Tvångskänslan inför humle varade inte länge, men väl där kom plikten framom passionen... Hur man nu sedan vet skillnad på dessa tre har jag ännu inte riktigt satt finget på. O vad ska vara ens drivkraft, plikt, tvång eller passion?
Men antingen har jag varit för lite på livespelningar i sommar eller så var det bara så att bandkombinationen faktiskt var hedersvärd. Man skulle ha kunnat lägga sig ner med benen i vädret, o slå takten med svansen medan ljudvågorna kliade en på magen... det om något skulle ha varit passion. Men nu blev det ju inte så, o vad det blev istället vet jag inte riktigt. En blanding av aport och vacker tass kanske...
Bara ett halvår tills studierna ska bli klara och alltför ofta dörrnappar den stora skökan [läs framtiden] på för att kidknacka nuet... Mycket frustrerande, eftersom nuet är den av våra kända dimensioner som är mest lik evigheten... O evigheten är inget som man vill att ska störas...
Asian är den; att jag oroar mig mest för mig, mig själv och mina bekymmer då jag lever i framtiden, medan jag märkt att jag mest oroar mig för andra då jag lever i nuet. Så det mest lämpliga är att lämna framtiden till Herren. Men ack så många försöker fresta det oroliga sinnet i mig… och åt er kan man ju nog, i den bästa välvilja säga, SLUT ÅÅÅÅÅV!
Upplysaren för en kväll// Anu
No comments:
Post a Comment