Thursday, April 07, 2011

is content that I never have to be forced to be so


Har kommit i kontakt med skillnad mellan att vara nöjd och nöjd... Att nöja sig med något för att jag inte tror mig vara värd mera eller för att livet har visat mig min plats är en sorts motvilligt lärd nöjsamhet som inte kommer från Gud. 

Genuin nöjsamhet, den andra, som jag i inledningen sade att det var skillnad mellan, och som står i motsats till den första som jag beskrev :D den, just den kan inte tvingas. Den måste komma innifrån, rent ut sagt den måste komma från Gud... och förvaras hos Gud. Och den kan inte mätas i materiella prylar som ett eget rymdskepp, båtar av solid guld eller social status. (inte sagt att dessa är av ondo, men de kan inte mäta nöjsamhet, det vore som att försöka mäta avståndet helsingfors- kronoby i kg... det är fel unit liksom. (unit uttalas riksvenskt)

Låter skrämmande, jag vet, som att det är lika bra att lägga sig ner och vänta på att dö om man uppnått detta stadie. Men så är det inte. Tvärtom, att vara nöjd öppnar upp för att känna igen vad som ger mervärde. För Gud han ger åt den som har fått... kallas tydligen matteuseffekten, det borde man kanske ha vetat. jag vet ju matteuspassionen och snöbollseffekten och ketchupeffekten och aftereffekten... 

ursäkta språket, jag orkar inte riktigt bry mig, men hoppas ni förstod min poäng. sträva efter att vara nöjd så kommer du att få det som gåva av Gud. Det har han lovat.

No comments: