Dagar blir till veckor och veckor till månader och livet utav timmar bara knallar iväg. Fylls utav mera eller mindre minnesvärda saker.
Det är viktigt det här med minne och att skapa minnen. Visst vill man göra saker som är annorlunda eftersom man tror att man skall minnas dem bättre, man vill ha specifika minnen inte bara en stor grå massa med ihopflytande aktiviteter. Variation är visst ordet, eller specifikation.
Samtidigt är min största skräck här i livet att sakta men säkert förlora minnet och förmågan att uppdatera min hjärna med ny information. Inte bara för att jag skulle lida av att jag glömde köpa mjölk eller att jag inte kom ihåga att ta ut soporna. Utan för att ens familj och vänner skulle lida av det och de skulle vara oförmögna att göra nåt. Samtidigt som man mycket lätt sårar männsikor om man inte kommer ihåg att träffa dem, eller hämta dem, eller att det är deras födelsedag m.m.
Vårt minne formar ju oss, men om det försvinner hurudan form har vi då? vad finns kvar av oss då?
