Så länge som jag har iaktagit detta ansikte, sett honom i ögonen, memorerat hans näsställning tittat hur ljuset och skäggstubben framhäver hans kindknotor... och funderat. Är jag utrustad med en apparat som kan förmå mig att älska honom?
Hans namn är Emmanuel och han bor i Rwanda.
Jag föreställer mig att han har fru och barn, bröder och systrar, går kanske till kyrkan på söndagar som de flesta. Skrattar med vita tänder och avskyr att gå på marknaden som de flesta män. Han lever säkert ett liv enligt normerna, så gjorde han också under folkmorden.
" They told me that they were going to show me where there were riches to be had. So we went there where the first family was living. And there they told me to kill the people, and I killed them. There were fourteen of them. We continued and we arrived at another family's house, where I killed three people. We continued, and we went to another family, and there i killed one person. There, that's what I did during the genocide."
Det är inte det att jag inte tidigare sett och hört om ondskan och demonen som fick sitt grepp om Rwanda förut. För det har jag. Jag har sett dess ansikte i många former tidigare. Men av någon anledning kommer jag inte över den här mannen. Emmanuel! Gud med oss...
2 comments:
Låter hemskt. Ha du läst nåt om morden nyligen eller hu e de i dina tankar?
jag har en bok "6 billion others" Där man frågat vanliga mäniskor runt om i världen om vad de tror och tänker om viktiga existentiella frågor. Och av alla hundratals som finns med, så har då Emmanuel fastnat.
Och det är förövrigt en bok jag rekomenderar. Med den i sin besittning och med google earth till förfogande så finner jag inte mera någon orsak att resa. :D
Post a Comment