upp som en sol o ner med en planet runt vristen

Fortfarande torsdag i 32 minuter. Borde gå och sova. Hoppas att jag inte blir väckt igen utav frågvisa försäkringsundersökare. De har ringt och väckt mig två dar i sträck nu... Rispan på hyrbilen kommer att kosta mig många pengar. Men det är inte så mycket jag kan göra åt saken... annat än betala.

Bokade mitt flyg hem idag. Anländer till hfors den 19 December... d e länge dit, men har å andra sidan varit här redan i nästan en månad och det är också en lång tid... (hmm... ambivalent)

Hi, How are you? vad svarar man på det? Man får frågan minst 50 gånger per dag, och naiv finländare som man är så går man på det de första 49 gångerna. Man tror att man verkligen ska svara ärligt och ge en utförlig analys men innan man hunnit till mera än good så är de redan borta. Lösningen på problemet är väl: mår man bra så säger man good mår man inte så bra så säger man I've been better... Då ljuger man ju inte iaf...

Annat uttryck som jag stör mig på är: good for you... Hur dubbelplus ytligt är inte det. Som att säga "hej, vi spöade er just i volleyboll... good for you"

Sista saken som jag måste få ur mig är tanken: Vi ska äta hälsosamt så istället för att köpa 400 gram vanligt chips så köper vi 1 kg fatfree chips... för det är ju mycket mera hälsosamt... Säger bara en sak åt det resonemanget... good for you!

Annars mår jag bra!

Har oorganiserade gruppmöten mest hela tiden. Det ger mig huvudvärk för alla pratar i mun på varandra... Men det är väl för att det är kvinnodominerande. Om man ska se något positivt i det så är det väl att huvudvärken ger mig en orsak att äta glass :D Jepp! jag är släkt med min far.

Ha en bra dag!

Banff & Jasper

Har återvänt till storstadsbullret. Här är lite bilder från det natursköna Canda. Njöt verkligen av att få komma ut o bort från stan.
Allt gott!

Gå över bergen!

Köpte ny kamera igår, en Canon powershot 900 *so pretty*. Har sprungit omkring o sökt efter den i 2 veckor, och tvekade nu inte att inhandla det sista exemplaret som jag nu hittade. Nedan lite testbilder .
Bild 1: En liten del av skolanBild 2. Residencet till vänster. Jag bor i huset som är i mitten. Den gråa byggnaden till höger är det omtalade och fantastiska recreationscentret.

Ha en bra helg, jag hämtade just vår hyrbil så om några timmar åker vi till Banff mm. De har lovat lite dåligt väder, men vi hoppas på det bästa.

Krims krams o trams// A-L

Första snön idag!

Livet knallar och går. Har fullt upp. Visade sig att alla kurser jag valt i stort sett är uppbyggda kring grupparbeten. Det har väl sina för och nackdelar. Fördelen är väl att man lär känna sina klasskamrater bättre. Det negativa är väl att i två av mina grupper finns det överdominanta individer som kör över alla andra. Kan vara riktigt underhållande att beskåda på avstånd. Men har en känsla av att jag kommer att få äta upp den underhållningen ännu eftersom jag är mitt i smeten.

Den här helgen kommer gruppen utav internationella studeranden att hyra bilar och åka till Banff och Jaspen. För er som inte vet det så är det naturreservat med glaciärer, berg och underbar natur... Åtminstone om man ska tro bilderna. Ser framemot att få komma ut på landsbygden och bort från stan och allt buller.

Vi fick lite snö idag också, och alla mexikaner var lyriska... Jag frös, var tydligen den enda och fick pikar om att jag borde vara van med kyla eftersom jag har isbjörnar till husdjur (?) Varifrån de nu fick det...

Annat som hänt: var och såg på en fotbollsmatch (american football) förra lördagen. De var kanske inte sååå spännadne... och någon hade glömt bort att meddela mig om att vårt lag har röda spelskjortor medan motståndarna är gröna. Gissa vem som var den enda som hade grön tröja i bussen. Jepp, att jag lyckas :/

Söndagen bestod utav amatör-rodeo. Det var skoj att se ungdomar i min ålder flyga av tjurar... en efter en... Pappa, pappa, kan jag få pröva det?!? På tal om föräldrar så har jag inte hört från dem alls överhuvudtaget, om någon ser eller hör från dem så kan ni ju hälsa. Det här med internet och blogg är inte så lätt för alla...

Tack och adjö!

underkläder upp över öronen !

Alla som bor på campuset måste ha möte med sin RA (residenceövervakaren) denna vecka. Rum A104, det vill säga vi tyckte att det kunde vara på sin plats att klä upp oss inför inspektionen.
Vecka två over and out!

Canada, första helgen är över

Överlevde den första kritiska veckan. Tycker att jag börjar vänja mig ganska bra vid min omgivning och även helgen gick över förväntan.

Den började med att alla internationella studerande (finns det något smidigt ord för det... tror inte d :/ ) fick ta sig en titt i förrådet där man förvarar alla saker som tidigare studeranden inte har kunnat ta med sig hem. Det var rena julafton och alla var jätte glada över att få kuddar, lakan, täcken, kokkärl, klädhängare mm gratis. Sedan gick vi ut på en bar där skolan bjöd oss på mat. Det är en bra sammanhållning i gruppen så det kommer nog att bli ett stöd då man inte orkar med den här kulturen mera. De vet hur man känner sig och är i samma situation.

Tre andra studeranden från Finland har uppdagats. En tjej från Åbo och sedan två killar, en från Tammerfors o sen minns jag inte varifrån den tredje var, men man kunde se att de var från Finland, fråga mig inte varför... Hur som helst fredagen kom o gick med många nya bekantsakper i bagaget. Alla kanske inte minns allting, men det är väl sånt man får räkna med och så kan man alltid påminna dem...

På lördagen så hade recidencet ordnat en mini olympiad där man tävlade i grenar som: kräftfotboll på en våt och såpad presenning, Sumobrottning med uppblåsta tracktorinnerdäck runt sig mm. Det var verkligen roligt. Sumobrottningen är nog något som vi ska införa i Finland som aktivitet på läger, det e lagom tönttig, men ingen som skämmer ut sig mer än någon annan :D Lördagen avslutades med lite shopping o lite fest.

Söndagen började med en lugn o skön länk, jag har hittat ett jätte fint bostadsområde att springa i med stora hus, snygga trädgårdar och välskött omgivning. Garison Woods heter det... Men det är ganska farlig att springa där om man heter Ann-Louise. Gångerna som jag snubblat är nog oräkneliga. Det är nämligen lite svårt att koncentrera sig på var man springer om man har fullt upp med att titta på husen. Men det är trevlig, alla man möter hälsar på en och så vidare... Något som man till en början inte vet hur man ska hantera :D Vi gör ju inte sånt i Finland. Nåjaa... På vägen hem så råkade jag passera en parkeringplats där de spelade landhockey. Och hur det nu kom sig så fick morgonmålet vänta och jag fick vara med o spela 4 matcher. Det var bara för skojs skull, och vårt lag blev fjärde. MEn vi var i underläge vad gäller kön kvalitet på klubbor. Vi fick nämligen låna nå gummiliknande stickor vilka böjde sig direkt man hamnade i närkamp mot en "trämailo"... Sedan var det mat och så for jag o spela tennis med min rumskompis. Vädret var ju så fint. Hur kan man då låta bli? hmm... Fast på kvällen syntes det nog att man varit ute för någon var röd som en tomat. Trodde inte det var möjligt att bränna sig i solen i mitten av September. *suck* nåjoo, men det är inte så illa mera...

Det var i stort sett vad jag sysslat med i helgen. Nu ska vi iväg till centrum o försöka hitta en kamera. Det tar ca. 20 minuter med buss. Men överlag så behöver man inte lämna campus om man inte vill för här finns i princip allt: bokhandel, pub(bar), matställen, post, träningsmöjligheter mm.

Hoppas ni har det bra gott folk!
Hej hej!

Canada, intryck #2: kommer nog att gilla det här

Så här är då lite bilder tagna med min fin fina telefonkamera. Ni får vrida på huvudet för fast jag vred bilderna o sparade dem så bestämde de sig för att tvära iaf. De två första bilderna är från köket, bild tre är recidenset från utsidan, vi bor tyvärr på första våningen så det är allmän insyn ifall man inte har för gardinerna. Bild fyra är från mitt rum.

Jag var igår och kikade på skolans rekreationscenter. Det är på andra sidan gatan av min bostad, och det fattades nog ingenting där. Stora gym, träningssalar för alla sorters bollsporter allt från korgboll, squasch och volleyboll. Det fanns klättervägg, simhall, innomhusspringbana mm... o allt är gratis. Hon har träningsvärk, men d e skönt...

Har bara en kurs kvar som inte har börjat ännu, och intrycket är väl att de verkar ta det mera seriöst än i Finlnad, men kanske det är för att de måste betala för sin utbildning. Av någon anledning såhar jag lyckats komma försent till nästan alla lektioner eller så har jag missat dem helt. Det beror inte på mig, utan skolan är faktiskt en enda stor labyrint och när de också ändrar klassrum så tar det dubbeltid att hitta. Men jag får väl vara glad att jag iaf. har kurser. Min spanska rumskompis hade tydigen inte blivit registrerad så hon får inte börja gå i skolan före nästa vecka. Vilket kommer att bli tuft för om man missar introduktionen så kan man nog ha problem med att hänga med sedan också. Man kan ha problem med att hänga med sedan också fast man var med på introduktionen, men det får framtiden utvisa, försöker att inte ta någon stress.

Annat nytt då? De goda nyheterna är väl att Gud finns här också. Fast man inte skulle tro det :D nånej nånej!!! men jag har ju gått i två dagar och lusläst alla anslagstavlor på jakt efter en skylt eller något om nån cellgrupp eller kristna möten eller nåt, men icke! Så när jag hade missat halva min första klass idag och var på väg att bli sen till den andra så slängde jag iväg en bön i ren desperation, för jag vet av erfarenhet att det blir tufft utan en kristen gemenskap.
O tadaa! På nästa lektion så kommer det fram att en av mina klasskamrater där är kristen. Tydligen finns det nog ett litet rum där kristna och muslimer samlas, dock inte på samma gång (tror jag iaf.) Bön o Bibel möte varje onsdag, så det tar en vecka tills jag får se vad de har för uppfattning. Men ändå skönt att veta att det finns nånsorts kristen aktivitet. För den har nog lyst med sin frånvaro under de första dagarna...

Klart slut...

Canada, Intryck #1: Helt ok!

Alla kan sluta orora sig, jag kom fram med hela min packning, som skulle ha fått vara nästan dubbelt tyngre än den var :/ Men int tror jag att jag behöver så mycket mera och jag får ju nog fyllt på under tiden som jag är här.

Det kommer att bli jobbit att skriva ifall jag måste hålla mig till att berätta om konkreta uppleveleser. Jag brukar inte syssla med sånt då jag bloggar, men ska försöka göra mitt bästa.

kl. är nu halv 8 här. Har sovit 11 timmar. Inte i sträck dock men jag är ändå vad man kalla utvilad. Hann inte göra så mycket mera igår än checka in och träffa dem jag delar köket med. Det är nog en brokig skara precis som det skall vara... En träningsnarkoman, en mammas flicka som var noga med att påpeka tystnad är kl 11. och en annan utbytesstudent från Spanien. Ingen av dem verkade vara omöjliga så det ska nog gå bra att komma överens.

Lokaliteterna är jättesnygga. Hade tänkt infoga lite bilder, men det trådlösa nätverk som jag "parasiterar" på är så avlägset. Det skulle ta evigheter innan jag får upp dem. Så bilderna får vänta tills jag köpt en kabel så jag kan plugga i istället.

Någon sa något om gratis morgonmål så jag ska nog ta en titt på det.

Hälsningar från Canada. Det är varmare här än i Finland!

Kvällen före

Har nu tagit adjö av mina hästar, mina föräldrar, min pojkvän, mina övriga vänner och familj samt endel övrigt folk... Känns väl..ja egentligen känns det inte så mycket. Sinnet är väl bedövat och int förstår man egentligen något om vad som är på gång... Man bara åker och tur är väl det för om man skulle förstå, så skulle man väl inte åka. Så när folk funderar hur man tänker då man väljer att åka så är svaret enkelt. Man tänker inte eller så tänker man... men på fel saker.

Jag har alltså Tänkt använda bloggen för allmän insyn över hur min resa fortlöper... Det är lättast så... eller så får ni prata med mamma o pappa, för jag skulle skicka pappersbrev åt dem eftersom blogg är överkurs, men jag är väl hemma igen innan de har kommit fram...

Hej så läng... försover mig antagligen imorgon... Sånt händer om Gud så vill!

Go natt!

pre-Canada

Så man har nästan redan åkt nu, eller inte riktigt men det börjar närma sig, Känner hur allt bara flyter iväg och jag blir mer och mer frustrerad över att jag inte får något verkligt grepp om hela resandet. Visst allt är så gott som klart, jag blir hämtad från flygplasen, jag har läseordning, hyran är betald och försäkring är fixad etc, etc. Ändå känns det som att jag inte vet riktigt hur det hela kommer att gå till. Inte för att jag egentligen tar någon stress över det heller, kör väl med "go with the flow" o "blend in" metoden. Vilket inte borde vara så svårt med dryga 12700 andra studernanden. Men ändå så brukar jag ha någonsorts ordning på det ostrukturerade som nu inte har infunnit sig.

Egentligen så saknar jag väl bara en ordentlig karta, de på nätet var inget att hänga i julgranen eller sätta i strumpan...


Nåjaa, det blir nog bra...
Kram på er!

världen är konkret!

Märker till min fasande förtjusning att sommaren snart är slut. Skolorna har börjat och skolbussarna åker fram och tillbaka... äter upp och spyr ut ungar så som det behagar dem. Till och med de stora eleverna har tagit sitt pick och pack och flytt hemmet för en nyare tillvaro i studiestäderna.

Så gjorde också en del av min värld. Åbo är destinationen och man kan ju bara önska att det blir lyckat (Krims krams!)

Äntligen kan man tycka! Men det är också en viss bedrövelse över att säga adjö till ännu en sommar och ännu en fas i sitt liv. Fast så finns ju också en förväntan inför framtiden som får en att morska upp sig. (Golf hjälper en också att se saker och ting från den ljusa sidan.)

Känslor som man har försökt undvika att känna dyker upp och det är bara att ta itu med dem, alla försök att fly var olönsamma. Men det man har valt så får man också leva och jag vet att det är en fas som går över. Ungefär som då tandläkaren borrar. Man står ut med det utan bedövning just för att man vet att snart är det över och då kommer hålet inte att besvära en mer.

Annat då?

Paniken infinner sig då man inser att man inte har hunnit träffa alla de vänner vars bekantskap man brukar uppdatera åtminstone en gång per år. Skönt med såna vänner som man kan skippa ytsnacket med, och bara kan fortsätta därifrån man slutade sist... Kram på er!


Har bara en vecka kvar nu innan jag åker till Canada. Som tur är så har jag ledigt. Borde hinner ägna mig åt allt pappersarbete från olika projket som jag inte orkat ta itu med ännu. Om man skulle ta sig i kragen och effektivt sopa undan så skulle jag vara klar på en dag, men nu befarar jag att det tar en hel vecka eftersom andra viktigare saker upptar min tid. Att uppdatera min blogg är bara ett exempel på sådana göromål. Om du vill stöda min karriär så uppmanar jag dig att sluta läsa nu. för om du och alla andra slutar läsa så kommer jag förr eller senare att ge upp hela bloggandet och istället ägna mig åt viktigt pappersvändande... *jeij*


Puss på dig osm känner dig träffad!

Surkoppar och sugskorpor...

Här kommer då några tänkvärdheter...

För alla er som funderar på att sätta er i båten, ta med er det som Macgyver skulle ha med, det vill säga Jesustejp och något fint litet sällskap.

När man väl är ute på vattnet och märker att båten läcker, och man håller på o sjunka så kan man ju överge båten och hoppa i... vad nu det är för mening med det eftersom man är mitt ute i ingenstans och antagligen kommer att drunkna på kuppen! Om då detta drunknade inte låter lockande så kan man ju alltid försöka skyfla bort allt vatten. Låter som en fin idé! Men det är precis som att trampa vatten, vattnet vinner alltid. Det skulle vara en annan femma ifall vi pratade om grädde, för trampar du grädde så blir det ju som bekant smör, och detta smör skulle ju i sig kunna stoppa läckan.

Sedan finns det ju alternativet att besitta Supermankrafter och kyla ner vattnet till is genom att pusta och frusta... Men om det skulle vara fallet så kunde vi redan ha flygit iväg till Bahamas, varför ens göra sig besväret att båta överhuvudtaget? (om jag flyger så flyger jag helst med Stålmannen, hoppa från stup är inte värt några sekunders spänning)

Men för alla er vanliga dödliga så är tipset att ni tar hjälp av er vän och tillsammans täpper igen läckan med det material ni nu har, i det här fallet tejp. En måste ju så klart hålla emot vattnet medan den andra tejpar och täpper till, teamwork! som inte består utav likadana uppgifter. Men som tjänar ett gemensamt mål, att båda kommer hela, trygga och behållna tillbaka på land.

hmm, ja...

Sedan var det ju det här med glorian, ni kanske funderar var den kommer in, men det behöver ni inte, strunta i åsnebryggan och även i det faktum att ni tycker att just er gloria cirklar i överljushastighet över skallen på er... För jag vill inte att ni tar detta personligt. Utan mera som ett allmängiltigt faktum...

Men av flera orsaker så är detta varken att rekomendera eller troligt att det överhuvudtaget (hah!!! över-huvud och gloria.. de va då ett fyndigt och pmatchande ordval, va skoj:D) kommer att inträffa. Men man bör vara medveten om konsekvenserna ifall man trillar dit. För det är ändå en ren inbillning till tankegång som många fastnar i precis som om det vore gaffatejp. Men inbillning och verklighet är som tur inte samma sak, från ibillning kan man räddas till verklighet... hm. vice versa också, men det är mycket mera tragiskt den vägen...

Tillbaka till det väsentliga. För det första. Om glorian nu cirkla i överljushastighet så skulle detta antagligen leda till att den alstrar sådan värmeenergi, att om inte hela du skulle smälta på kuppen så skulle iaf håret brinna upp. Det e inte så snyggt med flames i håret! och inte värt att vara upplyst i några sekunder innan det mörknar... Se alltså till att detta högmod inte drabbar dig, det leder bara till att dina medmänniskor förr eller senare ser vad som döljer sig under hårtuffsen.

För det andra. Forskare påstår nu också att så kallade svarta hål, ickemateria som slukar all materia som kommer inom dess räckhåll just består utav höghastighetspartiklar... Som då inte är partiklar utan ickepartiklar, och som färdas i sådan hastighet som vi inte kan förstå alltså högst troligen ickehastighet :D Så att om du utav någon orsak tror dig tycka att du är så pass god och felfri att din gloria cirklar i överljushastighet, så betyder det i stortsett att du kommer att sugas in i din egen godhet och försvinna. det låter inte så fint det inte, eller?

Nåjaa, vart vill jag komma? Jo... Alla som är perfekta har för länge sedan slukats upp utav intet, men alla behöver ändå nån för att överleva...

Tack och förlåt// Anu

Hagga(n)

Vi lever i en ständigt förändrande värld, anpassa dig eller tyna bort.

De som alltid kunde prata blev stumma.
De som alltid ville lyssna blev döva.
De som alltid ville hjälpa blev skadade.
De som alltid ville älska blev likgiltiga.

Bli sur eller sårad!

Jaa.... det fanns ju inget mera att säga då...

Ska skratta tills jag sätter det i halsen!

gnor, gnolar o gnölar en aning

Varför göra spår i sanden, som sköljs bort, då man kan föreviga i asfalt?

Lycklig och trött, kom hem kl. 2 inatt med pysen, pojken, gulle mm. Kärt barn kommer att få många namn... Men vi kom iaf överens om att vi inte ska kalla honom Kalle utan Piril. Han heter ju faktiskt Fagerli Piril, det är bara finnar som inte kan uttala norska som börjat kalla honom för Kalle. Men han lystrar faktiskt till Piril, så Piril it will be *so sweet*... Kan tänka mig att det ligger nära till hand att han får smeknamnet Pili... och det kan ju bli lite dråpligt :D

De skulle komma och prova ut en sadel idag, så ikväll så står det ridning på schemat. Kan inte kl. vara 4 snart så jag slipper hem?

Kreativa pausen slut, dax att göra något för sitt levebröd igen.

Hej svej!

titlar är för pedanter...

Jag vet att ingen knappt tror mig... men bara tanken på att åka till Canada, får mig att dra täcket över huvet.

Men vad gör man sedan? finns inte så mycket annat än att åka iaf. Det blir ju nog bättre med tiden och inspirationen kommer väl att infinna sig förr eller senare.

bröllop igår, min brors flickvän gifte sig. Det var fint! Brudparet var bedårande och maten va god. Vad mera kan man önska sig? hoppas att de lever lyckliga i alla sina dar.

de va väl d.

ska gå o städa, trots att det är söndagkväll.

hästen kommer imoron, kan knappt vänta...

Kalle

Låt mig presentera det nya tillskottet till familjen...

Quest, flytt, student, interrail. När hinner man sola?

Nåjaa. Nu var då Quest överstökat, Det var bättre än man kunde förvänta sig. Är också förvånad över all positiv respons man fått från väntade och oväntade håll. Det är nog tydligen en hel del som läser kyrkpressen i den finlandssvenska ankdammen.

Flyttade hem alla mina saker i tisdags. Mamma är nog en ängel som orkar stå ut med allt kaos det för med sig. För att inte prata om all smutstvätt osm man inte haft tid att ta itu med. Alla som sov på tisdagsnatten missade också ett hejdundrandes åskväder. Många år sedan jag sett så många och stora blixtar.

Studenten över också grattis grattis till dig och er! Ni fick fint väder iaf. Vad kan man säga, jag måste öva mig på smalltalk och att vara social. Får alltid en känsla av att det är så ytligt, men vad kan man sedan? Det finns vissa konventioner som man skall följa. Punkt slut Man vill ju inte göra någon besviken. Mamma hade sytt om min klänning lite grann. Ännu ett stort tack till mamma! Börjar uppskatta henne mera och mera för varje dag. Kanske det sena pubertesupproret främst tar sig uttyck mot min far och hans väckningar, som skulle få självaste moder Teresa att vända taggarna utåt.

well well, dags att se framåt de e ju två dagar till vi åker för att göra Europa osäkert. Eller kanske det är vi som är osäkra, men det låtsas vi inte om eller tar någon stress över. Ser nog framemot det, bara man sklle få denna packningsvånda över.

Tack o bäää!

Vad du än gör så kan du inte bli mindre erfaren.

Om man har blivit anförtodd en hemlighet, som det inte är upp till en att avslöja, är det fel att ljuga om den då?

Det känns iaf inte bra, men vad gör man sen?

sprakande grönska

Oj här blev det våruppfriskning.. kanske inte bättre men annorlunda iaf.
Sista tenten imorogon... Kan inte påstå att jag bryr mig särdeles mycket.

Hade ett angenämt besök igår av Cassandra. Kort och kraftig. Hon gjorde sitt bästa för att lära mig dricka vin. Denna bohemiska sysselsättning att sitta o prata med levande ljus och ett glas vin är nog ett tidsfördriv jag jag skulle kunna tänka mig att lära mig uppskatta. Men har på känn att det kan ta en tid innan det infinner sig. Men vem vet nån dag kanske det är en element av njutning i mitt liv också.

Vitsipporna blommar och kråmar sig i solskenet där ute *bedårande, bedårande*.

Men jag skall sömna mig nu och begrunda dagens informationsflöde.

Sov gott!

byxor som knarrar

Jag belv av med min bok nu... Jobbigt med begränsat antal tentböcker.

Livet avancerar på många fronter för tillfälelt. tiden rusar och det är bara två veckor kvar till the quest. Ber och hoppas innerligt att det ska bli bra, att människor ska hitta dit och få ut något utav det. För er som inte har sett eller hört gå in på www.thequest.fi

Hämtade interrailbiljetterna i helgen också. en sak som bör sägas angående det projektet är att jag skulle inte ha åtagit mig det och drivit det ifall jag inte tror och vet att det a) skall bli givande b) tror att någon annan kan göra det bättre än vi.

Utbyte nästa år avancerar också med en varierande fart. Men det verkar vara så länge tills det så jag har inte egentligen börjat fundera på det ännu i någon större skala än att jag gjort det pappersarbete som de begär av mig. Känner mig alltså aningen likgiltig inför nästa höst, har varken iver att åka eller några motsättningar för den delen. Men ivern kommer väl efter ett tag motsättningarna kanske efter ett tag då jag varit där (who knows). Orsaken till att jag åker är väl att jag vill se på livet, kulturen, studierna från ett annat perspektiv och som sagt så har jag aldrig hört någon som har ångrat sina utbytesstudier. De kurser som jag prickat in känns också mera givande och passande än de som jag läser här, inte bara radio och tv alltså.

Funderar ibland att jag kanske tar mig vatten över huvudet, för många bollar i luften etc, etc för ibland så öser ju bara ångesten över en och man vill bara gömma sig under sängen (vilket är omöjligt eftersom någon craschade den, så den är utan ben) Men då kan man alltid fråga sig "Dare you to move?"... Den sången ger en alltid en viss sorters beslutsamhet att jag vill göra saker och att det i slutändan ändå är up till Gud om det "lyckas" eller ej. Men Bara för att Gud välsignar saker betyder ju inte det att han gör dem åt mig. Vill man nå ett mål så måste man ju först och främst lägga upp ett mål vart man skall nå och sedan se till att man når dit.

Jag måste erkänna att jag inte har något specifikt mål. Mitt mål är närmare att inte mesa ur bara för att det verkar svårt eller komplicerat.

Jag tycker ju om att krångal till det så :D

Men men Ha en bra dag gott folk!