Vi underskattar den positiva attityden. Varje gång man blir bemött vänligt så förändras man ju. Tänker bara på de gånger som jag fått ett solskensleende av busschaffisen på morgonen. Nog blir ju allt lite ljusare... Så jag har istället för att tycka synd om dem börjat avundas dem för de har ett så bra tillfälle att förbättra människors vardag. Fast det kan man ju nog göra fast man inte är busschauför också. T.ex. kan man hjälpa dem på traven med att få upp mungiporna genom att själv hälsa glatt på dem. Lev livet med ett leende :)