Alla andra var på U2 men inte W2

Fick besök av C till Ekenäs igår...Och efter att vi gått igenom föredragningslistan så kom det upp under övriga ärenden en mycket anmärkningsvärd kommentar från C.

”-Anu, du är den kvinnligaste kvinnan jag känner”

!!! Det imaginära kaffet satte sig i halsen på mig. Men efter att värsta chocken lagt sig så kundes ju konstateras att jag nog är kvinnlig, men att vi nog inte har en aning om hur man ska definiera kvinnlighet ifall jag ska passa in i den kategorin.

För jag tycker inte att det är nåt fel med att vara kvinnlig, tvärtom, det var en fin komplimang. Men i jämförelse med min fantastiska vän C vars kvinnlighet talar för sig själv då hon verkar kunna locka fram gentlemän ur de mest inbitna finnarna så tycktes det vara en konstig kommentar att påstå att jag är den kvinnligaste kvinnan. Och jag är fortfaranade fascinerad över vilken effekt C har på män. Det är som att de går omkring och väntar på att få hålla upp dörren, dra ut stolen och hjälpa henne med jackan...

Och när det kommer till mig ja... På min höjd kan jag räcka fram handen och kräva att bli kysst på tassen av nya manliga bekantskaper... bara för att för ros (roandets?) skull se hur de reagerar. Men utöver det så ser man nog inte sååå ofta en synlig prinsessa i mig.

Men visst e jag kvinnlig! Och detta faktum föranleder givetvis en diskussion.

Om vi utgår från det faktum att jag är kvinnlig, då måste ju kvinnlighet definieras på ett sätt som jag kan skriva under på. Och då finns det strax många saker som kvinnlighet INTE kan vara.

• Det kan ju knappast vara kläderna för visst tycker jag om att fixa till mig alltid nu och då men lika bra kan jag gå omkring i en halare och mocka dynga.

• Och naglarna , snyggt om de är fixade, ja visst! Och det händer alltid nu och då. Men lika bra kan de vara skitiga och ovårdade.
  

• Formerna... ja smaken är som baken…

• Humorn? Den kan ju bli hur rå som helst, så man måste knappast vara pryd men visst kan jag bli riktigt generad ibland, trots att jag är ganska härdad.

• Diskussionsämnen. Det kan ju inte vara kvinnligt att enbart prata om känslor och emotioner. Inget fel på det men jag kan ju dryfta tekniska it-lösningar lika väl.
  

• Baka, diska, städa, fejja och trädgårslanda. Något jag är kapabel att göra men ogärna anger som mina stora intressen.

Om det inte är detta. Så vad är då detta ”Kvinnligt” som jag tydligen är?

Det måste ju vara nåt med sättet som vi tar oss an saker på, eller sättet som vi ser saker på eller saker vi lägger märke till och värdesätter. Och hur vi uppfattar saker. Men det är väl inte kvinnligt, det är ju personligt… eller?

C. sa något väldigt bra tyckte jag. Hon var full av visdom igår faktiskt (som alltid). hon sa att:

"-Det är vi som sätter färg på tillvaron."

Och efter lite övervägande tror jag att jag är beredd att skriva under på det. Och i sånafall är det en väldigt tacksam uppgift vi har för vad är roligare än att måla?

Och om det är för att vi ”målar” omkring oss som gör oss kvinnliga så är det ju faktiskt helt okej att använda olika färgskalor beroende på vad man känner för och tycker att passar och tror andra skulle uppskatta... Som valet av diskussionsämnen.