Thursday, February 22, 2007

en torsdag i mitt liv

Den soliga februarimorgonen gryr, tavlan visar -15 grader, folk går omkring med snuviga näsor och röda öron, en kille åker förbi mig på ett par rullskridskor... Finn ett fel!

jag vill också åka rullskridskor, det säkert skulle gå alldeles utmärkt hemma i kronoby, efter det jättelika snöfall som fann sin väg ner förra helgen.

Det händer nog inte så mycket för tillfället, kommer nog inte att hända den kommande veckan heller, är väl lite deppad över att inte få åka på läger, men får väl konstatera att jag är vuxen och att någon annan lyckligt lottad får ha en givande tillvaro i lapua istället för mig. Om man tänker så, så känns det strax lite bättre, man känner sig så god och omtänksam... och uppblåst. nåjaa, nog kommer någon och spräcker den bubblan, det behöver man inte vara orolig för :D

Annars så leker nog det mesta och de flesta med mig. Scenteknikerna tror inte att jag kan borra ett hål i väggen, *suck* såna fördomar som existerar.
-
-
-
-
Dagen har gått... bra, nu är det bara kvällen kvar av den 22 februari 2007. Inser varför jag inte tillbringar så många kvällar hemma, man blir inte precis gladare och lättare till mods av att sitta ensam hemma på kvällarna och samtidigt orkar jag inte ta initiativ till social samvaro. Situationen är alltså dömd och nergrävd... Kan tända ett ljus, det ger alltid stämning utav något slag.

annat radikalt då? hmm... jag tömde hela min mp3 spelare idag, tyckte det var på tiden att förnya sig lite. Är alltså på jakt efter ny, annorlunda musik... Alla förslag är välkomna!

Tack och adjö!
den bästa av hälsningar från er Anu!


nu ringde ju min bror o fråga om jag ville komma på bio ikväll, Jeijj! Det finns en Gud, Amen!

Sunday, February 18, 2007

tack för dubbeltäcke!

And so he went, once again... sånt e livet, än kommer folk o än går de. För de flesta så blir man både glad när de kommer... o när de går. En del endast då de går, och så finns det de fåtal mycket speciella fall vars närvaro fördunklar ens tänkande och man kan inte förstå hur man skulle kunna vara glad ifall de inte kom... Men nu for den.

Kom, såg(ade) och gick...

dax att sova. Sommaren ser hoppfull ut, kommer att rulla som på räls.

Monday, February 12, 2007

säl-skapt... varför vill man då vara ensam?

Man e dömd att vara maskroslik... lite mask och lite ros. motsägelsefull i månt och mycke.
Blomma en sekund med ett spridande ludd som styrs av vinden som resultat. Kan någon bestämma över vinden, kan sedan en förälder verkligen bestämma vart vinden styr? Kan luddet bestämma riktning? eller e det bara en boll i ett gigantiskt bingospel?

Dagens fråga: Varför tar du inte betalt? Vad svara man på det... Jag vet inte. Jag blev mållös, antar att jag 1. inte behöver pengar för tillfället. 2. Engagemanget känns mera äkta om man gör det gratis. Jag vet inte, har inte tänkt på det så mycket för egen del.

Sitter här halvsjuk, vet inte om det är fysiskt eller psykiskt. Kanske lite båda... som vanligt. Men kan inte säga nej till det mentala erbjudandet att virra in mig i två termotäcken. Ser antagligen ut som en insnöad eskimo. Men det är värt det!

Vet inte ännu vad jag ska göra april maj ännu, tackade ju nej till fortsatt praktik. Vill inte fastna utan se så mycket som möjligt. Vad vill man, och vill någon acceptera erbjudandet om en aktiv studerande som hänger en i hälarna 8h/dag? Månag tycker det är mera jobb än vad jobb som blir gjort, visar bara att de inte kan ta fördel av folk, dålig egenskap i den här yrkeskategorin.

Sova sova, äntligen! har väntat hela dagen.
Vad gör man åt halsbränna? har aldrig haft något liknande, kan inte ens dricka te utan att det bränner, sadt!

sov gott-gott folk!!

Sunday, February 04, 2007

kofeinfritt


Om någon undrat varför jag inte skriver så ofta här längre så har det två orsaker. för det första så har jag annat att göra än att skriva om allt oviktigt som händer (tyvärr så skriver jag inte här för allmänhetens åskådning om allt det viktiga som händer, något privatliv skall man väl ha) För det tredje nej ag menar andra så har de ändrat hela inloggningsproceduren, och av någon anledning så tar det alltid 10 minuter att logga in för mig, o alla som känner mig vet att mitt tålamod inte ens räcker till att somna. Var ska jag då hitta ork att vänta 10 minuter genom att stirra på en skärm?

Då kanske ni undrar varför jag tagit mig tid o besvär att skriva nu, om nu allt är så besvärligt. Jo det ska jag berätta för er. Det är inte alls konstigt. Orsaken är helt enkelt att jag har min sista uppsats att skriva för i vår, o motivationen till den är till och med ännu mindre än vad den är till att uppdatera min blogg.

Dessutom så vill jag prova min nya leksak, har köpt en ny söt liten vit macbook.... Hurra, hurra, hurra! Jag fick ett varmt mottagande från promacklubben som existerar på teatern och jag har nog deras inflytande att tacka för att jag tog detta enorma steg. vem hade kunnat tro att det skulle ta 15 minuter att inskaffa en dator åt självaste Ann-Louise?

Annars så fick jag lite stickabstinens efter Uk, och det är ju en skön omväxling till min vanliga stickabstinens som innebär att jag vill ta mitt pick och pack o fly. Men den är nog mättad för tillfället, har ju en massa projekt att ta hand om istället ,vilka håller mig sysselsatta och nöjda för det mesta. Visst de gör mig grymt nervös, minsta lilla buckla kan ju välta hela lasset, men å andra sidan är det ju bra för bevarandet utav mitt böneliv, som annars har en tendens att avta när livet stagnerar och blir en vadag utan utmaningar. Ja men stickandet lugnar nu mina nervösa nerver, så allt är ju bra då... JÄTTE BRA!

Det är vad jag försöker intala mig, men ändå så lyckas jag vara missnöjd utan orsak. Och det gör mig frustrerad och ändå lösningen som jag hittils har hittat på det problemet existerar och verkar 600 km norrut, suck! men som tur så är det ingen fråga om överlevnad bara om livskvalitet.

Men nu ska jag fara ut o springa, säkert första gången på 1 månad... men jag ska skärpa mig med det nu då jag får skolan ur världen. Ochskolan är faktiskt en sak som jag inte saknar, inte ens lite, det är så härligt at inte behöva vistas där så ni anar inte, dessutom så tror jag inte att jag vill syssla med tv, fast utbildningen kan jag ju nog få nytta av så jag ska väl slutföra den,men jag intresserar mig egentlign inte för visuellmedia. Det är den ärligaste sanningen för idag.

Ha en bra dag!