okej!!!
Fick veta att jag omedvetet har haft icke sociala inställningar på den här bloggen vilket jag ber så mycket om ursäkt för. Det är slut med det nu så om någon härfeter vill kommentera mina utlägg (?) utan att registrera sig så varsågod jag är idelöra...

Vi sitter i skolan och fösöker editera en politisk reklam där vi på ett, enligt mej, mycket övertygande vis argumenterar för att vi egentligen lever i en 3D värld och att den egentliga sanningen, gemenskapen och festen finns på soptippen... Alla som säger öh!!!... har min förståelse.

Har också på senaste tiden reagerat över alla dessa matförknippade smeknamn som män har för vana att kalla sina kärleksobjekt. Ni vet sådanna som, smulan, sugar, puddingen etc, etc... Jag kom fram till att eftersom vägen till en mans hjärta går via magen så då måste ju vägen från en mans hjärta också gå via magen.. eller? och då är det ju fullt naturligt att ord från hjärtat får en livsnärnade inriktning... Personligen har jag inget emot detta men jag är ändå förvånad över att de ändå verkar ha en viss "smak" för vad som passar sig att säga till en dam... Jag menar om man ser vad de flesta män helst äter så är det ju en riktigt stek eller kotlett, men de går ju inte omkring och kallar behagliga individer av det motsatta könet för kotletter vilket jag tycker skulle vara logiskt "from a mans point of view" Varför inte det? Eller är det redan prövat och har de fått lära sig vad som passar sig via den hårda vägen det vill säga en tegelstensfylld martaslunga (handväska)? eller är det något jag inte förstår i den manliga logiken, Kan snälla någon förklara för mig?