vax, suschi och klänypor!

Känner hur omotivationen hugger tag om mina anklar och vill dra ner mig i avgundsdjupet. När jag var liten läste jag Alfons Åberg. Han hade en låtsas vän, mina vänner hade också haft låtsasvänner när de var små... Ingen tycker att det var ovanligt, ingen stämplades som paranoid. Det enda jag kan komma på att jag hade var låtsas ovänner, allt från rödkålshuvuden till vår vrålande granne. Jag bekämpade dem intuitivt... Jag sparkade kålhuvuden... och grannen... nej det gjorde jag inte. Jag sparkade ingenting förutom fotboll. Jag slänged istället. jo, kålhuvuden på grannen eller åtminstone på hans tomt. Two in One. Jag slapp allt obehag på mitt revir :D

Nåjaa det var dagens nostalgi... Jag har aldrig vaxa en bil. Det skulle ju vara en upplevelse. Fast jag har ju ingen bil, har inget behov av en heller förutom ikväll då, har glömt bort hur jobbigt det är att inte kunna röra sig fritt med kollektivtrafik eller bil etc, etc. Så det blir att sitt ensam hemma då istället. Jag kan ju vaxa badrummet. För Gösta Berglund använder bilvax För att få det riktigt blankt och fint i badrummat, till både kranar och tvättställ, och det blir dessutom mycket lättare att hålla rent... Så det så. Det låter ju egentligen inte så dumt.

Hur är det med det här badrummet egentligen? Är det verkligen så att det alltid är kvinnorna i husehållet som städar badrummet? trots att det är jämnställt överlag så verkar det vara så att när det kommer till badrummet så får man verkligen se hur skåpet står... Snett! Varför? Jag ska göra en enkät och dela ut åt alla på tåget då jag åker ner på tisdag.

Och dessutom har jag inte ätit sushi ännu. Det är nog skamfullt. Men skulle inte ha nåt emot att sniffa blomjord istället. Kanske jag hittar lite i källaren som jag kan sätta i en minigripp påse och ta med mig överallt.. Du och jag Alfred och jag och min blomjord :D

Det här inlägget blev nog inte så lyckat jag bara skriver och skriver men allt blir bara så tyngdlöst svävar på i cyberrymden..

Ha en bra kväll gott folk, jag ska kämpa vidare mot min alla låtsasfiender. ett alternativ skulle ju vara att helt sluta kämpa. Antagligen skulle ovännerna försvinna på kuppen, men det kan man ju inte riskera, Ge upp är en principsak och personlighetsdrag som är ännu värre än alla låtsasfiender tillsammans. Så ge inte upp så som jag tänker göra nu :D

make a way

Just så, Påsken förbi, den blev ju inte alls som jag tänkt mig... Mycket bättre faktiskt. Verkar vara ett åtekommande tema i mitt liv, jag menar trång minibuss upp ti Äkäslompolo tackar man inte nej till.

Vad man däremot kan begrunda är hur ens några månader gamla dators batteri kan säga tack o hej redan, det gjorde mig aningen butter, särskilt som man har en snäll vän som sliter flera minuter för att man ska ha tillgång till kvalitetsunderhållning under tågresan ner (Har inget att gör med att hindra någon inbillad ångest inför tåg, glöm det) Men för alla intresserade så kan jag meddela att tågens strömtillförsel i pc-uttagen avbryts ungefär var 7e minut. Vilket betyder att för en som inte har ett fungerande batteri så stänger datorn av sig abrupt med jämna mellanrum. Högst frustrerande och inget man orkar hålla på med i fyra timmar precis. Det blev en bok istället.

Börjar förövrigt se en klar linje. En skillnad mellan livet jag skulle vilja leva och livet jag är född till att leva. Jag inser att jag är för hårdskallig för att acceptera något utan krångel och felsteg först. Om dessa är mendae eller inte vet jag faktiskt inte. Men ser iaf en upplyst väg vad gäller mina studier, den väg som jag nobbade för några år sedan, som jag nu likväl funderar på att krypa tillbaka till med svansen mellan benen och skamset berätta för pappa att han nog hade rätt (aj, det svider!!!). För de oinsatta så kan jag berätta att jag hade en liknande upplevelse i blåbärsskogen för ungefär ett år sedan, men då gällde det ett annat område av mitt liv :)

Nåjoo dags att lägga huvudet på bolstret och somna in i min nya hårfärg.

Tack för en skön påsk
Kisse kiss:
ANu

make a way

Just så, Påsken förbi, den blev ju inte alls som jag tänkt mig... Mycket bättre faktiskt. Verkar vara ett åtekommande tema i mitt liv, jag menar trång minibuss upp ti Äkäslompolo tackar man inte nej till.

Vad man däremot kan begrunda är hur ens några månader gamla dators batteri kan säga tack o hej redan, det gjorde mig aningen butter, särskilt som man har en snäll vän som sliter flera minuter för att man ska ha tillgång till kvalitetsunderhållning under tågresan ner (Har inget att gör med att hindra någon inbillad ångest inför tåg, glöm det) Men för alla intresserade så kan jag meddela att tågens strömtillförsel i pc-uttagen avbryts ungefär var 7e minut. Vilket betyder att för en som inte har ett fungerande batteri så stänger datorn av sig abrupt med jämna mellanrum. Högst frustrerande och inget man orkar hålla på med i fyra timmar precis. Det blev en bok istället.

Börjar förövrigt se en klar linje. En skillnad mellan livet jag skulle vilja leva och livet jag är född till att leva. Jag inser att jag är för hårdskallig för att acceptera något utan krångel och felsteg först. Om dessa är mendae eller inte vet jag faktiskt inte. Men ser iaf en upplyst väg vad gäller mina studier, den väg som jag nobbade för några år sedan, som jag nu likväl funderar på att krypa tillbaka till med svansen mellan benen och skamset berätta för pappa att han nog hade rätt (aj, det svider!!!). För de oinsatta så kan jag berätta att jag hade en liknande upplevelse i blåbärsskogen för ungefär ett år sedan, men då gällde det ett annat område av mitt liv :)

Nåjoo dags att lägga huvudet på bolstret och somna in i min nya hårfärg.

Tack för en skön påsk
Kisse kiss:
ANu