Hej Allihopa!

Och vinnaren av årets julklapp är (tummvirvel)... Anu!!!
jepp jepp!
It's shiny, homemade, utvecklad och invecklad, välskapt, elegant och läcker... urläcker faktiskt. För att inte överdriva. Och nu står den där, så dekortaiv och tilldragande.
Jag e nog lite förtjust. Smälter på stället om jag går för nära... Har tydligen varit snäll i år... Eller så bara i höst.

Den österbottniska julen är nog över för min del, är nere i helsingfors nu. Efter att ha varit på julmiddag i sibboskären hos Lukkes mormor igår. Julmiddag #3. Och det får nog räcka.

Fast jul e kul. Iaf om man är frälsad (än en gång grr... för tvingade psalmrim) Jag hade roligt nästan jämnt. Kan man annat när L.s humor svävar i luften o närhet dansar omkring en?
Vi hann faktiskt nog göra en del under veckan som gick. Rida (L var en naturbegåvning) spika hage, vara på fest o ordna fest, hämta julgran o pynta o sjunga för pensionärer, vara i kyrkan, se alla 3 Bournefilmerna o annars bara slappa... Så som det brukar vara hemma hos oss.Killarna byggde snögubbe, som efter några dar visade sig vara en vig en...

Nu är det en liten andningspaus idag. *pusta in o ut* o sen åker vi till MVV i Ekenäs imoron. Och jag har tänkt mig att jag inte ska göra något under detta läger. Bara delta. Fick förfrågan igår ifall jag ville sprida en magsjukeepidemi på lägret. Men jag sa nej! Jag ska vara ledi. Och då kan jag inte ha det ansvaret.

klart slut, tack o förlåt!

jeijjigaste tjejen.

Via direkt, kan jag hjälpa till med något?

Alla verkar vara sjuka. Kolla bara på FB, varannan snörvalr i sina personliga statuskommentarer. Skönt att jag har undan mitt.

Men detta har dock lett till att jag fått lite nytt jobb igen, är växeltjej på svt... Inte riktigt min grej måste jag erkänna, men det betalar hyra o de var verkligen i nöden av "nån" som känner huset. Jag råkade kvalificera mig. Det här är nu min 5e avdelning. :D

Men förhoppningsvis blir det en kort karriär. Alla på tekniken skrattar o pekar finger åt mig då de går förbi... Grrr... :D Löda kablar i nån skitig källarvrå är nog mera min grej.

Men men. 1½ timme kvar nu sedan blir det julshopping i itis.

Ha d bra:

Tomtigaste tjejen

Hillary Clinton spatserar...

Märker att det var ett tag sedan jag skrev något här. Då till och med min mamma påpekar det så kan man ju börja fundera på att uppdatera, vill ju inte gå miste om arvet eller så...

Orsaken till den bleka aktiviteten är kanske att jag frivilligt gått vilse i ett ordnat kaos. Som har lett mig till Sibbo. Han heter Lucas, kallas Lukke. Det är ganska sällan som jag tillägnar någon blogginlägg, men honom skulle jag kunna tillägna hela bloggen. Men av ickekonfundersamma skäl så väljer jag att låta bli. Men han är nog ännu en clue of life o jag blir absolut ett mindtrams med honom :D

Alltså... Vet inte hur jag ska kunna berätta vad eller vem han e, vet inte om jag behöver göra det heller. Men han är speciell för mig. The cheese on my macaronies, so to say... eller citronen i mitt vatten, tändaren till min gasspis, mandeln i min glögg, tennet i mina lödningar, mönstret på mina sockor och mycket mycket mer.

Har väl velat behålla honom för mig själv så ni får ursäkta att jag inte sagt nåt. :D

Men idag så var jag så illa tvungen att orientera mig lite i vilsegången... Har varit en "ta tag i ditt liv" dag o mycket har fallit på plats, jag ska åka till Etiopien i mars på missionspraktik, o med det kommer det en massa som ska grejas, biljetter, waxinationer, försäkringar mm. Tänker också satsa 100% på att slippa in till psykkan i Åbo nästa höst.. o jag har till och med beställt tid till tandläkaren. Sååå aktiv har jag varit. O nu ska jag läsa lite på tent (fantastiskt kul, sånt har jag saknat.) O sedan ska jag på jobb.

Det är min dag... tänk att jag fick dela den.

Hoppas din blev bra också
//Den beslutsammaste tjejen



Det är så mitt liv ser ut.
I bakspegeln så har jag också en underbart skön helg i kronoby. Vi träffade mina förfäder o L lärde sig mjölka kor o åka häst o allt möjligt. Fast någon bonde blir d tack o lov inte av honom :D

Har sett nya bond filmen, Quantum of Solace, Inte imponerad... Det går utför för Bond enligt mig. I nästa film kommer han väl att ha problem med att hitta parkering också.

Några timamr kvar nu, ska fara ut o springa o få nerverna i styr.

//otåligaste tjejen

Hur låter en Panda?

Allt e så svart o vitt nu för tiden, känner mig som en Panda... Som tvingas äta rabarber istället för bambu... surt! Men man överlever så länge det inte varar mer än en vecka.

Premiär på Svenskis ikväll, det hjärta man har eller "hande pumpin som man lever me" som vi sko säg i pampas. Äntligen! Både för premiären och för att jag får återgå till normal livsrutin med skola. D e naaajs! Sedan har man också lite mera fritid framöver. De e dubbel naajs, för vi kör dubbel nuförtiden. och det är trippelnaajs ha-ha!

Hittade några bilder som tilltalade mig, vet inte riktigt hur det kommer sig... kanske är det regnet som behagar.
//Finaste tjejen

Konstig dag idag, känner inte igen mig. Måste nog göra sånt som bara Anu gör. Kanske blir det bra då...

Får mig att undrar om det finns något sånt som "bara Anu". Kanske jag bedrar mig nu igen. Saker har ju förändrats.

Tiden går... tackticktacktik!

//Konstigaste tjejen

förvånad apa som hyllar Gudar?

Slog mig att jag vet lika lite som ni tillsammans... typ ingenting.

Slog mig också att människor är lika, för att vara samma ras så ser vi alla fruktansvärt lika ut. Jämför bara med hundar. Inte ser vi nå människor med metervis långa öron som fladdrar på stan eller som är fläckiga eller med ovanligt mycket hår... Näj! hur kommer det sig?

Har vi inte avlat tillräckligt på utseendet?
Jag hoppas nästan innerligt att det är så.

Inser att jag än en gång är inne på evolutionstema. Det var inte meningen, kanske släpper jag det snart.

// Värsta tjejen

liten rättelse: Det kallas art och inte ras, förlåt min terminologimiss :/ Kommer nog att upprepas :D

Let's make church :D

Har glädjen att meddela att livet bara verkar bli bättre o bättre för varje dag som går. Och jag tror att det är meningen att det ska vara så.

Visst finns det tunga dagar, men de är inte hela livet livet. Det är bara dagar. Man kan leva med dem för man vet att de aldrig kommer igen. Det gör inte de bra dagarna heller... och det är ocskå tur. Skulle man orka uppleva samma sak flera gånger? Låter som slöseri o otacksamhet i mina öron. Finns ju så mycket att uppleva... Onödigt att upprepa. Jag tycker det är viktigare att be o fokusera på det som man vill uppleva... Och om jag inte har fel så är det Bibliskt.

Verkar som att jag e antinostalgisk nu men så är det nu inte riktigt heller. Minnen är bra. Jag tycker bara att det är så onödigt att önska att man kunde gå tillbaka i tiden. Tror att Gud har skapat tiden "enkelriktad" med den bästa av orsaker i baktanke. Vilken den är kan man kanske spekulera i. Men i grunden så är jag nöjd med att bara leva i detta faktum.

Det var Action i helgen, fredagen var bland det bästa jag varit med om ^^ Att be tillsammans är nog underskattat, finns det bättre sätt att lära känna människor på än att be för och med dem? Tror inte det.

Lördagen o söndagen var å sin sida smått kaotiska för fröken/miss stage manager. Men nog gick det Ann, det var till och med kul. Men man går miste om så mycket socialiserande då man jobbar, o d e ju lite synd.

Men det är nog alltid välsignat att jobba för Gud. Sedan är det bara extra plus om det uppskattas också.

Den kommande veckan kommer ännu att gå åt till att jobba, det är premiär på fredag. Verkar som att de satt in den endast för att hålla mig ockuperad... och som så många gånger förr så tackar jag o tar emot. :D

//Lyckligaste tjejen

hux Flux borta!

Herren ger o Herren tar.

Ännu ett projekt avslutat... och Anu har lärt sig mycket om livet.

Det tackar hon för.

En länk i mitt liv, to make the music fade.

Morgon stund hade guld i mund! men sedan vakande jag... O störde mig på det tilltvingade rimmet som sker på gramatikens bekostnad... Det skär sig.

Hur som helst. Skrev ett kort inlägg tidigare imorse men det var nog bara dittvingat. Nu kommer en fortsättning som också kommer att skära sig på förnuftets bekostnad...

Det började med Lasse. Han har rim o reson han. Winnerbäck heter han väl i efternamn. Han säger följande:

”Det kallas tvivel, det där som stör
det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
o jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur.
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
det känns tomt eller hur?”

Tacka Lasse för de orden.

De fick mig att ta på mig mina svettiga springkläder o ta tjuren i hornen… och plocka blommor åt Ferdinand.

Jag drevs ut i vildmarken för att reda ut mitt liv. Det ter sig nämligen som att livet runt omkring en krånglas ihop fastän man inte alltid tycker sig ha del av skeendet, ändå dras man in i det o förväntas ta tag i det. Inte alltid rättvist.

Men… det kallas livet.

Hur som helst, vi tar det från början. Om du har något som stör så tar det ofta en stund innan man hittar en frekvens där Gud kan börja jobba med en, det är alltid så mycket i vägen… Man ska bara... dratta i bäcken, snubbla på stubbar, halka på rötter, skaka ner ekkorrar ur träden, skrämma kaniner, vissla på hästar, mata daggmaskar åt katten (den var inte hungrig) sätta käppar i hjulen åt cyklisterna och krokben för löparna, dela ut pensionärspoäng för par med likadana träningsoveraler, kasta pinnar åt hundar, rispa sig på grenar o krama träden…

Innan man kan lugna sig lite för att komma till det väsentliga. Förlåtelsen o kärleken... o krama nån som är risig.

Det var ju lätt... NOT!

Men för att vara ärlig så löste det sig inte riktigt ännu, tror jag tar det här i kronologisk ordning så att ni kan få en inblick i varför Jesus behövde vara 40 dagar i öknen. Vi har inte ännu en tillräckligt lång tunga för att kunna snappa åt oss av tankarna som surrar lite längre bort. Vi får nog vänta några miljoner år ännu innan vi blir några långtungade, tjockskalliga hackspettar. Men misströsta ej, jag jobbar på det i egen kraft :D

Funderingar som är lite lättare att få tag kan vara sådant som kallas irritationsmoment, de brukar minsann inte hålla sig utom räckhåll. Exempelvis, att man stör sig på taktbefriade människor. För det kan jag erkänna att jag gör, det betyder inte att jag har något emot dem som person, men visst stör man sig om någon inte känner pulsen. Saknar rytmen. Visst? Och idag så var det jag som var störande. Tog mig ungefär en halv timme innan jag hittade lunket o kunde börja fokusera på invärtesproblem, som att ”Jesus led och dödde.”… (Det är del av kärnan som kommer så småningom, så bear with me (björna med mig för er som inte kan engelska))

Ville bara först tvinga in ett psalmcitat åt dig pappa. För det var dig som jag började tänka på näst. Och tänkte som så att intvinga psalmcitat e passande eftersom psalmer tvingar in rim. Dödde är inte heller svenska! (det analfabetiska moddabarnet har talat)

Alltså...

Var var jag, ja just det pappa ja, jo han fick sig några tänkvärda tankar över sina stigmataupplevelser. Än så länge har ett spjut genomborrat hans knä o en spik hans hand. Detta bara på några veckor så jag väntar bara på att foten ska få sig också. Jepp! Jag suckade åt ditt håll i mitt orytmiska lunk!

O då man tänker på pappa så får det en också att osökt tänka på mamma, som e så omedvetet kul. Vi uppskattar verkligen vår bodyjoghurt! :D o allt annat för den delen också. Måste nog ställa till med kalas här så att nån äter upp det nyfyllda skafferiet. Tack för att ni tog hand omer själva i storstan.

Det väsentliga alltså...

Ungefär vid den här tiden av länken. Det hade nästan gått en timme så tog musiken slut i öronen o Third Days sång ”please take away my life when I don’t have the strenght to give it away to you Jesus” lämnade att snurra i öronen… Och nu börjar vi komma till kärnan i äppelskruttet… O Lasses ord visade sig igen beskriva problematiken ganska bra….att jag är "som en fluga i smöret på någon annans kalas, vi proppar i oss och vaknar som as”.

Så jag vaknade alltså… som ett as.

Innan jag for ut så hade jag fått rådet att om det är något jag har gjort fel, så ska jag be om förlåtelse. Uppenbart och simpelt... o otroligt störande! Klart man ska be om förlåtelse om man har gjort något "fel". Men det ante mig att jag än en gång skulle tvingas be om förlåtelse för de bra sakerna som jag gjort... Det blir så paradoxalt, men jag upprepar Third Days lyrik igen: "Please take away my life when I don’t have the strength to give it away".

Det är inte mitt liv eller mitt kalas o varje gång jag gör saker i egen kraft så är jag där igen, tror jag gör Guds jobb men egentligen upphöjer jag bara mig själv. Det leder inte till något fruktbart. Nej, kalaset är inte mitt! Men jag är bjuden. Hurrah!

Vid den här tiden så hade jag lunkat på i 2 timmar o kan ju inte säga annat än att Gud också är tålamodets fader som väntar o halar in oss lite i taget. Fastän vi sprattlar emot.

Så summan av kardemumman är att det är bara att paketera in sitt högmod o ge det åt Jesus, han led och dödde för att få det, vem är jag att behålla det då? o man ska faktiskt ha med sig presenter på kalas, fastän de i mitt fall inte är något att skryta med. Men det är allt han vill ha...

Nu ska jag nog tänja…

Hej nörd!

Ge o du ska få. Löd o d ska fastna. Det har nog varit den senaste veckornas filosofi... d e naaajs!

Har alltså tillbringat mitt "höstlov" med att löda kontakter. Kabel-, och socialakontakter. Och vad är bättre än det? Inget skulle jag vilja påstå. Iaf. inte om man har på känn att det är Gud som har petat dit en.

Jag har än en gång noterat att det är skönt att leva i nuet under en sådan insikt. Det ger mig en ovanlig ro, då jag bara får gnola på. Jag vet ju att jag är med på kartan o att den gudomliga GPSen e uppdaterad, så vad kan gå fel? Trafikstockning kanske, men det är ju inget hinder, bara en fördröjning... O jag kan chilla under tiden.

Ha en bra dag mina vänner, Anu ska ta sig ett spring.

oförutsägbarhetens fjädrar i hatten.

Nu ska vi prata självransakan… o det är baserat på en sådan session (självransakan) som jag nu hänvisar till “varför går Kalle Anka utan byxor" paradoxen.

Att Kalle inte bryr sig om att skjärtfjädrarna vaggar fritt nedanför sjömanskostymen har man ju förstått. Men vad som har orsakat rynkade pannor i åratal är grubblet över varför de duniga små fjunen blir så viktiga att dölja när överkroppen är bar... Men nu ska vi inte fundera på det utan bara konstatera att sådan är verkligheten.

Stjärtfjädrar är något att vara stolt över, de är tilltalande o attraktiva.
Och för att göra en lång historia kort så vill jag göra er uppmärksamma på kvinnornas stjärtfjädrar, nämligen “mystiken”… För vi är mystiska. Till och med för oss själva så det i sig är nog inget att diskutera. Liksom stjärtfjädrarna är attraktiva hos en anka så är mystiken kring en kvinna attraktiv hos männen, am I right? Det är iaf. vad jag har fått för mig, men jag visste inte heller att pappa har en bögtraktor så jag kan ev. godta att jag kan ha fel, men ni får nog ha bra argument för att överbevisa mig.

Hur som helst, vi (kvinnor) har alltså fått för oss att det är till vår fördel att uppträda mystiskt.
Och hur gör djur då? Jo, genom humörsvängningar! Men vad vi inte inser är att humörsvängningar inte är mystiska utan bara inkonsekventa. Och att det i längden bara är oroväckande hos våra nära o kära.

-> Vilket gör att den andra parten måste utveckla en skyddsplan mot detta oberäkneliga hot.

-> Vilket i sin tur betyder att de plockar fjädrarna av oss. :/

Så vart vill jag komma med detta?
Jo att det är bra och lämpligt att ibland dölja o vara rädd om plymerna när vi är psykiskt nakna. Men är vi överlag övertäckta med en grundtrygghet, så som Kalle har sin sjömanskostym, ja då kan vi stoltsera med pennfjädrarna i högan sky och till och med sätta hatten på sned. För grundtrygghet motverkar humörsvängning. Iallafall mina.

Och då blir mystiken det som den är tänkt att vara spännande och tilldragande. Inte hjärtsviktsframkallande.

det fanns inte så mycket mera att säga om det.

1joy o 2joy
//Anu

Convertere fobos

D e kväll nu, gott är det... Måste sova, imoron blir det ännu en fin dag. A-ah! Livet är vackert och fridfyllt.

Märkte till min förvåning att Helsingfors börjar kännas som hem på riktigt, på ett sådant vis att jag inte egentligen behöver bort. D e skönt.

Ändå blir det pampas imoron, bara för att åka till Sverige på Fredag. Det nalkas pappa-dotter semester upp till Norrland... Läckert! Jag o Mimmi ska vifta i takt med våra svansstumpar :D

But for now, måste sova, fortfarande... Känns bra att få krypa ner i nymöblerat rum. Har varierat alldeles för lite på senaste tid. Det är som att jag varken har tänkt på det eller funnit någon charm i det... d e oroväckande, som att ha klinisk psykologi o känna igen sig i alla neurossymtomer... Det är hysterier o tvångstankar o överlevnadsångest o separationsångest o överjagsångest o allt vad det nu heter :D

Eller vid närmare eftertanke så är jag nog bara som jag ska vara, mänsklig!. Det är egentligen inte skrämmande. Jag bara joxar med er... Jag har faktiskt kommit så pass långt så att jag kan ta ansvar för mina känslor, och det är en bra början. Mmm. fight instead of take a flight. Det hjälper en hel del, inse att det är ens iki oma. Betyder också att ingen annan kan lösa dem åt en ifall de är motstridiga. Inget att hänga upp sig på... Eg. är det ju det naturligaste i världen. Det är bara att bli en sanningens skapelse även i mindre smikrande tillstånd.

O det är bra, mycket fint faktiskt. Tycker mig att denna ontologiska trygghet borde höja mitt värde till 245 kameler minst :D

Understöd, anyone?

HA-HA!
Ha en fin dag!

(Jepp! Jag e trött så bry er inte om meningsbyggnaden. Förstå vad jag menar eller gå o lägg er...)

Here’s another clue to life.

Plötsligt hände det, jag fick en ny byggbit till mitt liv. 200 volt rakt i hjärtat! Wouw! Love when it happens. Må hända att ni som är mera erfarna kan småle och minnas när ni var i min situation och upplevde mina tankar och funderingar. Men visst är det fint att vi alla får leva vårt eget liv i egen takt.

till ledtråden... Lyssnade på Oslo Gospel Choir i Tallinn när jag slogs av vikten av att Jesus uppstod från det döda.

Vi går ju faktiskt inte omkring och tror att Jesus bara dog för våra synder. Det finns många människor som dött en nobel död... Många religioner med kloka män har gjort under och spridit visdom och de har alla en sak gemensamt. De har alla dött! Men det är inte nog för att man ska orka lovsjunga dem i tusentals år. Man tröttnar på sånt, om vi inte helt och hållet glömmer.

Följdfrågan... Vad krävs för att inte glömma? Jo att man upplever någon i egen hög person, varje dag. Jag tror att det bara finns en religion som påstår att deras Herre dött och uppstått och lever än idag, och om det är falskt så är hela religionen falsk. Vilket I såna fall bekräftar att vi bara är en bunt med dårar som bygger vårt liv liknandes ett luftslott.

Om det däremot är sant så betyder det att vi har en relation med mannen som älskar oss och var villig att dö för oss, men som uppstod och däri vann över alla svårigheter. Det här i sin tur betyder att han kan hjälpa oss i vårt dagliga liv, med våra dagliga svårigheter. Det är därför som vi inte glömmer, det är därför som vår lovsång är lika aktuell och äkta idag som för 2000 år sedan. För svårigheterna har ju inte försvunnit. Det betyder också att han älskar oss lika mycket idag som då han dog och att vi kan lita på honom att han fortfarande går före och hjälper oss.

Det här ger mening åt mitt liv, att Jesus uppstod förklarar min strävan till att få börja min dag med att fråga honom; vad vill du att vi ska göra idag? Det är en äkta fråga, till en person som i allra högsta grad ger externa gensvar. Det är inte bara en rituell frågeställning till min ikoniska undermedvetna hjälte... Jag gör det inte för att locka mina hjärnceller att förena sig i en fördelaktig kombination. Nopp! Han är verklig och utanför min radie av inflytande. Precis som denna världs kaos.

Det är allt eller inget. Inte för att han kräver det, utan för att han erbjuder det och dum är man väl om man inte tackar ja till ett sådant erbjudande, eller?

Annars hade jag en jätte fin helg. Behövde verkligen semester. Och det var verkligen uppskattat att bli bjuden på en färdigt planerad weekend... och grace conferensen var en upplevelse som jag rekomenderar. Tack! Till alla er som är en vanlig kanin, hoppas ni vet att för mig är ni ovanligt fin!

Och den besvikelse som uppdagades gav hopp… Det finns ingen perfekt kyrka, så längta inte bort. Jobba där Gud har satt dig.

peace and Grace!

Att Ruva eller Rugga, det är frågan!

Har ruvat klart nu. 1 år har gått, ett år som till största delen ägnats åt att bygga bo i Guds varma sköna hand. *mysmys* Guldägget är alltså i gott förvar, o kolbiten har pressats ett steg närmare diamantgrad. Under detta år så har jag blivit lite mera varse om den kapacitet som lagts ner i mig. Att jag kan vara både det ena och det andra för att inte prata om det femte och sjätte utan att behöva känna mig delad. Att vara mäniska är sannerligen förunderligt... Så jag kan inte annat än råda er att ta tid för att lära känna er själva.

Samtidigt är det nu dags att rugga till sig, städa upp och förpassa slagget till roskisen (tack för det uttrycket)... Jag har arkiverat det viktiga, bundit ihop och konkluderat lärdomen... Inget ångras. Tacksamheten börjar till och med smyga sig på, how odd... I'm odd!

Mina varmaste gratifikationer...
Jag kacklar vidare.

över 100 sidvisningar på 4 dar.

.
.
.
.
.
....
.
.
.
.
.
............

.
.
.
.
.
.

.


.
.

.
.
.



.

.
.
.
.

... Jag blev blyg :/ ...oh deer...... tihi!!!

Det kallas avundsjuka, det kallas högmod, det kallas Frid!

Hade tänkt mig att det här skulle bli ett genomtänkt o djupt inlägg med en fokuserad tes som avhandlas o konkluderas. Men det verkar inte bli så…

Man är lite för upprörd så man skriver lite för snabbt, men fingararna hinner ändå inte med alla gånger. Det som stör mig är denna ena ynka sak, och det är just för att den är liten o obetydlig, o för att den lyckats nästla in sig I “normala tankebanor” som jag finner det så mycket viktigare att ta avstånd från den. Det kallas Avundsjuka! Och det finns överallt, och hos alla och det är endast en normal ingivelse hos människans överlvnadsdrift, att endast de starka överlever… Det är vad vi lär oss, och det är vad vi brukar i vårt dagliga liv. Det är vad vi baserar våra råd till andra människor på, och det är vad djävulen klappar i händerna åt.

När har Kristna fallit för detta, "jag trodde att vi trodde att" alla är lika mycket värda? Att Jesus dog för våra synder så att vi inte ska behöva kravla oss fast vid dessa instinkter. Eller är det just det som är problemet, att det är instinkter som vi måste dö ifrån, som kommer naturligt med synden och som hör till köttet? Vilket som, så håller jag med François de la Rochefoucauld, avundet är definitivt svårare att bota än hatet...

Hat är rakt fram, då står man mitt emot varandra face to face och är beredd att dra sin pistol på given signal. Avund däremot nästlar sig in i människor, det smyger sig på och leder till att man en vacker dag tar sin pistol o går in i en skola och skjuter ner oskyldiga. Eftersom de är starkare än man själv är, och man kan inte tåla det... Naturen tar på så vis död på sig själv. Känner man sig svag så är man avundsjuk på de starka o tar till hjälpmedel för att förinta det. Men vilken gen förespråkar självförintelse efter det? Inga andra djur gör sådant, är det så att människoapan har byggt upp ett samhälle som hon inte kan leva i, som går mot hennes instinkter. Eller är det så att vi inte är apor?

Var fortfarande på missionskurs i helgen, en av missionärerna berättade att det svåraste eller tuffaste under hela sin tid på fältet var att känna avund från andra missionärer. Det här verkar lite osannolikt. Att man åker ut på Jesubefallning och kallelse att sprida evangelie som övervinner livet, men så visar man i handling hur man tar kål på det. Skamligt men ack så mänskligt!

Sedan har vi det andra diket också, det kallas högmod! Högmod är många kristnas sätt att tampas och bli kvitt avundsjukan på. Det är också en orsak till att kristna människor har fått ett dåligt rykte i världen. Detta att människor skjuter ifrån sig budskapet eftersom de känner att vi ser ner på dem. Huruvida detta är baserat på sann högmod hos oss eller om de i djupet av sitt samvete känner av skuld vet jag inte. Men att Kristna, du, jag, vi lätt anammar högdragsenhet gör det utan tvekan lättare för dem att förskjuta evangelium med "samvetet" i behåll.

Mitt emellan dessa två, det driftsbundna naturliga och avundsjuka köttet och högmodets utväg så ringlar en small stig. Denna lilla väg kallas frid! Den är inte lätt att gå på och man halkar lätt ner i diken, men som det är då man försöker balansera så går det mycket lättare om man fixerar blicken längre fram på en stadig punkt.

Keep your eyes on Jesus, och avundas inte. Du har redan det bästa man kan få... Ge ut av det och du ska få mera. Det är en paradox som du måste leva för att upptäcka.

Enjoy!

Besöksräknare installerad... check!

Det tog några år, men nu efter nyfikna frågor från höger o vänster o diagonalt, så har jag med inspiration från Perrets blogg (kolla min skrivmaskinslista) installerat en besöksräknare. Detta har uppskjutits eftersom det kräver lite mera än måttligt engagemang från en teknisk dununge... när det faktiskt inte råkar höra blogspottens ordinarieinställningar.

Men vad gör jag inte för er... Själv så har okunskapen inte stört mig. Kanske kunskapen kommer att göra det... who knows.

Frid o Fröjd!

en salig blandning av tankar o känslor... o lite förnuft

Första helgen utav preliminärutbildningen är då avklarad. Positivt må jag säga. Inte nog med att den var intressant och att undertecknad kände av en ev. missionärskallelse i maggropen. Det uppdagades även att årets missionsintresseklubb består utav en mycket lättsam, trevlig o dynamisk gruppkonstallation. Jonej! jag överdriver inte när jag säger att Karis bonades om till mysismens högkvarter på sisådär 10 minuter. Men kan det bli annat när 3 diakonrepresentanter fick beblanda sig med författare, matematiker, teologer mm.

Så baserat på den finska mentalitetetn så var det svårt att tro sina ögon när man såg värmen i de andras ögon på tågstationen i söndags. *kramkalas* Ser redan framemot att träffas igen om en månad.

Men på tal om kottar så kan igelkottar antagligen inte simma. O de lärda [läs Anu] tvistar fortfarande om de ändå evolverat från balongfisken. Likheterna är stickande.

Eller var det bara så att en kisse råkade rulla sig i barr, och det visade sig bli trendigt o attraktivt o att de från den dagen har bibehålligt sitt R och inte längre bara vill vara bar. Det skulle förklara varför de sover vintern igenom, det gör ju granarna också.

En annan teori är att nån kisse ville spetsa till det på skolfoto o gjorde spikes... o kanske råkade han använde pikalim istället för hårgel. O av någon anledning så tyckte den uddaste tjejen i klassen att det var tufft o därifrån p.g.a konstig smak så har hela igelkottssläktet utsprungit.

Men det förklarar inte hur det har kunnat överleva. Grundregeln i evolution är väl att endast de starka överlever, men dit hör väl inte en som är dum nog att förväxlar lim o gel, eller en som är desperat nog för att falla för en sån tönt?


Nej jag förstår inte riktigt logiken. Evolutionen ter sig vara ett oändligt kaos som för att överleva kräver ordning. MEN ordning dras inte naturligt till kaos. Nej, det vet jag av erfarenhet. Alla som tycker om att städa söker sig inte automatiskt till stökiga platser. Så hur kan naturen o allt som lever däri vara så organiserat?

Hur kan man bortförklara tanken, att det behövs en mästare för att bemästra kaos?

Och jo! Du behöver inte undra längre, detta är ett tvetydigt inlägg. Om du har tankegångar som undrar huruvida hon skämtar eller är allvarlig, och om du undrar om allt detta har hänt eller om det är ren surrealism... ja då kan du vara lugn, du är normal... men jag råder dig ändå att förvara lim o gel separat.

Ha en bra dag// Anu

hej, hej how are you doing today, hej...

Vaknade, hör hur stanley berättar att han har försovit sig... Han var inte den enda.

Det var alltså lite sent att stiga tidigt upp (som nån brukar säga.) Men man gör väl det bästa av situationen... o somnar om... in your dreams! eller så int... Hur som helst idag blir det alltså Karis o Lärkkulla o första kurshelgen för den preliminära missionsutbildningen. 3faldigt hurrande för det! Känns som att den kommer i precis rätt tid. Kanske hittas en Sarah där också, då skulle det nog vara kom-plätt!!!

Have a nice day, as they use to say... eh!