Har nu tagit adjö av mina hästar, mina föräldrar, min pojkvän, mina övriga vänner och familj samt endel övrigt folk... Känns väl..ja egentligen känns det inte så mycket. Sinnet är väl bedövat och int förstår man egentligen något om vad som är på gång... Man bara åker och tur är väl det för om man skulle förstå, så skulle man väl inte åka. Så när folk funderar hur man tänker då man väljer att åka så är svaret enkelt. Man tänker inte eller så tänker man... men på fel saker.
Jag har alltså Tänkt använda bloggen för allmän insyn över hur min resa fortlöper... Det är lättast så... eller så får ni prata med mamma o pappa, för jag skulle skicka pappersbrev åt dem eftersom blogg är överkurs, men jag är väl hemma igen innan de har kommit fram...
Hej så läng... försover mig antagligen imorgon... Sånt händer om Gud så vill!
Go natt!
No comments:
Post a Comment