Inte nöjd med mindre än ett fullkomligt hopp.

Det slog mig idag, när jag halvfebrig stod och diskade att  Livet kan inte bli bättre än när man har insett att det kan inte bli sämre... 

Ja det var ungefär det.

Men for the record, jag går inte omkring och tror att jag själv är där ännu. Jag förstår inte ens riktigt vad som är skillnad på tro och hopp för tillfället... Eller så är jag där och förstår det men accepterar bara inte hur lite av det som egentligen är upp till mig att förstå. Men jag är övertygad om att även den insikten kommer med tiden. Så länge man söker på rätt ställe alltså.