världens mest orättvisa tävling

Sitter på biblioteket och ser ut på en buss med lolipopreklam, enligt den är "life less serious".

 

Här e den föresten, jag e ju nog jeansflickan med tekniken i jackfickan.

Till intressantare saker, fick en kort introduktion till världens mest orättvisa tävling igår. Vi kanför enkelhetens skull kalla den S^3. Den går alltså ut på att jag skall vara snyggare, smalare, och smartar än du.

Tydligen en väldigt populär tävling, visst vet alla att den exicterar, det är bara det att jag alltid sett den som en lek, men leken är tydligen allvar, och då blir det ju genast orättvist och mycket labilt. Eftersom ingen har skrivit ner reglerna.

Jag tänkte mig i nåt stadium att det är den simplaste av de ekonomiska principer som styr, nämligen efterfrågan och utbud. Stor efterfrågan och litet utbud höjer priset. Men det verkar ju inte heller vara sant, iaf inte på kort basis, kanske det fungerar på längre perspektiv, men vi är ju oförmågna till sådana iaktagande eftersom vi vill ha allt med det samma, och allt ska hända nu krach, bom bang!!! 

Har jag inte blont hår, perfekt bruna, blåa ögon och smala höfter så fixar vi det. O helt plötsligt har alla det, gör det att prsiet höjs? Delar av problemet är ju att det är så lätt att massproducera i vårt land. Och då har vi inte ens kommit till hur orättvisa råvaror vi har blivit tilldelade. Det är ju ingen rim och reson i det, hur har Gud tänkt riktigt, om det här nu är en tävling borde han ju ha gett alla samma utgångsläge. Det är ju fusk!

O det mest skrämmande med gårdagen var kanske insikten om att man är med vare sig man vill eller inte. Tydligen har de flesta i min omgivning (hoppeligen bara halva min omgivning) koll på ifall jag har gått upp eller ner i vikt den senaste tiden... Det är minst sagt "bizarre". jag trodde ju att alla hade så fullt upp med sitt att de inte har tid eller ork att bry sig. Men det var tydligen ett felaktigt antagande. 

Kanske jag kan börja fråga kassatanten i Alepa hur jag har det med vikten eftersom jag inte har nån våg hemma, o den på gymmet krånglar alltid nu och då. jag menar hon ser ju mig så där lagom ofta, inte varje dag så hon blir förblindad, och inte heller för sällan så hon glömmer bort hur kurvorna brukar gå. Kanske hon kan börja ge tummen upp eller ner så där i förbifarten så jag vet...

Jag vet inte vad mer jag kan säga...ta en slickepinne o "life less serious" kanske?

Ha en bra dag!