola. Men överlag så tror jag att jag ska börja ta tag i mina drömmar, de flesta är ju till för att uppfyllas och en del inte. Men det viaar ju sig sedan. Gud stänger nog de dörrar som inte är menade för mig. TACK alla som gjort mitt år fantastiskt o hoppas vi hittar på något ännu mera töntigt nästa år.
MVH. töntmaskinen Anu.

Idag har jag glädjen att få dela med mig en ny upptäckt samt en fundering.

Upptäckt: Jag får en kick av att baka. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Men att få blanda obetydliga ingredienser och få se hur en degklump förvandlas i ugnen och den gyllenbruna färgen o doften... Alltså helt fantastiskt...

Fundering: Tänk vad praktiskt det skulle vara om vi skulle ömsa/byta skinn precis som ormarna. Att varje vår få dra av sig all hud precis som ett fodral. Skulle inte det vara ganska skoj :) Man skulle säkert vara rosa och skruttig som ett nyfött barn. Det skulle vara som att bli pånyttfödd. Plus att man kunde sätt upp sina skal på väggen eller nåt för att hålla reda på sin ålder...
God jul allihopa. kan hända att vi inte ses före det.

Märkte just att jag fått mera böter vid biblioteket för att jag inte orkat lämna in en bok... inte bra, inte bra, precis som om man inte hade annat att investera sin förmögenhet i. Särskilt som mitt sparkapital inte precis är någon bottenlös brunn, utan snarare en torr brunn. Men törst kan vara bra, då är det desto roligar att få påfyllning (lite höstdagarna inspiration här, jag vet)

Vi har en uppgift i skolan att vi ska göra en videointervju med en videokonstnär. Det "roliga" är att man får stöd från staten för att göra videokonst, Vet inte riktigt om jag diggar det. Inte skulle jag i alla fall rösta på någon i riksdagen eller presidentvalet som har MERA STÖD ÅT KONSTNÄRERNA som valkampanj o dessutom så vet jag inte ens om de måste producera något för utställning som allmänheten kan ta del av. Det är ju rätt "kul" att lyfta stöd för att få utlopp för sin inre känsla. Det är ju ungefär som om min mamma skulle få lön för att hon tar hand om sig själv då hon är sjuksköterska... Inte riktigt klokt.

Men, men det är ingen vits att samla mera glödande kol på huvudet även om det skulle kunna vara bra så här under vinterhalvåret. Men om några dagar blir det ju sommar igen. Halleluja!

London standby...

Efter en intrycksfull helg i reflexvästarnas huvudstad så är jag då tillbaka efter många om och men. Vi lyckades med det konststycket att missa flyget från Standsted... Hur det kunde gå på det viset ska vi inte diskutera, men jag kan ju alltid citera min far då han fick meddelande om att vi skulle sova på en terminal bänk till söndagen. "suck!!! amen!" (min far, han kan uttrycka sig han!!!) Hur som helst på oss gick det ingen nöd och hem slapp vi fastän det blev via en sväng till Tallin och båt den sista biten...

Det är inte ofta som jag blir förvånad men när det kom till England och London så tappades nog hakan och ögonbrynen höjdes nog en aning eftersom det var precis som på film... Fast om jag skall "compare and contrast" med mitt modersland så är jag nog inte så imponerad. De negativa sidorna utav London var att det var smutsigt, nött, opraktiskt och sött... Vi förflyttade oss med metron och den var nog inte det renaste tillhål om vi säger som så och trapporna var ofta mera rutchkanor än trappor helt förståeligt eftersom stor del av Londons befolkning (7 miljoner) använder dem dagligen. Alla som sett vattenkranarna vet också att det inte har varit några högt uppsatta mensa medlemmar som har kommit på dem. Kranarna var på varsin sida av tvättlavoaren så hur man får ljummet vatten förblev ett mysterium... Men inte var allt dåligt inte. Man blir ju kär i accenten och jag fick ett till drömyrke på min lista... skylthållare. Inte undra på att England har så låg arbetslöshet om de anställer folk för att stå och hålla i skyltar hela dagen...

Vi var alltså äkta turister i en hel helg. Vi satsade på kvantitet istället för kvalitet och hann med Tower bridge, the towern, via London eye (ett högt högt parisehjul) såg vi big ben, house of parliament, backingham palace... Vi drack en öl på en mysig pub, vi var på teater (phantom of the opera) vi såg Picadilly Circus, shoppade på Harrods och Oxford street och åt fisch and chips. Dock åkte vi ingen dubbeldäckare men vi frågade om vi fick fotografera en polis med en typisk engelsk polishatt... men det fick vi inte :(

Snö, mörker och pirr

Dagen började med att jag försov mig och fortsatte med att jag tappade en 5 kg bok med hård pärm mitt på foten... Vilket inte är att rekomendera, ifall man inte är hängiven masokist förstås. Det tog så myki sjukt, och nu är den alldeles blå och grön. Uppiggande i och för sig så här i vinter mörkret men nog finns det ju bättre metoder att färglägga sin vardag med...

Det har börjat krypa i skinnet efter julstämmning och det är riktigt pirrigt. Känns som om något stort ska hända och det gillar vi. Nästan som att vara kär fast det är jag inte på riktigt. Eller om jag får citera en galen läkare "Kärleken finns men objektet varierar"... Precis så är det. Det kittlar och kryper och jag har känslan av att ibland så tar livet aldrig slut...

Söndra inte din glödlampa

Vad har man för glädje av en glödlampa om man inte har ström?
Varför har strutsar vingar om de inte kan flyga?
Hur tung får en såpbubbla vara för att sväva när det är vindstilla?
Vem var kvinnan som satt bredvid mig i bussen imorse?
Var ska man börja söka efter små glädjeämnen i livet?
När ska jag bli vuxen?
Finns det en gräns?
Vart tog empatin vägen?
Varifrån härstammar rytmen?
Blir inte kollibrin trött av att flaxa?

Säger bara en sak idag, VÄXELVERKAN... Tänk på det ifall en relation inte fungerar, och om din glödlampa inte fungerar kanske den behöver växelström (man fungerar inte bäst om man alltid är på topp det behövs dalar oxå.)

Lovade vid något tillfälle att dela med mig av mina höst upplevelser så here you go:

"Outopågolvi"

Dagens dikt/konstaterande:
Mellan sköna drömmars ytterligheter och verklighetens hårda grund finner vi det som kallas livet.

Har nu suttit en bra stund och funderat på vad jag ska skriva. Möjligheterna är oändliga men ändå begränsade utav mitt slutna psyke. Har svårt för att tänka i nya banor och medan jag funderar slår skärmsläckaren på gång på gång och börjar visa fotografier utav allt från kor, familj, vänner, blommor och karleby kyrkokör... Det underliga är att de gånger som hjärnan känns som mest tom det är då den överträffar sig själv med världsomvälvande ideer... (ibland)

Ta t.ex. det här med stjärnor och månen ett uttjatat ämne ja hur många hundratals sånger har det inte skrivits om stjärnhimlen och att vi finns under samma himmel och ser på samma stjärnor. Jag har inte läst så mycket astronomi, men inte ser man väl samma stjärnor på himlen i Australien som vi gör här i Finland? Inte kan väl de se karlavagnen för den är ju ovanför oss och de är ju under oss, om det nu finns något upp och ner i universum. Vi kanske ser allt i cirklar, det vet man aldrig, universum kanske är runt. Men samtidigt så ser vi ju nog alla månen, fast det är ju i och för sig bara ibland och den rör ju sig runt jorden om jag förstått saken rätt så det är ju förståeligt, men hur är det med stjärnorna? Vilka stjärnor ser man i Australien? Finns det ett känguruns tecken, precis som kräftans?

Blev lite smyginspirerad över nylänningarnas österbottenfascination och började tänka på Kronoby. Hemma i Kronoby finns ingen gatubelysning som förstör månskenet och inget motorbuller stör stormvinden. (fast vi hae en rondell) Undrar om jag kan skapa mig ett hem innom mig så att jag skulle kunna känna mig hemma var som helst i världen? Om man har ett hem under stjärnorna så är man hemma vart man än åker (det gäller bara att inte ha en för smal definition utav hem). Så vad kräver ett hem? Kan man själv bestämma hur ens hem ska vara eller är man så bunden av sin egen uppväxt att man egentligen bara gör precis som ens föräldrar gjorde det kallas kanske kultur eller tradition eller genetiskt betingat behaviour (kan inte för allt i världen komma på vad behviour är på svenska, och nu steg just IB –töntfaktorn minst till 37,87 på en skala mellan 12,64-41,92, ingen vits att någon påpekar det för jag är själv medeveten om det) eller något i den stilen... hm... nåja krokusarna blommar nog fastän jag inte får svar på den frågan idag...

Observera: Jag har nått en ny nivå i bloggkunskap i och med bilden... som "just for the record" är tagen i Kronoby... det månförgyllda landskapets medelpunkt...

Tack och förlåt!

Mamma kommer...

Mamma kommer om en halv timme och jag känner att jag har en viss press på mig att visa att jag nog har det bra här i storstaden och att jag har blivit vuxen och kan ta hand om mig själv... De e nog lite lustigt hur detta kan komma sig... Men det är väl lika bra att erkänna att en drivkraft bakom mycket man gör är ofta (till en viss del) att göra sina föräldrar stolta... Tror inte att jag är ensam om det, man vill ju visa att de inte har spenderat 18 år i onödan med att uppfostra en till ingen nytta... Så e d bara... Måste fara o dammsuga och rätta till gardinerna... Ha d gott!

användning utav sinnen, leder inte alltid till sinnesro

Tänkte jag skulle börja med en dikt som jag skrev under föregående föreläsning:

En ruta gick hand i hand med en rand.
Känn inte mindervärdeskomplex.
Våra begränsningar bejakar en ambivalent fullkomlighet.
Som kräver kompensation,
likt en scen kräver rekvisita.

Om du nu vill kolla om du är inställd på samma frekvens som jag så kan du ju alltid analysera och tolka denna, min dikt. Det skulle vara skrämmande om någon verkligen skulle komma fram till det verkliga budskapet (det som jag hade i åtanke då jag skrev dikten)... Men jag utmanar dig att försöka.

Hajade till idag då jag läste två av huvudrubrikerna i Husis. Den ena handlade om att den liberala staten Frankrike har tillåtit utegångsförbud och impulsiv husransakan mm. mot misstänkta revolutionister eller ska man kalla dem demonstranter eller bara missnöjda? Blir riktigt skakig då jag tänker på hur man försöker använda censur och begränsningar för att få kontroll, jag trodde den sortens konflikt policy inte skulle tas i bruk i ett så "civiliserat land" som Frankrike och kan man göra det i Frankrike kan man göra det var som helst och mot vem som helst som man upplever som ett hot...

Den andra rubriken handlade om fertilitetslagen och huruvida homosexuella och ensamstående skall få skaffa familj på onaurlig väg... Alla som känner mig vet vad jag anser om saken. Men det som jag vill poängtera här är att vi varje dag läser om förebådande tecken, men egentligen läser vi dem inte. Det står att ni som har öron skall höra... Men gör vi det? märker vi alls vart vi är på väg och hur tiden börjar rinna ut?

Skjuta moln bland stjärnorna

den 4 november 2005 beställdes tre biljetter tur/retur Finland- England... Jepp! Vi tyckte oss behöva lite omväxling i tillvaron så vi bestämde oss för att åka till London över en helg. Efter detta skulle min farmor antagligen säga något i stil med: ”Ja om jag hade haft pengar då jag var ung så nog sko jag ha fari jag o men vi var no så fatin tå”...

Men grejen är att man inte behöver vara rik för att resa i dagens värld. Det verkar som om jorden har krymt i takt med teknikens utveckling. Vilket jag tycker är helt underbart eftersom jag drabbas utav abstinensbesvär varje gång jag ser en karta och tvingas tänka på alla platser som jag inte har sett, känt och upplevt ännu. Den ovanstående meningen är gramatikliskt fel, Man får ALDRIG använda frågeord i en neutrel satsbildning, ups!

Hur som helst detta leder ju till att människor, kulturer och språk blandas och snart så kommer vi att vara en enda stor familj *gruppkram*... Nej inte ens jag är så naiv. Av någon oförklarlig anledning så har vi problem med detta ”big happy family konceptet” Istället blir ju allt mycket bättre av att vi gräver ner oss på varsin sida av en osynlig gräns och ser surt på varandra genom det osynliga gallret och skulle någon medvetet eller omedvetet våga bryta denna oskrivna överenskommelse så då har alla fått en anledning av att ägna sig åt människans favoritsysselsättning, att öppet utveckla (skapa) och försöka lösa konflikter. (mest skapa)

Undrar hur detta kommer sig. Beror det månne på vår begränsade sociala kompetens eller är vi helt enkelt bara tarvliga? Ett hundexempel skulle vara på sin plats här. Ifall du inte har gjort det, så ska du ta och iaktta våra dreglande glädjespridare i en hundpark någon gång. Det spelar ingen roll om de är stora, små, knottriga, pälslösa, örondinglande, strävsvansade eller hjulbenta. De flesta hundar kommer överens hur bra som helst utan vare sig tecken på rasism eller förakt ifall den nyfunna kompisen är blandras eller ej... Och vi trodde vi var intelligenta.

American beauty

Livet är vackert bara man inte är rädd. Var inte räddd, missa inte skönheten. trygghet öppnar ens ögon för världen som andra vill gömma sig för och ta för given.

min första titel

Detta teknikens underbarn har kommit på hur man får en titel på sina inlägg... (10 poäng till mig + lite mossa)

Fick vara på kalas i morse min granne fyller år. Känns lite som om man bor på internat då man känner halva huset man bor i men det är bara mysigt. Om man har tråkit så är det bara att gå och knacka dörr, alltid är någon hemma.

Det här med titlar. Jag menar nu kanske inte litteraturtitlar utan människotitlar. Det är rätt intressant. Först och främst så har väl dessa förord berättat obekanta människor vilken rang en person har och därmed förvarnat denna om hur mycket respekt man bör tillge den. Men i dagens läge upplever man det bara som löjligt, efttersom man inte behöver visa respekt för någon eller något... Hm... något lät fruktansvärt fel i den tidigare meningen. Jag tycker man skulle kunna införa mera titlar, då skulle man slippa många missförstånd. Men samtidigt skulle man vara bunden till att vara en viss sort och det är, tror jag, grunden till varför man har tagit bort titlarna. Vi vill inte vara bundna till EN identitet utan vi vill vara mera komplexa. Vilket är bra eller så inte det beror på om man ska satsa på kvalitet eller kvantitet. Själv föredrar jag kvalitet för jag tycker att det finns tillräckligt många männiksor, så att om alla skulle satsa på kvalitet i sitt arbete, förhållande etc. etc... så skulle mycket flera ha möjlighet att vara nöjda än om man ska vara medel bra på en massa saker och byta partners som man byter corn flakes sort.

Inget socialsamhälle tar självmord. Om något i vår värld ska förändras så måste det ske via revolution och våld... Är det verkligen så illa? Såg smältungnarnas timme igår en dokumentärfilm om Argentinas och latinamerikas ställning som i-ländernas slavar. efter den är man inte vidare stolt över att man stöder H&M och andra företag där varje plagg har en lapp där det står made in cambodja, vietnam, kina, venezuela mm.
Måste erkänna att det inte är vidare lätt att kommentera sådanna saker eftersom man blir så splittrad. Å ena sidan vet jag ju vad det är jag stöder men jag försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll vad lilla jag gör och jag är ju fattig studerande som inte har råd med svin dyra prylar och kläder made in Finland... men å andra sidan så vill man ju göra det som man vet att är rätt men det som hjärtat vill det vill inte hjärnan. Jag är född och uppvuxen i ett välstånd och jag tror inte att jag kan komma ur det förrän jag med egna ögon har sett missär. Så vad jag borde göra är att sticka iväg och uppleva hur det är att inte ha rent vatten och tak över huvudet.

Vaknade upp till snöslask och tö i morse. Ingen vidare start på onsdagen men om man ska skippa snacket och gå till det viktiga här.

Det slog mig (ovanligt hårt) Här om dagen att vi har aldeles för många kort, bankkort, förmånskort, bibliotekskort, körkort, kela kort mm. Det mest praktiska skulle ju vara att alla har en kod till alla tjänster som man inte skulle kunna kopiera... och Tadaa!!! Vi får odjurets märke som gör att man kan köpa och sälja (vet du inte vad jag pratar om läs uppenbarelseboken, Bibeln) Rykten går, att man redan nu har börjat experimentera och framställa sådanna chip och då är det bara en tidsfråga innan en tillräkligt smart juppi kommer på att utnyttja detta, och vad leder detta till? Jo att 2000 år gamla profetior om Den sista tiden och Jesu återkomst går i uppfyllelse. Jag tror att det är dags att börja öppna ögonen och inse att denna jordens tid går mot sin ända. Och att vi börjar göra något...

Vi underskattar den positiva attityden. Varje gång man blir bemött vänligt så förändras man ju. Tänker bara på de gånger som jag fått ett solskensleende av busschaffisen på morgonen. Nog blir ju allt lite ljusare... Så jag har istället för att tycka synd om dem börjat avundas dem för de har ett så bra tillfälle att förbättra människors vardag. Fast det kan man ju nog göra fast man inte är busschauför också. T.ex. kan man hjälpa dem på traven med att få upp mungiporna genom att själv hälsa glatt på dem. Lev livet med ett leende :)

okej!!!
Fick veta att jag omedvetet har haft icke sociala inställningar på den här bloggen vilket jag ber så mycket om ursäkt för. Det är slut med det nu så om någon härfeter vill kommentera mina utlägg (?) utan att registrera sig så varsågod jag är idelöra...

Vi sitter i skolan och fösöker editera en politisk reklam där vi på ett, enligt mej, mycket övertygande vis argumenterar för att vi egentligen lever i en 3D värld och att den egentliga sanningen, gemenskapen och festen finns på soptippen... Alla som säger öh!!!... har min förståelse.

Har också på senaste tiden reagerat över alla dessa matförknippade smeknamn som män har för vana att kalla sina kärleksobjekt. Ni vet sådanna som, smulan, sugar, puddingen etc, etc... Jag kom fram till att eftersom vägen till en mans hjärta går via magen så då måste ju vägen från en mans hjärta också gå via magen.. eller? och då är det ju fullt naturligt att ord från hjärtat får en livsnärnade inriktning... Personligen har jag inget emot detta men jag är ändå förvånad över att de ändå verkar ha en viss "smak" för vad som passar sig att säga till en dam... Jag menar om man ser vad de flesta män helst äter så är det ju en riktigt stek eller kotlett, men de går ju inte omkring och kallar behagliga individer av det motsatta könet för kotletter vilket jag tycker skulle vara logiskt "from a mans point of view" Varför inte det? Eller är det redan prövat och har de fått lära sig vad som passar sig via den hårda vägen det vill säga en tegelstensfylld martaslunga (handväska)? eller är det något jag inte förstår i den manliga logiken, Kan snälla någon förklara för mig?

Veckan slutar lika bra som den börjar. Satt uppe och skrev till klockan halv två i natt på en bildanalys som sedan visade sig ha due date först på måndag... IQ fiskmås här jag vet. Märkte att jag är trött då jag började fundera på varför vår foto lärare pratar om örfilar (vilket jag associerar till bullar eller eventuellt bitch slap men inte till fotografering) men sedan visade det sig att han pratade om att överföra filer... hm... e man skärpt som en burk tonfisk så e man... Får i alla fall sova på tåget hem idag.

Som imigrant i helsingfors så måste det erkännas att jag blev förvånad över denna hysteri som infödingaarna visar över stockmanns galna dagar... Inte är det nu en sådan stor juttu heller... Men jag tror att det baserar sig mera på en tradition än på själva shoppandet. Undrar hur stort lager av gula kassar de har inhandlat bara till dessa fyra dagar? Och är detta början till den stora julstressen? vädret är inte särskillt juligt ännu eller det är ju just det det är JULI-gt... ska fortsätta bildandet nu men ha ett gott liv...

Det är svårt att förklara hur lycklig man känner sig efter att ha släpat sig upp kl. 06.00 efter en fya timmars natt. Komma till skolan för att med halvöppna ögon upptäcka att alla ens föreläsningar är inställda för dagen... "ROCK ON"...

Varför det inte blev mera sömn beror dels på skoluppgifter. Har man en dead-line så har man... Men det kanske också lite grann beror på detta djävulska påfund kallat x-box... har man en gång börjat så är det väldigt, väldigt svårt att sluta. Att skjuta folk har liksom en hög tillfredställelse faktor... Man kommer tillbaka till ett primitivt mentalt tillstånd där grundregeln för livet märks tydligare än någonsin. Att skjuta eller bli skjuten... Det är djungelns lag som gäller bara de snabbste, starkaste och smidigaste överlever i den virituella världen. Detta är ju något som i det urbana daxlivet inte tar sig utryck. Tror därför att man behöver få utlopp för det djuriska för att finna ett mera nöjsamt mentalt tillstånd i det verkliga livet. Ida borde faktiskt skriva en avhandling i utvecklingpsykologi om x-box.

Annat nytt då: Jo Anu har tänkt byta dator ska bli medlem i den utvalda gruppen av upplysta människor som har förstått fördelarna med Mac och på tal om upplyst så börjar det bli mörkt på morgnarna fastän det fortfarande är sommarväder. Fast löven har fallit vilket är kul, var och lekte igår och har bilder så om tekniken är nådig så ska jag försöka klistra in en här. Men har inget lim med mig idag så det får vänta...
Enjoy life!

Enjoy life.

Onödigt, Läs ej!!!

Nu är det så här att vi vet inte vad som kommer att hända... inte om fem minuter, en dag, ett år eller tio år och det här är en ständig källa till frustration för mig. Har alltså kommit till en ny fas av min depression och börjat fundera över vad jag vill och vad jag ska göra med mitt liv och det slutar nästan alltid med att jag tvivlar på min nuvarande situation. Tänk om jag i något skede av mitt liv har gjort ett fatalt mistag och gått miste om min egentliga mening? (att tänka, tänk om tankar är ett säkert sätt att antingen bli upplyst eller nedstämd)

Egentligen är det ju onödigt att fundera över sådanna saker, men jag kan ju inte heller förneka min kvinnliga natur och tvingas därtill att arbeta mot logiken vilket leder till att jag använder min högst begränsade hjärncell till att fundera på saker som jag vet att jag inte kan få svar på. Ologiskt? Jepp! Då leder ju detta i sin tur till att man tvingas fundera på vad det är man prioriterar bort i tankevärlden genom att fundera på onödiga oändliga ologiska saker. Och det skulle ju då antagligen vara den praktiska naturvetenskapliga tankegången som blir lidande...
Men det har heller aldrig varit min starka sida så det är nog ingen skillnad.

Har nu tillbringat alldelse för mycket tid på något som ändå inte kommer att få någon slutsats så i princip är hela detta inlägg onödigt. Men som sagt jag kan ju inte förneka min kvinnliga natur :)

Kom bara ihåg att Jesus älskar dig och vill du ha något riktigt klurigt att fundera på så kan du ju alltid försöka komma på en vettig orsak till varför Jesus älskar dig och mig för det om något ger ens hjärncell huvudvärk.

Ha d Gott!

Som jag har väntat, funderat och undrat över om den ska dyka upp igen... Det är nästan nog så att den hör till så det vore ju underligt annars och jovisst nog kom den till slut jag pratar inte om Stockmanns hullut päivät eller att de desperata hemmafruarna ska börja sända fån nelonen utan... Låt mig presentera: höstdepressionen 2005!

Detta är ett näst intill oundvikligt dilemma som man bara måste ta sig igenom. Symptomer: trött, sur, butter och inåtvänd och allmänt ironisk. Man känner sig helt enkelt upphängd och nerslängd.

Orsaken till detta tillstånd är en naturlig övergångsperiod, precis som djur som byter päls så tror jag att vi också behöver förbereda oss och anpassa oss till de kommande karga månaderna. Vi har helt enkelt utvecklat depressiva instinkter som framkallar tröstätande som resulterar i ett extra fettlager som i sin tur är en nödvändig åtgärd för att överleva vinterkylan... Varför kan vi inte bara flyga vår kos som våra vänner fåglarna?

Botemedel då? Jodå, så länge det finns liv så finns det hopp och så länge det finns hopp så finns det grodor och grodyngel. Man kan alltså försöka förkorta denna övergångsperiod genom att helt enkelt låtsas stå över naturens lagar och med hjälp av Classical conditioning (läs om Pavlovs hundar, behaviorism, psykologi) manipulera kroppen till att tillfredställa sig med något annat än mat som t.ex. materialism... Denna manipulation kan dock leda till smärre ekonomiska problem men man har ju som sagt valmöjligheter.

Alltså när depressionen sätter klorna i dig så kan du
äta glass
köpa skor
lägga dig raklång under sängen och vänta på att dö (eller att gå i ide)

En liten parentes: Det bör påpekas att det icke är en vetenskapligt godkänd undersökningsmetod att dra paralleller mellan en persons skobestånd och dennes mentala hälsa. Alltså man kan köpa skor i andra än depressiva sinnestillstånd... parentes slut.

Innan jag slutar så vill jag påpeka att jag är medveten om att det finns en Gud som sitter och småler åt mig och mina wannabe problem... Jag har ju trots allt allting som jag kan önska mig och försöker bara göra mig märkvärdig genom att låtsas vara hypokondriker... Men jag tar inte mig själv på allvar i sådanna här tillstånd och det känns bra att vara ”misserable” ibland det får en att uppskatta de goda stunderna i livet så mycket mera, och att se ljusglimtar i de små sakerna... Som att få picka hål på en ovanligt stor såpbubbla då man diskar eller se två ekkorrar som snurresprättar omkring bland träden eller att höra löven prassla under skorna då man går...
Slutsats: Egentligen ska man vara glad över att man blir deprimerad...

Bekännelse: Jag inskaffade min första blogg enbart för att komma åt att kommentera mera intressanta livsöden som försegår runtom på jorden… (det var innan datageniet här insåg att man inte behöver registrera sig för att få tycka till) Men jag glömde bort lösenordet till den och när de vägrar maila det åt mig, så då skaffar Anu sig en ny blogg. Nu kommer säkert någon att påstå att man är ett bortskämt i-landsbarn, vilket jag naturligtvis är... Men till alla förskräckta över den senaste bekännelsen kan jag meddela att jag just donerat bort en ansenlig mängd skor till bättre behövande i Karelen (glorian cirklar i överljushastighet).

Egentligen hade jag nog inte tänkt överge min lunardagbok för en annan blogg men denna verkar ju ha en rad fördelar. Som att man behöver inte vara meddlem i lunar för att nå mina fantastiska memoarer... hm..mja... ja det var nog alla fördelar jag kan komma på (blev nästan en rad)
Frågan #1: Bör man dela med sig utav vettiga, sakliga och sanningsenliga livsvisdomar här eller kan man följa sin kreativa intuition och illusion? Något säger mig att det kommer att bli det senare... Kommer antagligen att bli en rad av IF funderingar. Det vill säga man ifrågasätter paradigmer och med hjälp av the butterfly effekt (som för övrigt är en mycket tänkvärd film) kommer man kanske fram till att det trots allt skulle vara bäst om man skulle vara en mask eller att det fanns blondiner på stenåldern... Vem vet? Det är det som är så charmerande med hela IF/OM grejen.

Jag tror förövrigt att maskodling är en lönsam framtida industri. Men om det är maskodling eller uppfödning har jag inte riktigt fått klart för mig ännu... Kan man inte säga att man har en äppel-uppfödning och höns-odling eller barn-odling... Det ska man väl satsa på, om man inte bor i Kina förstås. tillbaka till maskarna. Fördomar mot maskar är att de kan föröka sig själv. Vilket i viss mån är sant men de kan nog föröka sig på det "traditionella" sättet också. För hur skulle generna förändras om de endast skulle utföra denna insest. Men de kan föröka sig manuellt... och baserat på detta så ska jag döpa mitt maskföretag till mask(k)opi. Eftersom de kopierar sina gener...

dax att skriva avslutning... avlutning (gör man det med lutfisk?)
Frid och fröjd i änglahöjd!