Bono: God is with us if we are with them

Jag märker att det finns en risk för att för mycket strävan efter att vara Jesukropp, och förvalta Jesukraft leder till att vi glömmer bort att vara med honom. Detta är benämmningen på hypokrit.

 “Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig. Jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig… Sannerligen, vad ni har gjort för någon av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig.’ Matt 25

Eller från Jesus till Bono…

“Whatever thoughts you have about God, who He is or if He exists, most will agree that if there is a God, He has a special place for the poor. In fact, the poor are where God lives… the one thing we can all agree, all faiths and ideologies, is that God is with the vulnerable and poor. God is in the slums, in the cardboard boxes where the poor play house. God is in the silence of a mother who has infected her child with a virus that will end both their lives. God is in the cries heard under the rubble of war. God is in the debris of wasted opportunity and lives, and God is with us if we are with them”.

Jag uppfattar det som att det finns en fara, ett dike i att fokusera på att bota alla och ihärdigt be för allt. Det kan lätt leda till en rädsla för att man inte räcker till... och det i sin tur leder till passivitet vad gäller handling... Vilket I sin tur lätt kan tolkas som att vi är som prästen som vek av åt sidan och gick förbi när han såg den rånade och slagna mannen i liknelsen om den barmhärtige samariern.

Don’t let that happen, vi är människor och vår viktigaste uppgift är först och främst att visa medmänsklighet.

And i must say, att de som inte är kristna ofta verkar förstå detta bättre än oss...