Har ruvat klart nu. 1 år har gått, ett år som till största delen ägnats åt att bygga bo i Guds varma sköna hand. *mysmys* Guldägget är alltså i gott förvar, o kolbiten har pressats ett steg närmare diamantgrad. Under detta år så har jag blivit lite mera varse om den kapacitet som lagts ner i mig. Att jag kan vara både det ena och det andra för att inte prata om det femte och sjätte utan att behöva känna mig delad. Att vara mäniska är sannerligen förunderligt... Så jag kan inte annat än råda er att ta tid för att lära känna er själva.
Samtidigt är det nu dags att rugga till sig, städa upp och förpassa slagget till roskisen (tack för det uttrycket)... Jag har arkiverat det viktiga, bundit ihop och konkluderat lärdomen... Inget ångras. Tacksamheten börjar till och med smyga sig på, how odd... I'm odd!
Mina varmaste gratifikationer...
Jag kacklar vidare.
No comments:
Post a Comment