Dagen började med att jag försov mig och fortsatte med att jag tappade en 5 kg bok med hård pärm mitt på foten... Vilket inte är att rekomendera, ifall man inte är hängiven masokist förstås. Det tog så myki sjukt, och nu är den alldeles blå och grön. Uppiggande i och för sig så här i vinter mörkret men nog finns det ju bättre metoder att färglägga sin vardag med...
Det har börjat krypa i skinnet efter julstämmning och det är riktigt pirrigt. Känns som om något stort ska hända och det gillar vi. Nästan som att vara kär fast det är jag inte på riktigt. Eller om jag får citera en galen läkare "Kärleken finns men objektet varierar"... Precis så är det. Det kittlar och kryper och jag har känslan av att ibland så tar livet aldrig slut...
No comments:
Post a Comment