Märker till min fasande förtjusning att sommaren snart är slut. Skolorna har börjat och skolbussarna åker fram och tillbaka... äter upp och spyr ut ungar så som det behagar dem. Till och med de stora eleverna har tagit sitt pick och pack och flytt hemmet för en nyare tillvaro i studiestäderna.
Så gjorde också en del av min värld. Åbo är destinationen och man kan ju bara önska att det blir lyckat (Krims krams!)
Äntligen kan man tycka! Men det är också en viss bedrövelse över att säga adjö till ännu en sommar och ännu en fas i sitt liv. Fast så finns ju också en förväntan inför framtiden som får en att morska upp sig. (Golf hjälper en också att se saker och ting från den ljusa sidan.)
Känslor som man har försökt undvika att känna dyker upp och det är bara att ta itu med dem, alla försök att fly var olönsamma. Men det man har valt så får man också leva och jag vet att det är en fas som går över. Ungefär som då tandläkaren borrar. Man står ut med det utan bedövning just för att man vet att snart är det över och då kommer hålet inte att besvära en mer.
Annat då?
Paniken infinner sig då man inser att man inte har hunnit träffa alla de vänner vars bekantskap man brukar uppdatera åtminstone en gång per år. Skönt med såna vänner som man kan skippa ytsnacket med, och bara kan fortsätta därifrån man slutade sist... Kram på er!
Har bara en vecka kvar nu innan jag åker till Canada. Som tur är så har jag ledigt. Borde hinner ägna mig åt allt pappersarbete från olika projket som jag inte orkat ta itu med ännu. Om man skulle ta sig i kragen och effektivt sopa undan så skulle jag vara klar på en dag, men nu befarar jag att det tar en hel vecka eftersom andra viktigare saker upptar min tid. Att uppdatera min blogg är bara ett exempel på sådana göromål. Om du vill stöda min karriär så uppmanar jag dig att sluta läsa nu. för om du och alla andra slutar läsa så kommer jag förr eller senare att ge upp hela bloggandet och istället ägna mig åt viktigt pappersvändande... *jeij*
Puss på dig osm känner dig träffad!
