Tänkte jag skulle börja med en dikt som jag skrev under föregående föreläsning:
En ruta gick hand i hand med en rand.
Känn inte mindervärdeskomplex.
Våra begränsningar bejakar en ambivalent fullkomlighet.
Som kräver kompensation,
likt en scen kräver rekvisita.
Om du nu vill kolla om du är inställd på samma frekvens som jag så kan du ju alltid analysera och tolka denna, min dikt. Det skulle vara skrämmande om någon verkligen skulle komma fram till det verkliga budskapet (det som jag hade i åtanke då jag skrev dikten)... Men jag utmanar dig att försöka.
Hajade till idag då jag läste två av huvudrubrikerna i Husis. Den ena handlade om att den liberala staten Frankrike har tillåtit utegångsförbud och impulsiv husransakan mm. mot misstänkta revolutionister eller ska man kalla dem demonstranter eller bara missnöjda? Blir riktigt skakig då jag tänker på hur man försöker använda censur och begränsningar för att få kontroll, jag trodde den sortens konflikt policy inte skulle tas i bruk i ett så "civiliserat land" som Frankrike och kan man göra det i Frankrike kan man göra det var som helst och mot vem som helst som man upplever som ett hot...
Den andra rubriken handlade om fertilitetslagen och huruvida homosexuella och ensamstående skall få skaffa familj på onaurlig väg... Alla som känner mig vet vad jag anser om saken. Men det som jag vill poängtera här är att vi varje dag läser om förebådande tecken, men egentligen läser vi dem inte. Det står att ni som har öron skall höra... Men gör vi det? märker vi alls vart vi är på väg och hur tiden börjar rinna ut?
No comments:
Post a Comment