Wednesday, October 13, 2010

Om att vilja göra moln då himlen är perfekt blå

illustrerande bild från Johannesburg
Kämpar hårt för att inte göra saker komplicerat nu. Jag har en kråtanintsinkt i mig, men är rädd att om jag släpper lös den kan den mycket väl slita sig.

Det är verkligen som tvål, allt [läs vänskap] har blivit så flytande o komplicerat att komma åt. Det enda man egentligen kan räkna med då man ska klura ut var och hur innehållet från behållaren ska komma ut är gavitationen, oftast kommer det neråt. Men även det är inte längre en självklarhet.

Förr behövdes inte ens en behållare, då var det här med vänskap i fast form... Kanske det är därför jag vill krångla för att få tillbaka det till en konturfast struktur, lättillgängligt och öppet utan extra plastbehållare med en vipo eller knapp att trycka eller vrida på, Eller är det en sensor som känner av ens närhet... Eller ska man klämma på den eller skaka? SUCK. Saken är väl sanningen att i några fall har jag inte klurat ut det ännu, och det är det som gör att jag krånglar. För jag kan ju inte bara ge mig. 

o Jo jag har varit till Joburg också, i nån vecka. Det var riktigt trevligt där.







4 comments:

Anu said...

Resonemanget utvecklades över en lunch på följande vis;

Tänk dig att du har två tvålbitar i en påse och skakar, vad ser du när du tittar ner i påsen?
svar: två tvålbitar.
Tänk dig nu att du trycker ner två olika lfytande tvålar, tvåler? och skakar. vad ser du när du tittar ner i påsen?
Svar: En blandad sössö.

Fast är det nyttigt att blanda tvål och till vilken nytta? Det är ju inte så att man precis ska smaka på det... Och vid detta konstaterande förställde vi oss båda tvålsmak i munnen och det resulterade i att lunchen var halvt förstörd. Så var det slut med det resonemanget.

Anonymous said...

kvinnor är som tvål. Luktar gott smakar illa. :D

-P

Anu said...

kanske ni inte skulle lukta så illa om ni skulle förstå att uppskatta oss =P

Anonymous said...

kvinnan har en poäng