Att Ruva eller Rugga, det är frågan!

Har ruvat klart nu. 1 år har gått, ett år som till största delen ägnats åt att bygga bo i Guds varma sköna hand. *mysmys* Guldägget är alltså i gott förvar, o kolbiten har pressats ett steg närmare diamantgrad. Under detta år så har jag blivit lite mera varse om den kapacitet som lagts ner i mig. Att jag kan vara både det ena och det andra för att inte prata om det femte och sjätte utan att behöva känna mig delad. Att vara mäniska är sannerligen förunderligt... Så jag kan inte annat än råda er att ta tid för att lära känna er själva.

Samtidigt är det nu dags att rugga till sig, städa upp och förpassa slagget till roskisen (tack för det uttrycket)... Jag har arkiverat det viktiga, bundit ihop och konkluderat lärdomen... Inget ångras. Tacksamheten börjar till och med smyga sig på, how odd... I'm odd!

Mina varmaste gratifikationer...
Jag kacklar vidare.

över 100 sidvisningar på 4 dar.

.
.
.
.
.
....
.
.
.
.
.
............

.
.
.
.
.
.

.


.
.

.
.
.



.

.
.
.
.

... Jag blev blyg :/ ...oh deer...... tihi!!!

Det kallas avundsjuka, det kallas högmod, det kallas Frid!

Hade tänkt mig att det här skulle bli ett genomtänkt o djupt inlägg med en fokuserad tes som avhandlas o konkluderas. Men det verkar inte bli så…

Man är lite för upprörd så man skriver lite för snabbt, men fingararna hinner ändå inte med alla gånger. Det som stör mig är denna ena ynka sak, och det är just för att den är liten o obetydlig, o för att den lyckats nästla in sig I “normala tankebanor” som jag finner det så mycket viktigare att ta avstånd från den. Det kallas Avundsjuka! Och det finns överallt, och hos alla och det är endast en normal ingivelse hos människans överlvnadsdrift, att endast de starka överlever… Det är vad vi lär oss, och det är vad vi brukar i vårt dagliga liv. Det är vad vi baserar våra råd till andra människor på, och det är vad djävulen klappar i händerna åt.

När har Kristna fallit för detta, "jag trodde att vi trodde att" alla är lika mycket värda? Att Jesus dog för våra synder så att vi inte ska behöva kravla oss fast vid dessa instinkter. Eller är det just det som är problemet, att det är instinkter som vi måste dö ifrån, som kommer naturligt med synden och som hör till köttet? Vilket som, så håller jag med François de la Rochefoucauld, avundet är definitivt svårare att bota än hatet...

Hat är rakt fram, då står man mitt emot varandra face to face och är beredd att dra sin pistol på given signal. Avund däremot nästlar sig in i människor, det smyger sig på och leder till att man en vacker dag tar sin pistol o går in i en skola och skjuter ner oskyldiga. Eftersom de är starkare än man själv är, och man kan inte tåla det... Naturen tar på så vis död på sig själv. Känner man sig svag så är man avundsjuk på de starka o tar till hjälpmedel för att förinta det. Men vilken gen förespråkar självförintelse efter det? Inga andra djur gör sådant, är det så att människoapan har byggt upp ett samhälle som hon inte kan leva i, som går mot hennes instinkter. Eller är det så att vi inte är apor?

Var fortfarande på missionskurs i helgen, en av missionärerna berättade att det svåraste eller tuffaste under hela sin tid på fältet var att känna avund från andra missionärer. Det här verkar lite osannolikt. Att man åker ut på Jesubefallning och kallelse att sprida evangelie som övervinner livet, men så visar man i handling hur man tar kål på det. Skamligt men ack så mänskligt!

Sedan har vi det andra diket också, det kallas högmod! Högmod är många kristnas sätt att tampas och bli kvitt avundsjukan på. Det är också en orsak till att kristna människor har fått ett dåligt rykte i världen. Detta att människor skjuter ifrån sig budskapet eftersom de känner att vi ser ner på dem. Huruvida detta är baserat på sann högmod hos oss eller om de i djupet av sitt samvete känner av skuld vet jag inte. Men att Kristna, du, jag, vi lätt anammar högdragsenhet gör det utan tvekan lättare för dem att förskjuta evangelium med "samvetet" i behåll.

Mitt emellan dessa två, det driftsbundna naturliga och avundsjuka köttet och högmodets utväg så ringlar en small stig. Denna lilla väg kallas frid! Den är inte lätt att gå på och man halkar lätt ner i diken, men som det är då man försöker balansera så går det mycket lättare om man fixerar blicken längre fram på en stadig punkt.

Keep your eyes on Jesus, och avundas inte. Du har redan det bästa man kan få... Ge ut av det och du ska få mera. Det är en paradox som du måste leva för att upptäcka.

Enjoy!

Besöksräknare installerad... check!

Det tog några år, men nu efter nyfikna frågor från höger o vänster o diagonalt, så har jag med inspiration från Perrets blogg (kolla min skrivmaskinslista) installerat en besöksräknare. Detta har uppskjutits eftersom det kräver lite mera än måttligt engagemang från en teknisk dununge... när det faktiskt inte råkar höra blogspottens ordinarieinställningar.

Men vad gör jag inte för er... Själv så har okunskapen inte stört mig. Kanske kunskapen kommer att göra det... who knows.

Frid o Fröjd!

en salig blandning av tankar o känslor... o lite förnuft

Första helgen utav preliminärutbildningen är då avklarad. Positivt må jag säga. Inte nog med att den var intressant och att undertecknad kände av en ev. missionärskallelse i maggropen. Det uppdagades även att årets missionsintresseklubb består utav en mycket lättsam, trevlig o dynamisk gruppkonstallation. Jonej! jag överdriver inte när jag säger att Karis bonades om till mysismens högkvarter på sisådär 10 minuter. Men kan det bli annat när 3 diakonrepresentanter fick beblanda sig med författare, matematiker, teologer mm.

Så baserat på den finska mentalitetetn så var det svårt att tro sina ögon när man såg värmen i de andras ögon på tågstationen i söndags. *kramkalas* Ser redan framemot att träffas igen om en månad.

Men på tal om kottar så kan igelkottar antagligen inte simma. O de lärda [läs Anu] tvistar fortfarande om de ändå evolverat från balongfisken. Likheterna är stickande.

Eller var det bara så att en kisse råkade rulla sig i barr, och det visade sig bli trendigt o attraktivt o att de från den dagen har bibehålligt sitt R och inte längre bara vill vara bar. Det skulle förklara varför de sover vintern igenom, det gör ju granarna också.

En annan teori är att nån kisse ville spetsa till det på skolfoto o gjorde spikes... o kanske råkade han använde pikalim istället för hårgel. O av någon anledning så tyckte den uddaste tjejen i klassen att det var tufft o därifrån p.g.a konstig smak så har hela igelkottssläktet utsprungit.

Men det förklarar inte hur det har kunnat överleva. Grundregeln i evolution är väl att endast de starka överlever, men dit hör väl inte en som är dum nog att förväxlar lim o gel, eller en som är desperat nog för att falla för en sån tönt?


Nej jag förstår inte riktigt logiken. Evolutionen ter sig vara ett oändligt kaos som för att överleva kräver ordning. MEN ordning dras inte naturligt till kaos. Nej, det vet jag av erfarenhet. Alla som tycker om att städa söker sig inte automatiskt till stökiga platser. Så hur kan naturen o allt som lever däri vara så organiserat?

Hur kan man bortförklara tanken, att det behövs en mästare för att bemästra kaos?

Och jo! Du behöver inte undra längre, detta är ett tvetydigt inlägg. Om du har tankegångar som undrar huruvida hon skämtar eller är allvarlig, och om du undrar om allt detta har hänt eller om det är ren surrealism... ja då kan du vara lugn, du är normal... men jag råder dig ändå att förvara lim o gel separat.

Ha en bra dag// Anu

hej, hej how are you doing today, hej...

Vaknade, hör hur stanley berättar att han har försovit sig... Han var inte den enda.

Det var alltså lite sent att stiga tidigt upp (som nån brukar säga.) Men man gör väl det bästa av situationen... o somnar om... in your dreams! eller så int... Hur som helst idag blir det alltså Karis o Lärkkulla o första kurshelgen för den preliminära missionsutbildningen. 3faldigt hurrande för det! Känns som att den kommer i precis rätt tid. Kanske hittas en Sarah där också, då skulle det nog vara kom-plätt!!!

Have a nice day, as they use to say... eh!

en 79a, det var ett tag sedan...

O så står man där. Borta är allt det vettiga, allt det som man i normala fall vet, kan o tror blir luddigt. För nu är ingenting normalt. Plötsligt är man både stum o dum, o allt man är medveten om är att man står o hänger som ett fån. Men ändå kan man inte slita ögonen. Vilken tok man är, känns som att man skulle kunna gå raka vägen o panta sig så att man gjorde någon nytta...

Men visst är det kul!!! alla tider...

*ler* (det fjantiga leendet)

Att erkänna världskonsensus är som att svälja ett rått ägg helt.

Status: standby grown-up
Situation: pånyttfödd
Frukt: kokosnöt
Missnöje: negative
Bibelvers: Jesaja 41:14
Summa: Lever i en ickefalsk mardrömsverklighet, enligt gammal standard, och har nog aldrig varit så belåten.

Soli Deo Gloria
Gud håller sina löften

// Anu

Bildligt

A Rab-bite, anyone?
Om harfångaren framtill på bilen hade fungerat så hade jag kanske kunnat bjuda å denna kurdinariska läckerhet även här, men nu får ni helt enkelt överleva med att se hur den grillas under åskvädrets dunder hos familjen Moreno istället. Lika bra det, vill ju inte göra någon upprörd i onödan.
Här är då Barcelona uppifrån Tibidabo, kyrkan som diktatorn Franco lät bygga efter att han lyckats invadera Barcelona. Högst upp finns en stor staty utav Jesus som håller ut händerna över Barcelona och förlåter alla som gjorde motstånd mot Franco... Behöver kanske inte säga att denna kyrka trots sin prakt inte har så stort värde i Barcelonska ögon.

Made it to France :D

Mar, that's a Camera... petglad unge :D
Klostret vid Montserrat, sagoliktvackert!


Nu blir det skola för andra gången idag. Har redan lyckats komma för sent till en föreläsning som jag inte går. Måndagmoron=hopplöst! Där kommer man in o sätter sig ner, alla har redan gjort namnlappar mm. o läraren berättar hur viktigt det är att läsa tidningarna o se på tv-nytt. Efter en stund så tycker man nog att det är en underlig grundkurs socialpsykologi. Och det var det också, den hette nämligen grundkurs journalistik. O då förklaras plötsligt allt... förutom varför Anu är där.

Men nu, nytt försök :D

Ha skojj!
//Anu

Något har hänt, vindarna vänder och knopparna brister

Vet inte hur jag ska förklara det så låt Karin Boye börja det hela:

Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra -
svårt att vilja stanna och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit som skapar världen.

efter många om och ännu flera men så har jag inte anmält mig till Arcada i höst. Läser istället socialpsykologi på öppna uni, soc&kom. Och oj vad jag trivs. Psykologi är något som ligger mig varmt om hjärtat o efter första veckan så vågar jag faktiskt erkänna att detta är vad jag vill lära mig, detta är vad jag går o tänker på o vill ha besvarat, detta är kunskap som jag vill äga! Så på frågan, vad tänker du jobba med? Så har jag ännu inget svar. Men i 3 års tid så har det primära varit målet. Medan resan varit obehaglig. Nu njuter jag av resan istället, kanske kommer jag aldrig till målet?