min första titel

Detta teknikens underbarn har kommit på hur man får en titel på sina inlägg... (10 poäng till mig + lite mossa)

Fick vara på kalas i morse min granne fyller år. Känns lite som om man bor på internat då man känner halva huset man bor i men det är bara mysigt. Om man har tråkit så är det bara att gå och knacka dörr, alltid är någon hemma.

Det här med titlar. Jag menar nu kanske inte litteraturtitlar utan människotitlar. Det är rätt intressant. Först och främst så har väl dessa förord berättat obekanta människor vilken rang en person har och därmed förvarnat denna om hur mycket respekt man bör tillge den. Men i dagens läge upplever man det bara som löjligt, efttersom man inte behöver visa respekt för någon eller något... Hm... något lät fruktansvärt fel i den tidigare meningen. Jag tycker man skulle kunna införa mera titlar, då skulle man slippa många missförstånd. Men samtidigt skulle man vara bunden till att vara en viss sort och det är, tror jag, grunden till varför man har tagit bort titlarna. Vi vill inte vara bundna till EN identitet utan vi vill vara mera komplexa. Vilket är bra eller så inte det beror på om man ska satsa på kvalitet eller kvantitet. Själv föredrar jag kvalitet för jag tycker att det finns tillräckligt många männiksor, så att om alla skulle satsa på kvalitet i sitt arbete, förhållande etc. etc... så skulle mycket flera ha möjlighet att vara nöjda än om man ska vara medel bra på en massa saker och byta partners som man byter corn flakes sort.

Inget socialsamhälle tar självmord. Om något i vår värld ska förändras så måste det ske via revolution och våld... Är det verkligen så illa? Såg smältungnarnas timme igår en dokumentärfilm om Argentinas och latinamerikas ställning som i-ländernas slavar. efter den är man inte vidare stolt över att man stöder H&M och andra företag där varje plagg har en lapp där det står made in cambodja, vietnam, kina, venezuela mm.
Måste erkänna att det inte är vidare lätt att kommentera sådanna saker eftersom man blir så splittrad. Å ena sidan vet jag ju vad det är jag stöder men jag försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll vad lilla jag gör och jag är ju fattig studerande som inte har råd med svin dyra prylar och kläder made in Finland... men å andra sidan så vill man ju göra det som man vet att är rätt men det som hjärtat vill det vill inte hjärnan. Jag är född och uppvuxen i ett välstånd och jag tror inte att jag kan komma ur det förrän jag med egna ögon har sett missär. Så vad jag borde göra är att sticka iväg och uppleva hur det är att inte ha rent vatten och tak över huvudet.

Vaknade upp till snöslask och tö i morse. Ingen vidare start på onsdagen men om man ska skippa snacket och gå till det viktiga här.

Det slog mig (ovanligt hårt) Här om dagen att vi har aldeles för många kort, bankkort, förmånskort, bibliotekskort, körkort, kela kort mm. Det mest praktiska skulle ju vara att alla har en kod till alla tjänster som man inte skulle kunna kopiera... och Tadaa!!! Vi får odjurets märke som gör att man kan köpa och sälja (vet du inte vad jag pratar om läs uppenbarelseboken, Bibeln) Rykten går, att man redan nu har börjat experimentera och framställa sådanna chip och då är det bara en tidsfråga innan en tillräkligt smart juppi kommer på att utnyttja detta, och vad leder detta till? Jo att 2000 år gamla profetior om Den sista tiden och Jesu återkomst går i uppfyllelse. Jag tror att det är dags att börja öppna ögonen och inse att denna jordens tid går mot sin ända. Och att vi börjar göra något...

Vi underskattar den positiva attityden. Varje gång man blir bemött vänligt så förändras man ju. Tänker bara på de gånger som jag fått ett solskensleende av busschaffisen på morgonen. Nog blir ju allt lite ljusare... Så jag har istället för att tycka synd om dem börjat avundas dem för de har ett så bra tillfälle att förbättra människors vardag. Fast det kan man ju nog göra fast man inte är busschauför också. T.ex. kan man hjälpa dem på traven med att få upp mungiporna genom att själv hälsa glatt på dem. Lev livet med ett leende :)

okej!!!
Fick veta att jag omedvetet har haft icke sociala inställningar på den här bloggen vilket jag ber så mycket om ursäkt för. Det är slut med det nu så om någon härfeter vill kommentera mina utlägg (?) utan att registrera sig så varsågod jag är idelöra...

Vi sitter i skolan och fösöker editera en politisk reklam där vi på ett, enligt mej, mycket övertygande vis argumenterar för att vi egentligen lever i en 3D värld och att den egentliga sanningen, gemenskapen och festen finns på soptippen... Alla som säger öh!!!... har min förståelse.

Har också på senaste tiden reagerat över alla dessa matförknippade smeknamn som män har för vana att kalla sina kärleksobjekt. Ni vet sådanna som, smulan, sugar, puddingen etc, etc... Jag kom fram till att eftersom vägen till en mans hjärta går via magen så då måste ju vägen från en mans hjärta också gå via magen.. eller? och då är det ju fullt naturligt att ord från hjärtat får en livsnärnade inriktning... Personligen har jag inget emot detta men jag är ändå förvånad över att de ändå verkar ha en viss "smak" för vad som passar sig att säga till en dam... Jag menar om man ser vad de flesta män helst äter så är det ju en riktigt stek eller kotlett, men de går ju inte omkring och kallar behagliga individer av det motsatta könet för kotletter vilket jag tycker skulle vara logiskt "from a mans point of view" Varför inte det? Eller är det redan prövat och har de fått lära sig vad som passar sig via den hårda vägen det vill säga en tegelstensfylld martaslunga (handväska)? eller är det något jag inte förstår i den manliga logiken, Kan snälla någon förklara för mig?

Veckan slutar lika bra som den börjar. Satt uppe och skrev till klockan halv två i natt på en bildanalys som sedan visade sig ha due date först på måndag... IQ fiskmås här jag vet. Märkte att jag är trött då jag började fundera på varför vår foto lärare pratar om örfilar (vilket jag associerar till bullar eller eventuellt bitch slap men inte till fotografering) men sedan visade det sig att han pratade om att överföra filer... hm... e man skärpt som en burk tonfisk så e man... Får i alla fall sova på tåget hem idag.

Som imigrant i helsingfors så måste det erkännas att jag blev förvånad över denna hysteri som infödingaarna visar över stockmanns galna dagar... Inte är det nu en sådan stor juttu heller... Men jag tror att det baserar sig mera på en tradition än på själva shoppandet. Undrar hur stort lager av gula kassar de har inhandlat bara till dessa fyra dagar? Och är detta början till den stora julstressen? vädret är inte särskillt juligt ännu eller det är ju just det det är JULI-gt... ska fortsätta bildandet nu men ha ett gott liv...

Det är svårt att förklara hur lycklig man känner sig efter att ha släpat sig upp kl. 06.00 efter en fya timmars natt. Komma till skolan för att med halvöppna ögon upptäcka att alla ens föreläsningar är inställda för dagen... "ROCK ON"...

Varför det inte blev mera sömn beror dels på skoluppgifter. Har man en dead-line så har man... Men det kanske också lite grann beror på detta djävulska påfund kallat x-box... har man en gång börjat så är det väldigt, väldigt svårt att sluta. Att skjuta folk har liksom en hög tillfredställelse faktor... Man kommer tillbaka till ett primitivt mentalt tillstånd där grundregeln för livet märks tydligare än någonsin. Att skjuta eller bli skjuten... Det är djungelns lag som gäller bara de snabbste, starkaste och smidigaste överlever i den virituella världen. Detta är ju något som i det urbana daxlivet inte tar sig utryck. Tror därför att man behöver få utlopp för det djuriska för att finna ett mera nöjsamt mentalt tillstånd i det verkliga livet. Ida borde faktiskt skriva en avhandling i utvecklingpsykologi om x-box.

Annat nytt då: Jo Anu har tänkt byta dator ska bli medlem i den utvalda gruppen av upplysta människor som har förstått fördelarna med Mac och på tal om upplyst så börjar det bli mörkt på morgnarna fastän det fortfarande är sommarväder. Fast löven har fallit vilket är kul, var och lekte igår och har bilder så om tekniken är nådig så ska jag försöka klistra in en här. Men har inget lim med mig idag så det får vänta...
Enjoy life!

Enjoy life.

Onödigt, Läs ej!!!

Nu är det så här att vi vet inte vad som kommer att hända... inte om fem minuter, en dag, ett år eller tio år och det här är en ständig källa till frustration för mig. Har alltså kommit till en ny fas av min depression och börjat fundera över vad jag vill och vad jag ska göra med mitt liv och det slutar nästan alltid med att jag tvivlar på min nuvarande situation. Tänk om jag i något skede av mitt liv har gjort ett fatalt mistag och gått miste om min egentliga mening? (att tänka, tänk om tankar är ett säkert sätt att antingen bli upplyst eller nedstämd)

Egentligen är det ju onödigt att fundera över sådanna saker, men jag kan ju inte heller förneka min kvinnliga natur och tvingas därtill att arbeta mot logiken vilket leder till att jag använder min högst begränsade hjärncell till att fundera på saker som jag vet att jag inte kan få svar på. Ologiskt? Jepp! Då leder ju detta i sin tur till att man tvingas fundera på vad det är man prioriterar bort i tankevärlden genom att fundera på onödiga oändliga ologiska saker. Och det skulle ju då antagligen vara den praktiska naturvetenskapliga tankegången som blir lidande...
Men det har heller aldrig varit min starka sida så det är nog ingen skillnad.

Har nu tillbringat alldelse för mycket tid på något som ändå inte kommer att få någon slutsats så i princip är hela detta inlägg onödigt. Men som sagt jag kan ju inte förneka min kvinnliga natur :)

Kom bara ihåg att Jesus älskar dig och vill du ha något riktigt klurigt att fundera på så kan du ju alltid försöka komma på en vettig orsak till varför Jesus älskar dig och mig för det om något ger ens hjärncell huvudvärk.

Ha d Gott!

Som jag har väntat, funderat och undrat över om den ska dyka upp igen... Det är nästan nog så att den hör till så det vore ju underligt annars och jovisst nog kom den till slut jag pratar inte om Stockmanns hullut päivät eller att de desperata hemmafruarna ska börja sända fån nelonen utan... Låt mig presentera: höstdepressionen 2005!

Detta är ett näst intill oundvikligt dilemma som man bara måste ta sig igenom. Symptomer: trött, sur, butter och inåtvänd och allmänt ironisk. Man känner sig helt enkelt upphängd och nerslängd.

Orsaken till detta tillstånd är en naturlig övergångsperiod, precis som djur som byter päls så tror jag att vi också behöver förbereda oss och anpassa oss till de kommande karga månaderna. Vi har helt enkelt utvecklat depressiva instinkter som framkallar tröstätande som resulterar i ett extra fettlager som i sin tur är en nödvändig åtgärd för att överleva vinterkylan... Varför kan vi inte bara flyga vår kos som våra vänner fåglarna?

Botemedel då? Jodå, så länge det finns liv så finns det hopp och så länge det finns hopp så finns det grodor och grodyngel. Man kan alltså försöka förkorta denna övergångsperiod genom att helt enkelt låtsas stå över naturens lagar och med hjälp av Classical conditioning (läs om Pavlovs hundar, behaviorism, psykologi) manipulera kroppen till att tillfredställa sig med något annat än mat som t.ex. materialism... Denna manipulation kan dock leda till smärre ekonomiska problem men man har ju som sagt valmöjligheter.

Alltså när depressionen sätter klorna i dig så kan du
äta glass
köpa skor
lägga dig raklång under sängen och vänta på att dö (eller att gå i ide)

En liten parentes: Det bör påpekas att det icke är en vetenskapligt godkänd undersökningsmetod att dra paralleller mellan en persons skobestånd och dennes mentala hälsa. Alltså man kan köpa skor i andra än depressiva sinnestillstånd... parentes slut.

Innan jag slutar så vill jag påpeka att jag är medveten om att det finns en Gud som sitter och småler åt mig och mina wannabe problem... Jag har ju trots allt allting som jag kan önska mig och försöker bara göra mig märkvärdig genom att låtsas vara hypokondriker... Men jag tar inte mig själv på allvar i sådanna här tillstånd och det känns bra att vara ”misserable” ibland det får en att uppskatta de goda stunderna i livet så mycket mera, och att se ljusglimtar i de små sakerna... Som att få picka hål på en ovanligt stor såpbubbla då man diskar eller se två ekkorrar som snurresprättar omkring bland träden eller att höra löven prassla under skorna då man går...
Slutsats: Egentligen ska man vara glad över att man blir deprimerad...

Bekännelse: Jag inskaffade min första blogg enbart för att komma åt att kommentera mera intressanta livsöden som försegår runtom på jorden… (det var innan datageniet här insåg att man inte behöver registrera sig för att få tycka till) Men jag glömde bort lösenordet till den och när de vägrar maila det åt mig, så då skaffar Anu sig en ny blogg. Nu kommer säkert någon att påstå att man är ett bortskämt i-landsbarn, vilket jag naturligtvis är... Men till alla förskräckta över den senaste bekännelsen kan jag meddela att jag just donerat bort en ansenlig mängd skor till bättre behövande i Karelen (glorian cirklar i överljushastighet).

Egentligen hade jag nog inte tänkt överge min lunardagbok för en annan blogg men denna verkar ju ha en rad fördelar. Som att man behöver inte vara meddlem i lunar för att nå mina fantastiska memoarer... hm..mja... ja det var nog alla fördelar jag kan komma på (blev nästan en rad)
Frågan #1: Bör man dela med sig utav vettiga, sakliga och sanningsenliga livsvisdomar här eller kan man följa sin kreativa intuition och illusion? Något säger mig att det kommer att bli det senare... Kommer antagligen att bli en rad av IF funderingar. Det vill säga man ifrågasätter paradigmer och med hjälp av the butterfly effekt (som för övrigt är en mycket tänkvärd film) kommer man kanske fram till att det trots allt skulle vara bäst om man skulle vara en mask eller att det fanns blondiner på stenåldern... Vem vet? Det är det som är så charmerande med hela IF/OM grejen.

Jag tror förövrigt att maskodling är en lönsam framtida industri. Men om det är maskodling eller uppfödning har jag inte riktigt fått klart för mig ännu... Kan man inte säga att man har en äppel-uppfödning och höns-odling eller barn-odling... Det ska man väl satsa på, om man inte bor i Kina förstås. tillbaka till maskarna. Fördomar mot maskar är att de kan föröka sig själv. Vilket i viss mån är sant men de kan nog föröka sig på det "traditionella" sättet också. För hur skulle generna förändras om de endast skulle utföra denna insest. Men de kan föröka sig manuellt... och baserat på detta så ska jag döpa mitt maskföretag till mask(k)opi. Eftersom de kopierar sina gener...

dax att skriva avslutning... avlutning (gör man det med lutfisk?)
Frid och fröjd i änglahöjd!