Minns inte mera av den ovanstående sången
Ja! Här uppdateras det lagom mycket o lagom ofta...
Hade faktiskt något på hjärtat som jag planerat skriva, men så kom den där grönskande vårdiskussionen och vände ut och in på hjärnan och inte nog med det den passar faktiskt in på mina skriverier...
Trygghet och tråkig är inte synonymer. Har haft personer i min omgivning som lidit av detta missförstånd. Om ovanstående påstående inte skulle vara korrekt så skulle ju det leda till att man måste vara otrygg för att vara spännande... spännande är ju attraktivt, men trygghet ger ju livskvalitet, och det är ju en måttstock för hur mycket vi vågar leva.
Tänker mig att det är rätt förvirrande att plötsligt få hitta en sådan trygghet som håller måttet. Och det måste väl vara förvånande då man pga. en oskyldig feltolkning av ett ord slinker in på en besprutningsdiskussion. Man orkar inte rensa grönsaker hur länge som helst, och om man inte besprutar så kanske man ger upp hela odlingen, inte för att det är 100% att ogräset dör men har för mig att det hjälper att hålla det på avstånd.
Hade nog absolut inte förväntat mig eller ens tänkt på det för den delen... på säkert...hm... jätte länge... SÅ... om tryghet och tråkighet skulle gå hand i hand så skulle jag nog bara springa och det långt. Men nu är det ju trygghet och spänning som är i samma båt och ror i takt... Takten må vara lite snabbare än beräknat men det är ju en stadig kurs på grund av samarbetet så det är väl inte så skrämmande... Felet görs ju ofta i att man har problem i att veta skillnad på skrämmande och spännande.
well, well...
it is well with my soul.
"You can tell someone you love 'em
From the bottom of your heart
And believe that it's the truest thing you've known
And even if you never break the promises you make
The river's gonna keep on rolling on
And if you haven't got a dollar
Not a penny to your name
Somebody's gonna miss you when you're gone
And even if you never find
Just A Little Peace of Mind
The river's gonna keep on rolling on
Keep on rollin' to the ocean
Keep on rollin' to the sea
Keep on rollin' 'till the love we need
Washes over you and me
God's love is like a river
At every turn and every bend
And faith in Him will turn your heart around
'Cause even though we sin,
There's forgiveness in the end
And the river's gonna keep on rollin' on
Keep on rollin' to the ocean
Keep on rollin' to the sea
Keep on rollin' 'till the love we need
Washes over you and me
Keep on rollin' 'till the love we need
Washes over you and me..."
(Amy Grant)
Ha en bra dag!
Tuesday, May 02, 2006
Saturday, April 08, 2006
knivkastarunderhållning med weetabix
Andra gången gillt, vaknade så pigg o glad imorse o tänkte att idag ska jag dela med mig av något riktigt givande via min blogg. Till ingens förvåning så sterva och låste sig så klart datorn strax före jag skulle publisera så jag var tvungen att stänga av den utan att det blivit sparat... grr.. dit for det fantastiska moronhumöret.
Hursom helst ni kan ju alltid få en förkortad version av det hela nu istället, förhoppningsvis är datorn en kvällsamaskin o redo att sammarbeta, annars blir det synd om den, har redan kastat en sked på den idag (misstag eller så var det mitt undermedvetna)
Hur som helst drömde om Zombies inatt, de jagade mig och jag sprang på lindona där hemma minns inte så mycket av det mera, bara att jag hade ett påskägg som de ville ha, eller så var det mig de ville ha, stor skillnad. Hmm. Bör kasnke säga att denna dröm uppenbarade sig efter att jag blivit störd mitt i min verklighetsflykt eller njaa... man kan kanske inte kalla det flykt för jag har inget att fly från (förutom från Zombies då förstås) kanske man mera kan kalla detta lugna stadie som återkommer regelbundet i mitt liv under den mörka perioden för tidsfördriv. Älskar dock överaskningar så avbrottet får nog bara positiv feedback förutom då att det var problem att somna om sedan pga. Att jag endast fick veta A men inte B eller C och sådant e ju störande... Man visar inte ett ben åt en hund för att sedan bara lägga bort det till ett senare tillfälle, sådant skulle jag vilja kalla för mentalt djurplågeri o kan få bitande konsekvenser.
Har också funderat lite på den teknologiska religionsersättaren, det var vår svenska lärare som påpekade att dagens uppkopplade och nåbara samhälle har bytt ut behovet av den traditionella tryggheten som en allsmäktig Gud och religionen förut har ingett människor. Istället för att vara beskyddad av Gud så kan man genom att ständigt vara uppkopplad och nåbar genom mobilen eller msn och mail få reda på senaste nytt direkt det händer och det ger en möjlighet att kontrollera sitt liv och forma det. Detta fungerar relativt bra i våra i-landssamhällen där vi inte har naturkatastrofer eller övriga övermäktiga hot. Men kanske det är därför som religionen här inte har så stor betydelse heller.
Måste medge att jag ställer mig lite på tvären till detta att alltid vara uppkopplad, kalla mig ”gammalmodig” när jag sätter mitt hopp till Herren. Men jag har inget problem med att lämna telefonen hemma och att ingen annan människa vet var jag håller hus, jag har inte dåligt samvete för att jag inte alltid är inloggad på msn fastän jag är hemma o lallar. Triva alldeles utmärkt och har ett behov av ensamhet och lugn. Men grejen är den att jag aldrig känner mig övergivet ensam, ingen oro finns inblandad utan bara frid.
Jag vet att ovanstående är väldigt vinklat och trångsynt... det finns flera synvinklar... Som på allt. Men det är en förklaring, teori, tolkning...
Ha en bra dag// anu
Hursom helst ni kan ju alltid få en förkortad version av det hela nu istället, förhoppningsvis är datorn en kvällsamaskin o redo att sammarbeta, annars blir det synd om den, har redan kastat en sked på den idag (misstag eller så var det mitt undermedvetna)
Hur som helst drömde om Zombies inatt, de jagade mig och jag sprang på lindona där hemma minns inte så mycket av det mera, bara att jag hade ett påskägg som de ville ha, eller så var det mig de ville ha, stor skillnad. Hmm. Bör kasnke säga att denna dröm uppenbarade sig efter att jag blivit störd mitt i min verklighetsflykt eller njaa... man kan kanske inte kalla det flykt för jag har inget att fly från (förutom från Zombies då förstås) kanske man mera kan kalla detta lugna stadie som återkommer regelbundet i mitt liv under den mörka perioden för tidsfördriv. Älskar dock överaskningar så avbrottet får nog bara positiv feedback förutom då att det var problem att somna om sedan pga. Att jag endast fick veta A men inte B eller C och sådant e ju störande... Man visar inte ett ben åt en hund för att sedan bara lägga bort det till ett senare tillfälle, sådant skulle jag vilja kalla för mentalt djurplågeri o kan få bitande konsekvenser.
Har också funderat lite på den teknologiska religionsersättaren, det var vår svenska lärare som påpekade att dagens uppkopplade och nåbara samhälle har bytt ut behovet av den traditionella tryggheten som en allsmäktig Gud och religionen förut har ingett människor. Istället för att vara beskyddad av Gud så kan man genom att ständigt vara uppkopplad och nåbar genom mobilen eller msn och mail få reda på senaste nytt direkt det händer och det ger en möjlighet att kontrollera sitt liv och forma det. Detta fungerar relativt bra i våra i-landssamhällen där vi inte har naturkatastrofer eller övriga övermäktiga hot. Men kanske det är därför som religionen här inte har så stor betydelse heller.
Måste medge att jag ställer mig lite på tvären till detta att alltid vara uppkopplad, kalla mig ”gammalmodig” när jag sätter mitt hopp till Herren. Men jag har inget problem med att lämna telefonen hemma och att ingen annan människa vet var jag håller hus, jag har inte dåligt samvete för att jag inte alltid är inloggad på msn fastän jag är hemma o lallar. Triva alldeles utmärkt och har ett behov av ensamhet och lugn. Men grejen är den att jag aldrig känner mig övergivet ensam, ingen oro finns inblandad utan bara frid.
Jag vet att ovanstående är väldigt vinklat och trångsynt... det finns flera synvinklar... Som på allt. Men det är en förklaring, teori, tolkning...
Ha en bra dag// anu
Saturday, April 01, 2006
"När tanken är suddig är känslan konkret!"
Den ensamma dagen lider mot sitt slut. Inget att sörja över... tycker fortfarande om att vara ensam och få pyssla med sitt. Kunna åka vart man vill, när man vill, bestämma själv över vad man ska göra, när och hur det ska göras...
hmm. hur ska jag någonsin kunna ändra på mitt fria sinne, sker det automatiskt? Eller kanske jag medvetet vill det, vara ensam tillsammans med någon, kan det vara möjligt? Orkar nog inte vara med folk hela tiden, men det är väl skillnad på folk och "folk"...
Är blondare än normalt igen... Tackar vi Marie för... Tack Marie!
Skulle få fara till Ekenäs inatt på Kometfabriken keikka som börjar kl. 1. tror inte jag orkar, skulle inte vara hemma förrän kl 4 då... o sånt sysslar jag inte med i hfors inte, här sover vi på nätterna...
Har inte lust att läsa på tent... Men snart är detta skolår slut... Jippi.. så får vi se hur det blir nästa år... nobody knows... spännande!!!
Det här blir inte till nåt kan inte hitta något fokuserat ämne att babbla runt, så det blir bara lösryckt fjoll... Det har varit så den senaste tiden, svårt att koncentrera sig och brist på engagemang här i nyland...
hmm. hur ska jag någonsin kunna ändra på mitt fria sinne, sker det automatiskt? Eller kanske jag medvetet vill det, vara ensam tillsammans med någon, kan det vara möjligt? Orkar nog inte vara med folk hela tiden, men det är väl skillnad på folk och "folk"...
Är blondare än normalt igen... Tackar vi Marie för... Tack Marie!
Skulle få fara till Ekenäs inatt på Kometfabriken keikka som börjar kl. 1. tror inte jag orkar, skulle inte vara hemma förrän kl 4 då... o sånt sysslar jag inte med i hfors inte, här sover vi på nätterna...
Har inte lust att läsa på tent... Men snart är detta skolår slut... Jippi.. så får vi se hur det blir nästa år... nobody knows... spännande!!!
Det här blir inte till nåt kan inte hitta något fokuserat ämne att babbla runt, så det blir bara lösryckt fjoll... Det har varit så den senaste tiden, svårt att koncentrera sig och brist på engagemang här i nyland...
Tuesday, March 28, 2006
long time no seeing
Livet tar sig nog friheter. Ibland i så snabba svänga att man förväntar sig bli åksjuk. Men har än så länge inte haft nämnvärda symptomer på det. Kanske man blir immun efter första gången det drabbare en.
Är gravid på liv och fortsätter att tanka trygghet? Brukar fylla det med oro men inte den här gången, så skönt att bara finnas till, exictera. Har nog en lugnande inverkan på mig. Inte för att jag till naturen är orolig eller så är jag det. Det är tvådelat och båda är lika mycket rätt men hur förklarar jag att jag är komplicerad? Anser mig kunna se på saker från olika känsloperspektiv och synvinklar. Kan verka konstigt, men hei that's me and as long as it works for me, I'm not gonna change.
Då var det ju det här med förändringar är de bra eller dåliga och kan man ändra tillbaka om man inser att man förändrats till det sämre? Är nog jobbigt eftersom bakåtsträvande effekter är svåra att skapa. Allt som man bygger upp kan man riva men allt som man river kan man inte alltid bygga upp igen. Är det då bättre att bygga mera och sedan riva det som inte visade sig vara lyckat? Extra energi går till spillo men vad har vi fått livet till om inte för att användas?
Det ultimata jobbet skulle nog vara missionär, jag hoppas att jag en dag ska få titulera mig det. Men det är inte upp till mig, jag är i Guds tjänst och han bestämmer, jag baraa tackar och tar emot för det jag får. Ibland har jag svårt att acceptera hans godhet mot mig och då blir det konsekvenser, och det kan vara tungt och svårt att komma tillbaka på rätt spår igen. Men Kanske det ändå var Guds vilja... Hans vägar är ju outgrundliga, och jag bad inte om att få det lätta bara att få det rätta... och det är min grund till lycka varje morgon. Den enda lyckan som består oberoende utav livets utsvävningar. Amen
Är gravid på liv och fortsätter att tanka trygghet? Brukar fylla det med oro men inte den här gången, så skönt att bara finnas till, exictera. Har nog en lugnande inverkan på mig. Inte för att jag till naturen är orolig eller så är jag det. Det är tvådelat och båda är lika mycket rätt men hur förklarar jag att jag är komplicerad? Anser mig kunna se på saker från olika känsloperspektiv och synvinklar. Kan verka konstigt, men hei that's me and as long as it works for me, I'm not gonna change.
Då var det ju det här med förändringar är de bra eller dåliga och kan man ändra tillbaka om man inser att man förändrats till det sämre? Är nog jobbigt eftersom bakåtsträvande effekter är svåra att skapa. Allt som man bygger upp kan man riva men allt som man river kan man inte alltid bygga upp igen. Är det då bättre att bygga mera och sedan riva det som inte visade sig vara lyckat? Extra energi går till spillo men vad har vi fått livet till om inte för att användas?
Det ultimata jobbet skulle nog vara missionär, jag hoppas att jag en dag ska få titulera mig det. Men det är inte upp till mig, jag är i Guds tjänst och han bestämmer, jag baraa tackar och tar emot för det jag får. Ibland har jag svårt att acceptera hans godhet mot mig och då blir det konsekvenser, och det kan vara tungt och svårt att komma tillbaka på rätt spår igen. Men Kanske det ändå var Guds vilja... Hans vägar är ju outgrundliga, och jag bad inte om att få det lätta bara att få det rätta... och det är min grund till lycka varje morgon. Den enda lyckan som består oberoende utav livets utsvävningar. Amen
Thursday, February 16, 2006
Minne på en pinne
Dagar blir till veckor och veckor till månader och livet utav timmar bara knallar iväg. Fylls utav mera eller mindre minnesvärda saker.
Det är viktigt det här med minne och att skapa minnen. Visst vill man göra saker som är annorlunda eftersom man tror att man skall minnas dem bättre, man vill ha specifika minnen inte bara en stor grå massa med ihopflytande aktiviteter. Variation är visst ordet, eller specifikation.
Samtidigt är min största skräck här i livet att sakta men säkert förlora minnet och förmågan att uppdatera min hjärna med ny information. Inte bara för att jag skulle lida av att jag glömde köpa mjölk eller att jag inte kom ihåga att ta ut soporna. Utan för att ens familj och vänner skulle lida av det och de skulle vara oförmögna att göra nåt. Samtidigt som man mycket lätt sårar männsikor om man inte kommer ihåg att träffa dem, eller hämta dem, eller att det är deras födelsedag m.m.
Vårt minne formar ju oss, men om det försvinner hurudan form har vi då? vad finns kvar av oss då?
Det är viktigt det här med minne och att skapa minnen. Visst vill man göra saker som är annorlunda eftersom man tror att man skall minnas dem bättre, man vill ha specifika minnen inte bara en stor grå massa med ihopflytande aktiviteter. Variation är visst ordet, eller specifikation.
Samtidigt är min största skräck här i livet att sakta men säkert förlora minnet och förmågan att uppdatera min hjärna med ny information. Inte bara för att jag skulle lida av att jag glömde köpa mjölk eller att jag inte kom ihåga att ta ut soporna. Utan för att ens familj och vänner skulle lida av det och de skulle vara oförmögna att göra nåt. Samtidigt som man mycket lätt sårar männsikor om man inte kommer ihåg att träffa dem, eller hämta dem, eller att det är deras födelsedag m.m.
Vårt minne formar ju oss, men om det försvinner hurudan form har vi då? vad finns kvar av oss då?
Friday, December 30, 2005
2005 finito... voi voi!
Så då är nästan ett helt år igen fullbordat... allt har blivit gjort som borde göras o här ångras ingenting. Har dock ändå begått en hel del misstag men "elämä on". Att börja på sitt tjugonde jordsnurr kommer nog att leda till en hel del nya insikter... Kom på att nu är den tiden som man har väntat på och tänkt "att sedan då jag kan så ska jag göra det" ska sluta att skjuta upp saker helt enkelt. Ska nog försöka börja läsa lite fysik så att jag vid ett eventuellt senare tillfälle kan söka in till en pilot skola. Men överlag så tror jag att jag ska börja ta tag i mina drömmar, de flesta är ju till för att uppfyllas och en del inte. Men det viaar ju sig sedan. Gud stänger nog de dörrar som inte är menade för mig. TACK alla som gjort mitt år fantastiskt o hoppas vi hittar på något ännu mera töntigt nästa år.
MVH. töntmaskinen Anu.
MVH. töntmaskinen Anu.
Monday, December 12, 2005
Idag har jag glädjen att få dela med mig en ny upptäckt samt en fundering.
Upptäckt: Jag får en kick av att baka. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Men att få blanda obetydliga ingredienser och få se hur en degklump förvandlas i ugnen och den gyllenbruna färgen o doften... Alltså helt fantastiskt...
Fundering: Tänk vad praktiskt det skulle vara om vi skulle ömsa/byta skinn precis som ormarna. Att varje vår få dra av sig all hud precis som ett fodral. Skulle inte det vara ganska skoj :) Man skulle säkert vara rosa och skruttig som ett nyfött barn. Det skulle vara som att bli pånyttfödd. Plus att man kunde sätt upp sina skal på väggen eller nåt för att hålla reda på sin ålder...
God jul allihopa. kan hända att vi inte ses före det.
Upptäckt: Jag får en kick av att baka. Vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Men att få blanda obetydliga ingredienser och få se hur en degklump förvandlas i ugnen och den gyllenbruna färgen o doften... Alltså helt fantastiskt...
Fundering: Tänk vad praktiskt det skulle vara om vi skulle ömsa/byta skinn precis som ormarna. Att varje vår få dra av sig all hud precis som ett fodral. Skulle inte det vara ganska skoj :) Man skulle säkert vara rosa och skruttig som ett nyfött barn. Det skulle vara som att bli pånyttfödd. Plus att man kunde sätt upp sina skal på väggen eller nåt för att hålla reda på sin ålder...
God jul allihopa. kan hända att vi inte ses före det.
Thursday, December 08, 2005
Märkte just att jag fått mera böter vid biblioteket för att jag inte orkat lämna in en bok... inte bra, inte bra, precis som om man inte hade annat att investera sin förmögenhet i. Särskilt som mitt sparkapital inte precis är någon bottenlös brunn, utan snarare en torr brunn. Men törst kan vara bra, då är det desto roligar att få påfyllning (lite höstdagarna inspiration här, jag vet)
Vi har en uppgift i skolan att vi ska göra en videointervju med en videokonstnär. Det "roliga" är att man får stöd från staten för att göra videokonst, Vet inte riktigt om jag diggar det. Inte skulle jag i alla fall rösta på någon i riksdagen eller presidentvalet som har MERA STÖD ÅT KONSTNÄRERNA som valkampanj o dessutom så vet jag inte ens om de måste producera något för utställning som allmänheten kan ta del av. Det är ju rätt "kul" att lyfta stöd för att få utlopp för sin inre känsla. Det är ju ungefär som om min mamma skulle få lön för att hon tar hand om sig själv då hon är sjuksköterska... Inte riktigt klokt.
Men, men det är ingen vits att samla mera glödande kol på huvudet även om det skulle kunna vara bra så här under vinterhalvåret. Men om några dagar blir det ju sommar igen. Halleluja!
Vi har en uppgift i skolan att vi ska göra en videointervju med en videokonstnär. Det "roliga" är att man får stöd från staten för att göra videokonst, Vet inte riktigt om jag diggar det. Inte skulle jag i alla fall rösta på någon i riksdagen eller presidentvalet som har MERA STÖD ÅT KONSTNÄRERNA som valkampanj o dessutom så vet jag inte ens om de måste producera något för utställning som allmänheten kan ta del av. Det är ju rätt "kul" att lyfta stöd för att få utlopp för sin inre känsla. Det är ju ungefär som om min mamma skulle få lön för att hon tar hand om sig själv då hon är sjuksköterska... Inte riktigt klokt.
Men, men det är ingen vits att samla mera glödande kol på huvudet även om det skulle kunna vara bra så här under vinterhalvåret. Men om några dagar blir det ju sommar igen. Halleluja!
Monday, December 05, 2005
London standby...
Efter en intrycksfull helg i reflexvästarnas huvudstad så är jag då tillbaka efter många om och men. Vi lyckades med det konststycket att missa flyget från Standsted... Hur det kunde gå på det viset ska vi inte diskutera, men jag kan ju alltid citera min far då han fick meddelande om att vi skulle sova på en terminal bänk till söndagen. "suck!!! amen!" (min far, han kan uttrycka sig han!!!) Hur som helst på oss gick det ingen nöd och hem slapp vi fastän det blev via en sväng till Tallin och båt den sista biten...
Det är inte ofta som jag blir förvånad men när det kom till England och London så tappades nog hakan och ögonbrynen höjdes nog en aning eftersom det var precis som på film... Fast om jag skall "compare and contrast" med mitt modersland så är jag nog inte så imponerad. De negativa sidorna utav London var att det var smutsigt, nött, opraktiskt och sött... Vi förflyttade oss med metron och den var nog inte det renaste tillhål om vi säger som så och trapporna var ofta mera rutchkanor än trappor helt förståeligt eftersom stor del av Londons befolkning (7 miljoner) använder dem dagligen. Alla som sett vattenkranarna vet också att det inte har varit några högt uppsatta mensa medlemmar som har kommit på dem. Kranarna var på varsin sida av tvättlavoaren så hur man får ljummet vatten förblev ett mysterium... Men inte var allt dåligt inte. Man blir ju kär i accenten och jag fick ett till drömyrke på min lista... skylthållare. Inte undra på att England har så låg arbetslöshet om de anställer folk för att stå och hålla i skyltar hela dagen...
Vi var alltså äkta turister i en hel helg. Vi satsade på kvantitet istället för kvalitet och hann med Tower bridge, the towern, via London eye (ett högt högt parisehjul) såg vi big ben, house of parliament, backingham palace... Vi drack en öl på en mysig pub, vi var på teater (phantom of the opera) vi såg Picadilly Circus, shoppade på Harrods och Oxford street och åt fisch and chips. Dock åkte vi ingen dubbeldäckare men vi frågade om vi fick fotografera en polis med en typisk engelsk polishatt... men det fick vi inte :(
Det är inte ofta som jag blir förvånad men när det kom till England och London så tappades nog hakan och ögonbrynen höjdes nog en aning eftersom det var precis som på film... Fast om jag skall "compare and contrast" med mitt modersland så är jag nog inte så imponerad. De negativa sidorna utav London var att det var smutsigt, nött, opraktiskt och sött... Vi förflyttade oss med metron och den var nog inte det renaste tillhål om vi säger som så och trapporna var ofta mera rutchkanor än trappor helt förståeligt eftersom stor del av Londons befolkning (7 miljoner) använder dem dagligen. Alla som sett vattenkranarna vet också att det inte har varit några högt uppsatta mensa medlemmar som har kommit på dem. Kranarna var på varsin sida av tvättlavoaren så hur man får ljummet vatten förblev ett mysterium... Men inte var allt dåligt inte. Man blir ju kär i accenten och jag fick ett till drömyrke på min lista... skylthållare. Inte undra på att England har så låg arbetslöshet om de anställer folk för att stå och hålla i skyltar hela dagen...
Vi var alltså äkta turister i en hel helg. Vi satsade på kvantitet istället för kvalitet och hann med Tower bridge, the towern, via London eye (ett högt högt parisehjul) såg vi big ben, house of parliament, backingham palace... Vi drack en öl på en mysig pub, vi var på teater (phantom of the opera) vi såg Picadilly Circus, shoppade på Harrods och Oxford street och åt fisch and chips. Dock åkte vi ingen dubbeldäckare men vi frågade om vi fick fotografera en polis med en typisk engelsk polishatt... men det fick vi inte :(
Tuesday, November 29, 2005
Snö, mörker och pirr
Dagen började med att jag försov mig och fortsatte med att jag tappade en 5 kg bok med hård pärm mitt på foten... Vilket inte är att rekomendera, ifall man inte är hängiven masokist förstås. Det tog så myki sjukt, och nu är den alldeles blå och grön. Uppiggande i och för sig så här i vinter mörkret men nog finns det ju bättre metoder att färglägga sin vardag med...
Det har börjat krypa i skinnet efter julstämmning och det är riktigt pirrigt. Känns som om något stort ska hända och det gillar vi. Nästan som att vara kär fast det är jag inte på riktigt. Eller om jag får citera en galen läkare "Kärleken finns men objektet varierar"... Precis så är det. Det kittlar och kryper och jag har känslan av att ibland så tar livet aldrig slut...
Det har börjat krypa i skinnet efter julstämmning och det är riktigt pirrigt. Känns som om något stort ska hända och det gillar vi. Nästan som att vara kär fast det är jag inte på riktigt. Eller om jag får citera en galen läkare "Kärleken finns men objektet varierar"... Precis så är det. Det kittlar och kryper och jag har känslan av att ibland så tar livet aldrig slut...
Wednesday, November 23, 2005
Söndra inte din glödlampa
Vad har man för glädje av en glödlampa om man inte har ström?
Varför har strutsar vingar om de inte kan flyga?
Hur tung får en såpbubbla vara för att sväva när det är vindstilla?
Vem var kvinnan som satt bredvid mig i bussen imorse?
Var ska man börja söka efter små glädjeämnen i livet?
När ska jag bli vuxen?
Finns det en gräns?
Vart tog empatin vägen?
Varifrån härstammar rytmen?
Blir inte kollibrin trött av att flaxa?
Säger bara en sak idag, VÄXELVERKAN... Tänk på det ifall en relation inte fungerar, och om din glödlampa inte fungerar kanske den behöver växelström (man fungerar inte bäst om man alltid är på topp det behövs dalar oxå.)
Lovade vid något tillfälle att dela med mig av mina höst upplevelser så here you go:
Varför har strutsar vingar om de inte kan flyga?
Hur tung får en såpbubbla vara för att sväva när det är vindstilla?
Vem var kvinnan som satt bredvid mig i bussen imorse?
Var ska man börja söka efter små glädjeämnen i livet?
När ska jag bli vuxen?
Finns det en gräns?
Vart tog empatin vägen?
Varifrån härstammar rytmen?
Blir inte kollibrin trött av att flaxa?
Säger bara en sak idag, VÄXELVERKAN... Tänk på det ifall en relation inte fungerar, och om din glödlampa inte fungerar kanske den behöver växelström (man fungerar inte bäst om man alltid är på topp det behövs dalar oxå.)
Lovade vid något tillfälle att dela med mig av mina höst upplevelser så here you go:
Monday, November 21, 2005
"Outopågolvi"
Dagens dikt/konstaterande:
Mellan sköna drömmars ytterligheter och verklighetens hårda grund finner vi det som kallas livet.
Har nu suttit en bra stund och funderat på vad jag ska skriva. Möjligheterna är oändliga men ändå begränsade utav mitt slutna psyke. Har svårt för att tänka i nya banor och medan jag funderar slår skärmsläckaren på gång på gång och börjar visa fotografier utav allt från kor, familj, vänner, blommor och karleby kyrkokör... Det underliga är att de gånger som hjärnan känns som mest tom det är då den överträffar sig själv med världsomvälvande ideer... (ibland)
Ta t.ex. det här med stjärnor och månen ett uttjatat ämne ja hur många hundratals sånger har det inte skrivits om stjärnhimlen och att vi finns under samma himmel och ser på samma stjärnor. Jag har inte läst så mycket astronomi, men inte ser man väl samma stjärnor på himlen i Australien som vi gör här i Finland? Inte kan väl de se karlavagnen för den är ju ovanför oss och de är ju under oss, om det nu finns något upp och ner i universum. Vi kanske ser allt i cirklar, det vet man aldrig, universum kanske är runt. Men samtidigt så ser vi ju nog alla månen, fast det är ju i och för sig bara ibland och den rör ju sig runt jorden om jag förstått saken rätt så det är ju förståeligt, men hur är det med stjärnorna? Vilka stjärnor ser man i Australien? Finns det ett känguruns tecken, precis som kräftans?
Blev lite smyginspirerad över nylänningarnas österbottenfascination och började tänka på Kronoby. Hemma i Kronoby finns ingen gatubelysning som förstör månskenet och inget motorbuller stör stormvinden. (fast vi hae en rondell) Undrar om jag kan skapa mig ett hem innom mig så att jag skulle kunna känna mig hemma var som helst i världen? Om man har ett hem under stjärnorna så är man hemma vart man än åker (det gäller bara att inte ha en för smal definition utav hem). Så vad kräver ett hem? Kan man själv bestämma hur ens hem ska vara eller är man så bunden av sin egen uppväxt att man egentligen bara gör precis som ens föräldrar gjorde det kallas kanske kultur eller tradition eller genetiskt betingat behaviour (kan inte för allt i världen komma på vad behviour är på svenska, och nu steg just IB –töntfaktorn minst till 37,87 på en skala mellan 12,64-41,92, ingen vits att någon påpekar det för jag är själv medeveten om det) eller något i den stilen... hm... nåja krokusarna blommar nog fastän jag inte får svar på den frågan idag...
Observera: Jag har nått en ny nivå i bloggkunskap i och med bilden... som "just for the record" är tagen i Kronoby... det månförgyllda landskapets medelpunkt...
Tack och förlåt!
Mellan sköna drömmars ytterligheter och verklighetens hårda grund finner vi det som kallas livet.
Har nu suttit en bra stund och funderat på vad jag ska skriva. Möjligheterna är oändliga men ändå begränsade utav mitt slutna psyke. Har svårt för att tänka i nya banor och medan jag funderar slår skärmsläckaren på gång på gång och börjar visa fotografier utav allt från kor, familj, vänner, blommor och karleby kyrkokör... Det underliga är att de gånger som hjärnan känns som mest tom det är då den överträffar sig själv med världsomvälvande ideer... (ibland)
Ta t.ex. det här med stjärnor och månen ett uttjatat ämne ja hur många hundratals sånger har det inte skrivits om stjärnhimlen och att vi finns under samma himmel och ser på samma stjärnor. Jag har inte läst så mycket astronomi, men inte ser man väl samma stjärnor på himlen i Australien som vi gör här i Finland? Inte kan väl de se karlavagnen för den är ju ovanför oss och de är ju under oss, om det nu finns något upp och ner i universum. Vi kanske ser allt i cirklar, det vet man aldrig, universum kanske är runt. Men samtidigt så ser vi ju nog alla månen, fast det är ju i och för sig bara ibland och den rör ju sig runt jorden om jag förstått saken rätt så det är ju förståeligt, men hur är det med stjärnorna? Vilka stjärnor ser man i Australien? Finns det ett känguruns tecken, precis som kräftans?
Blev lite smyginspirerad över nylänningarnas österbottenfascination och började tänka på Kronoby. Hemma i Kronoby finns ingen gatubelysning som förstör månskenet och inget motorbuller stör stormvinden. (fast vi hae en rondell) Undrar om jag kan skapa mig ett hem innom mig så att jag skulle kunna känna mig hemma var som helst i världen? Om man har ett hem under stjärnorna så är man hemma vart man än åker (det gäller bara att inte ha en för smal definition utav hem). Så vad kräver ett hem? Kan man själv bestämma hur ens hem ska vara eller är man så bunden av sin egen uppväxt att man egentligen bara gör precis som ens föräldrar gjorde det kallas kanske kultur eller tradition eller genetiskt betingat behaviour (kan inte för allt i världen komma på vad behviour är på svenska, och nu steg just IB –töntfaktorn minst till 37,87 på en skala mellan 12,64-41,92, ingen vits att någon påpekar det för jag är själv medeveten om det) eller något i den stilen... hm... nåja krokusarna blommar nog fastän jag inte får svar på den frågan idag...
Observera: Jag har nått en ny nivå i bloggkunskap i och med bilden... som "just for the record" är tagen i Kronoby... det månförgyllda landskapets medelpunkt...
Tack och förlåt!
Thursday, November 17, 2005
Mamma kommer...
Mamma kommer om en halv timme och jag känner att jag har en viss press på mig att visa att jag nog har det bra här i storstaden och att jag har blivit vuxen och kan ta hand om mig själv... De e nog lite lustigt hur detta kan komma sig... Men det är väl lika bra att erkänna att en drivkraft bakom mycket man gör är ofta (till en viss del) att göra sina föräldrar stolta... Tror inte att jag är ensam om det, man vill ju visa att de inte har spenderat 18 år i onödan med att uppfostra en till ingen nytta... Så e d bara... Måste fara o dammsuga och rätta till gardinerna... Ha d gott!
Wednesday, November 09, 2005
användning utav sinnen, leder inte alltid till sinnesro
Tänkte jag skulle börja med en dikt som jag skrev under föregående föreläsning:
En ruta gick hand i hand med en rand.
Känn inte mindervärdeskomplex.
Våra begränsningar bejakar en ambivalent fullkomlighet.
Som kräver kompensation,
likt en scen kräver rekvisita.
Om du nu vill kolla om du är inställd på samma frekvens som jag så kan du ju alltid analysera och tolka denna, min dikt. Det skulle vara skrämmande om någon verkligen skulle komma fram till det verkliga budskapet (det som jag hade i åtanke då jag skrev dikten)... Men jag utmanar dig att försöka.
Hajade till idag då jag läste två av huvudrubrikerna i Husis. Den ena handlade om att den liberala staten Frankrike har tillåtit utegångsförbud och impulsiv husransakan mm. mot misstänkta revolutionister eller ska man kalla dem demonstranter eller bara missnöjda? Blir riktigt skakig då jag tänker på hur man försöker använda censur och begränsningar för att få kontroll, jag trodde den sortens konflikt policy inte skulle tas i bruk i ett så "civiliserat land" som Frankrike och kan man göra det i Frankrike kan man göra det var som helst och mot vem som helst som man upplever som ett hot...
Den andra rubriken handlade om fertilitetslagen och huruvida homosexuella och ensamstående skall få skaffa familj på onaurlig väg... Alla som känner mig vet vad jag anser om saken. Men det som jag vill poängtera här är att vi varje dag läser om förebådande tecken, men egentligen läser vi dem inte. Det står att ni som har öron skall höra... Men gör vi det? märker vi alls vart vi är på väg och hur tiden börjar rinna ut?
En ruta gick hand i hand med en rand.
Känn inte mindervärdeskomplex.
Våra begränsningar bejakar en ambivalent fullkomlighet.
Som kräver kompensation,
likt en scen kräver rekvisita.
Om du nu vill kolla om du är inställd på samma frekvens som jag så kan du ju alltid analysera och tolka denna, min dikt. Det skulle vara skrämmande om någon verkligen skulle komma fram till det verkliga budskapet (det som jag hade i åtanke då jag skrev dikten)... Men jag utmanar dig att försöka.
Hajade till idag då jag läste två av huvudrubrikerna i Husis. Den ena handlade om att den liberala staten Frankrike har tillåtit utegångsförbud och impulsiv husransakan mm. mot misstänkta revolutionister eller ska man kalla dem demonstranter eller bara missnöjda? Blir riktigt skakig då jag tänker på hur man försöker använda censur och begränsningar för att få kontroll, jag trodde den sortens konflikt policy inte skulle tas i bruk i ett så "civiliserat land" som Frankrike och kan man göra det i Frankrike kan man göra det var som helst och mot vem som helst som man upplever som ett hot...
Den andra rubriken handlade om fertilitetslagen och huruvida homosexuella och ensamstående skall få skaffa familj på onaurlig väg... Alla som känner mig vet vad jag anser om saken. Men det som jag vill poängtera här är att vi varje dag läser om förebådande tecken, men egentligen läser vi dem inte. Det står att ni som har öron skall höra... Men gör vi det? märker vi alls vart vi är på väg och hur tiden börjar rinna ut?
Friday, November 04, 2005
Skjuta moln bland stjärnorna
den 4 november 2005 beställdes tre biljetter tur/retur Finland- England... Jepp! Vi tyckte oss behöva lite omväxling i tillvaron så vi bestämde oss för att åka till London över en helg. Efter detta skulle min farmor antagligen säga något i stil med: ”Ja om jag hade haft pengar då jag var ung så nog sko jag ha fari jag o men vi var no så fatin tå”...
Men grejen är att man inte behöver vara rik för att resa i dagens värld. Det verkar som om jorden har krymt i takt med teknikens utveckling. Vilket jag tycker är helt underbart eftersom jag drabbas utav abstinensbesvär varje gång jag ser en karta och tvingas tänka på alla platser som jag inte har sett, känt och upplevt ännu. Den ovanstående meningen är gramatikliskt fel, Man får ALDRIG använda frågeord i en neutrel satsbildning, ups!
Hur som helst detta leder ju till att människor, kulturer och språk blandas och snart så kommer vi att vara en enda stor familj *gruppkram*... Nej inte ens jag är så naiv. Av någon oförklarlig anledning så har vi problem med detta ”big happy family konceptet” Istället blir ju allt mycket bättre av att vi gräver ner oss på varsin sida av en osynlig gräns och ser surt på varandra genom det osynliga gallret och skulle någon medvetet eller omedvetet våga bryta denna oskrivna överenskommelse så då har alla fått en anledning av att ägna sig åt människans favoritsysselsättning, att öppet utveckla (skapa) och försöka lösa konflikter. (mest skapa)
Undrar hur detta kommer sig. Beror det månne på vår begränsade sociala kompetens eller är vi helt enkelt bara tarvliga? Ett hundexempel skulle vara på sin plats här. Ifall du inte har gjort det, så ska du ta och iaktta våra dreglande glädjespridare i en hundpark någon gång. Det spelar ingen roll om de är stora, små, knottriga, pälslösa, örondinglande, strävsvansade eller hjulbenta. De flesta hundar kommer överens hur bra som helst utan vare sig tecken på rasism eller förakt ifall den nyfunna kompisen är blandras eller ej... Och vi trodde vi var intelligenta.
Men grejen är att man inte behöver vara rik för att resa i dagens värld. Det verkar som om jorden har krymt i takt med teknikens utveckling. Vilket jag tycker är helt underbart eftersom jag drabbas utav abstinensbesvär varje gång jag ser en karta och tvingas tänka på alla platser som jag inte har sett, känt och upplevt ännu. Den ovanstående meningen är gramatikliskt fel, Man får ALDRIG använda frågeord i en neutrel satsbildning, ups!
Hur som helst detta leder ju till att människor, kulturer och språk blandas och snart så kommer vi att vara en enda stor familj *gruppkram*... Nej inte ens jag är så naiv. Av någon oförklarlig anledning så har vi problem med detta ”big happy family konceptet” Istället blir ju allt mycket bättre av att vi gräver ner oss på varsin sida av en osynlig gräns och ser surt på varandra genom det osynliga gallret och skulle någon medvetet eller omedvetet våga bryta denna oskrivna överenskommelse så då har alla fått en anledning av att ägna sig åt människans favoritsysselsättning, att öppet utveckla (skapa) och försöka lösa konflikter. (mest skapa)
Undrar hur detta kommer sig. Beror det månne på vår begränsade sociala kompetens eller är vi helt enkelt bara tarvliga? Ett hundexempel skulle vara på sin plats här. Ifall du inte har gjort det, så ska du ta och iaktta våra dreglande glädjespridare i en hundpark någon gång. Det spelar ingen roll om de är stora, små, knottriga, pälslösa, örondinglande, strävsvansade eller hjulbenta. De flesta hundar kommer överens hur bra som helst utan vare sig tecken på rasism eller förakt ifall den nyfunna kompisen är blandras eller ej... Och vi trodde vi var intelligenta.
Tuesday, November 01, 2005
American beauty
Livet är vackert bara man inte är rädd. Var inte räddd, missa inte skönheten. trygghet öppnar ens ögon för världen som andra vill gömma sig för och ta för given.
Saturday, October 29, 2005
min första titel
Detta teknikens underbarn har kommit på hur man får en titel på sina inlägg... (10 poäng till mig + lite mossa)
Fick vara på kalas i morse min granne fyller år. Känns lite som om man bor på internat då man känner halva huset man bor i men det är bara mysigt. Om man har tråkit så är det bara att gå och knacka dörr, alltid är någon hemma.
Det här med titlar. Jag menar nu kanske inte litteraturtitlar utan människotitlar. Det är rätt intressant. Först och främst så har väl dessa förord berättat obekanta människor vilken rang en person har och därmed förvarnat denna om hur mycket respekt man bör tillge den. Men i dagens läge upplever man det bara som löjligt, efttersom man inte behöver visa respekt för någon eller något... Hm... något lät fruktansvärt fel i den tidigare meningen. Jag tycker man skulle kunna införa mera titlar, då skulle man slippa många missförstånd. Men samtidigt skulle man vara bunden till att vara en viss sort och det är, tror jag, grunden till varför man har tagit bort titlarna. Vi vill inte vara bundna till EN identitet utan vi vill vara mera komplexa. Vilket är bra eller så inte det beror på om man ska satsa på kvalitet eller kvantitet. Själv föredrar jag kvalitet för jag tycker att det finns tillräckligt många männiksor, så att om alla skulle satsa på kvalitet i sitt arbete, förhållande etc. etc... så skulle mycket flera ha möjlighet att vara nöjda än om man ska vara medel bra på en massa saker och byta partners som man byter corn flakes sort.
Fick vara på kalas i morse min granne fyller år. Känns lite som om man bor på internat då man känner halva huset man bor i men det är bara mysigt. Om man har tråkit så är det bara att gå och knacka dörr, alltid är någon hemma.
Det här med titlar. Jag menar nu kanske inte litteraturtitlar utan människotitlar. Det är rätt intressant. Först och främst så har väl dessa förord berättat obekanta människor vilken rang en person har och därmed förvarnat denna om hur mycket respekt man bör tillge den. Men i dagens läge upplever man det bara som löjligt, efttersom man inte behöver visa respekt för någon eller något... Hm... något lät fruktansvärt fel i den tidigare meningen. Jag tycker man skulle kunna införa mera titlar, då skulle man slippa många missförstånd. Men samtidigt skulle man vara bunden till att vara en viss sort och det är, tror jag, grunden till varför man har tagit bort titlarna. Vi vill inte vara bundna till EN identitet utan vi vill vara mera komplexa. Vilket är bra eller så inte det beror på om man ska satsa på kvalitet eller kvantitet. Själv föredrar jag kvalitet för jag tycker att det finns tillräckligt många männiksor, så att om alla skulle satsa på kvalitet i sitt arbete, förhållande etc. etc... så skulle mycket flera ha möjlighet att vara nöjda än om man ska vara medel bra på en massa saker och byta partners som man byter corn flakes sort.
Friday, October 28, 2005
Inget socialsamhälle tar självmord. Om något i vår värld ska förändras så måste det ske via revolution och våld... Är det verkligen så illa? Såg smältungnarnas timme igår en dokumentärfilm om Argentinas och latinamerikas ställning som i-ländernas slavar. efter den är man inte vidare stolt över att man stöder H&M och andra företag där varje plagg har en lapp där det står made in cambodja, vietnam, kina, venezuela mm.
Måste erkänna att det inte är vidare lätt att kommentera sådanna saker eftersom man blir så splittrad. Å ena sidan vet jag ju vad det är jag stöder men jag försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll vad lilla jag gör och jag är ju fattig studerande som inte har råd med svin dyra prylar och kläder made in Finland... men å andra sidan så vill man ju göra det som man vet att är rätt men det som hjärtat vill det vill inte hjärnan. Jag är född och uppvuxen i ett välstånd och jag tror inte att jag kan komma ur det förrän jag med egna ögon har sett missär. Så vad jag borde göra är att sticka iväg och uppleva hur det är att inte ha rent vatten och tak över huvudet.
Måste erkänna att det inte är vidare lätt att kommentera sådanna saker eftersom man blir så splittrad. Å ena sidan vet jag ju vad det är jag stöder men jag försöker intala mig själv att det inte spelar någon roll vad lilla jag gör och jag är ju fattig studerande som inte har råd med svin dyra prylar och kläder made in Finland... men å andra sidan så vill man ju göra det som man vet att är rätt men det som hjärtat vill det vill inte hjärnan. Jag är född och uppvuxen i ett välstånd och jag tror inte att jag kan komma ur det förrän jag med egna ögon har sett missär. Så vad jag borde göra är att sticka iväg och uppleva hur det är att inte ha rent vatten och tak över huvudet.
Wednesday, October 26, 2005
Vaknade upp till snöslask och tö i morse. Ingen vidare start på onsdagen men om man ska skippa snacket och gå till det viktiga här.
Det slog mig (ovanligt hårt) Här om dagen att vi har aldeles för många kort, bankkort, förmånskort, bibliotekskort, körkort, kela kort mm. Det mest praktiska skulle ju vara att alla har en kod till alla tjänster som man inte skulle kunna kopiera... och Tadaa!!! Vi får odjurets märke som gör att man kan köpa och sälja (vet du inte vad jag pratar om läs uppenbarelseboken, Bibeln) Rykten går, att man redan nu har börjat experimentera och framställa sådanna chip och då är det bara en tidsfråga innan en tillräkligt smart juppi kommer på att utnyttja detta, och vad leder detta till? Jo att 2000 år gamla profetior om Den sista tiden och Jesu återkomst går i uppfyllelse. Jag tror att det är dags att börja öppna ögonen och inse att denna jordens tid går mot sin ända. Och att vi börjar göra något...
Det slog mig (ovanligt hårt) Här om dagen att vi har aldeles för många kort, bankkort, förmånskort, bibliotekskort, körkort, kela kort mm. Det mest praktiska skulle ju vara att alla har en kod till alla tjänster som man inte skulle kunna kopiera... och Tadaa!!! Vi får odjurets märke som gör att man kan köpa och sälja (vet du inte vad jag pratar om läs uppenbarelseboken, Bibeln) Rykten går, att man redan nu har börjat experimentera och framställa sådanna chip och då är det bara en tidsfråga innan en tillräkligt smart juppi kommer på att utnyttja detta, och vad leder detta till? Jo att 2000 år gamla profetior om Den sista tiden och Jesu återkomst går i uppfyllelse. Jag tror att det är dags att börja öppna ögonen och inse att denna jordens tid går mot sin ända. Och att vi börjar göra något...
Thursday, October 20, 2005
Vi underskattar den positiva attityden. Varje gång man blir bemött vänligt så förändras man ju. Tänker bara på de gånger som jag fått ett solskensleende av busschaffisen på morgonen. Nog blir ju allt lite ljusare... Så jag har istället för att tycka synd om dem börjat avundas dem för de har ett så bra tillfälle att förbättra människors vardag. Fast det kan man ju nog göra fast man inte är busschauför också. T.ex. kan man hjälpa dem på traven med att få upp mungiporna genom att själv hälsa glatt på dem. Lev livet med ett leende :)
Subscribe to:
Posts (Atom)