knivkastarunderhållning med weetabix

Andra gången gillt, vaknade så pigg o glad imorse o tänkte att idag ska jag dela med mig av något riktigt givande via min blogg. Till ingens förvåning så sterva och låste sig så klart datorn strax före jag skulle publisera så jag var tvungen att stänga av den utan att det blivit sparat... grr.. dit for det fantastiska moronhumöret.

Hursom helst ni kan ju alltid få en förkortad version av det hela nu istället, förhoppningsvis är datorn en kvällsamaskin o redo att sammarbeta, annars blir det synd om den, har redan kastat en sked på den idag (misstag eller så var det mitt undermedvetna)

Hur som helst drömde om Zombies inatt, de jagade mig och jag sprang på lindona där hemma minns inte så mycket av det mera, bara att jag hade ett påskägg som de ville ha, eller så var det mig de ville ha, stor skillnad. Hmm. Bör kasnke säga att denna dröm uppenbarade sig efter att jag blivit störd mitt i min verklighetsflykt eller njaa... man kan kanske inte kalla det flykt för jag har inget att fly från (förutom från Zombies då förstås) kanske man mera kan kalla detta lugna stadie som återkommer regelbundet i mitt liv under den mörka perioden för tidsfördriv. Älskar dock överaskningar så avbrottet får nog bara positiv feedback förutom då att det var problem att somna om sedan pga. Att jag endast fick veta A men inte B eller C och sådant e ju störande... Man visar inte ett ben åt en hund för att sedan bara lägga bort det till ett senare tillfälle, sådant skulle jag vilja kalla för mentalt djurplågeri o kan få bitande konsekvenser.

Har också funderat lite på den teknologiska religionsersättaren, det var vår svenska lärare som påpekade att dagens uppkopplade och nåbara samhälle har bytt ut behovet av den traditionella tryggheten som en allsmäktig Gud och religionen förut har ingett människor. Istället för att vara beskyddad av Gud så kan man genom att ständigt vara uppkopplad och nåbar genom mobilen eller msn och mail få reda på senaste nytt direkt det händer och det ger en möjlighet att kontrollera sitt liv och forma det. Detta fungerar relativt bra i våra i-landssamhällen där vi inte har naturkatastrofer eller övriga övermäktiga hot. Men kanske det är därför som religionen här inte har så stor betydelse heller.

Måste medge att jag ställer mig lite på tvären till detta att alltid vara uppkopplad, kalla mig ”gammalmodig” när jag sätter mitt hopp till Herren. Men jag har inget problem med att lämna telefonen hemma och att ingen annan människa vet var jag håller hus, jag har inte dåligt samvete för att jag inte alltid är inloggad på msn fastän jag är hemma o lallar. Triva alldeles utmärkt och har ett behov av ensamhet och lugn. Men grejen är den att jag aldrig känner mig övergivet ensam, ingen oro finns inblandad utan bara frid.

Jag vet att ovanstående är väldigt vinklat och trångsynt... det finns flera synvinklar... Som på allt. Men det är en förklaring, teori, tolkning...

Ha en bra dag// anu

"När tanken är suddig är känslan konkret!"

Den ensamma dagen lider mot sitt slut. Inget att sörja över... tycker fortfarande om att vara ensam och få pyssla med sitt. Kunna åka vart man vill, när man vill, bestämma själv över vad man ska göra, när och hur det ska göras...

hmm. hur ska jag någonsin kunna ändra på mitt fria sinne, sker det automatiskt? Eller kanske jag medvetet vill det, vara ensam tillsammans med någon, kan det vara möjligt? Orkar nog inte vara med folk hela tiden, men det är väl skillnad på folk och "folk"...

Är blondare än normalt igen... Tackar vi Marie för... Tack Marie!

Skulle få fara till Ekenäs inatt på Kometfabriken keikka som börjar kl. 1. tror inte jag orkar, skulle inte vara hemma förrän kl 4 då... o sånt sysslar jag inte med i hfors inte, här sover vi på nätterna...

Har inte lust att läsa på tent... Men snart är detta skolår slut... Jippi.. så får vi se hur det blir nästa år... nobody knows... spännande!!!

Det här blir inte till nåt kan inte hitta något fokuserat ämne att babbla runt, så det blir bara lösryckt fjoll... Det har varit så den senaste tiden, svårt att koncentrera sig och brist på engagemang här i nyland...