Plötsligt hände det, jag fick en ny byggbit till mitt liv. 200 volt rakt i hjärtat! Wouw! Love when it happens. Må hända att ni som är mera erfarna kan småle och minnas när ni var i min situation och upplevde mina tankar och funderingar. Men visst är det fint att vi alla får leva vårt eget liv i egen takt.
till ledtråden... Lyssnade på Oslo Gospel Choir i Tallinn när jag slogs av vikten av att Jesus uppstod från det döda.
Vi går ju faktiskt inte omkring och tror att Jesus bara dog för våra synder. Det finns många människor som dött en nobel död... Många religioner med kloka män har gjort under och spridit visdom och de har alla en sak gemensamt. De har alla dött! Men det är inte nog för att man ska orka lovsjunga dem i tusentals år. Man tröttnar på sånt, om vi inte helt och hållet glömmer.
Följdfrågan... Vad krävs för att inte glömma? Jo att man upplever någon i egen hög person, varje dag. Jag tror att det bara finns en religion som påstår att deras Herre dött och uppstått och lever än idag, och om det är falskt så är hela religionen falsk. Vilket I såna fall bekräftar att vi bara är en bunt med dårar som bygger vårt liv liknandes ett luftslott.
Om det däremot är sant så betyder det att vi har en relation med mannen som älskar oss och var villig att dö för oss, men som uppstod och däri vann över alla svårigheter. Det här i sin tur betyder att han kan hjälpa oss i vårt dagliga liv, med våra dagliga svårigheter. Det är därför som vi inte glömmer, det är därför som vår lovsång är lika aktuell och äkta idag som för 2000 år sedan. För svårigheterna har ju inte försvunnit. Det betyder också att han älskar oss lika mycket idag som då han dog och att vi kan lita på honom att han fortfarande går före och hjälper oss.
Det här ger mening åt mitt liv, att Jesus uppstod förklarar min strävan till att få börja min dag med att fråga honom; vad vill du att vi ska göra idag? Det är en äkta fråga, till en person som i allra högsta grad ger externa gensvar. Det är inte bara en rituell frågeställning till min ikoniska undermedvetna hjälte... Jag gör det inte för att locka mina hjärnceller att förena sig i en fördelaktig kombination. Nopp! Han är verklig och utanför min radie av inflytande. Precis som denna världs kaos.
Det är allt eller inget. Inte för att han kräver det, utan för att han erbjuder det och dum är man väl om man inte tackar ja till ett sådant erbjudande, eller?
Annars hade jag en jätte fin helg. Behövde verkligen semester. Och det var verkligen uppskattat att bli bjuden på en färdigt planerad weekend... och grace conferensen var en upplevelse som jag rekomenderar. Tack! Till alla er som är en vanlig kanin, hoppas ni vet att för mig är ni ovanligt fin!
Och den besvikelse som uppdagades gav hopp… Det finns ingen perfekt kyrka, så längta inte bort. Jobba där Gud har satt dig.
peace and Grace!
No comments:
Post a Comment