Mellan sköna drömmars ytterligheter och verklighetens hårda grund finner vi det som kallas livet.
Har nu suttit en bra stund och funderat på vad jag ska skriva. Möjligheterna är oändliga men ändå begränsade utav mitt slutna psyke. Har svårt för att tänka i nya banor och medan jag funderar slår skärmsläckaren på gång på gång och börjar visa fotografier utav allt från kor, familj, vänner, blommor och karleby kyrkokör... Det underliga är att de gånger som hjärnan känns som mest tom det är då den överträffar sig själv med världsomvälvande ideer... (ibland)
Ta t.ex. det här med stjärnor och månen ett uttjatat ämne ja hur många hundratals sånger har det inte skrivits om stjärnhimlen och att vi finns under samma himmel och ser på samma stjärnor. Jag har inte läst så mycket astronomi, men inte ser man väl samma stjärnor på himlen i Australien som vi gör här i Finland? Inte kan väl de se karlavagnen för den är ju ovanför oss och de är ju under oss, om det nu finns något upp och ner i universum. Vi kanske ser allt i cirklar, det vet man aldrig, universum kanske är runt. Men samtidigt så ser vi ju nog alla månen, fast det är ju i och för sig bara ibland och den rör ju sig runt jorden om jag förstått saken rätt så det är ju förståeligt, men hur är det med stjärnorna? Vilka stjärnor ser man i Australien? Finns det ett känguruns tecken, precis som kräftans?
Blev lite smyginspirerad över nylänningarnas österbottenfascination och började tänka på Kronoby. Hemma i Kronoby finns ingen gatubelysning som förstör månskenet och inget motorbuller stör stormvinden. (fast vi hae en rondell) Undrar om jag kan skapa mig ett hem innom mig så att jag skulle kunna känna mig hemma var som helst i världen? Om man har ett hem under stjärnorna så är man hemma vart man än åker (det gäller bara att inte ha en för smal definition utav hem). Så vad kräver ett hem? Kan man själv bestämma hur ens hem ska vara eller är man så bunden av sin egen uppväxt att man egentligen bara gör precis som ens föräldrar gjorde det kallas kanske kultur eller tradition eller genetiskt betingat behaviour (kan inte för allt i världen komma på vad behviour är på svenska, och nu steg just IB –töntfaktorn minst till 37,87 på en skala mellan 12,64-41,92, ingen vits att någon påpekar det för jag är själv medeveten om det) eller något i den stilen... hm... nåja krokusarna blommar nog fastän jag inte får svar på den frågan idag...
Observera: Jag har nått en ny nivå i bloggkunskap i och med bilden... som "just for the record" är tagen i Kronoby... det månförgyllda landskapets medelpunkt...
Tack och förlåt!
No comments:
Post a Comment