Hans nåd är allt jag behöver

Förtvivlad över min litenhet
förvirrad av min valmöjlighet.

Har förivrigat andras fördömelse
och försakat Guds godhet.

Än en gång har jag förirrat mig till ängslighetens dal. Sett på det vackra och okända med rädslans ögon. Inget av alltet verkar vara gjort för mig och min förut så självklara plats tycks smälta bort.
Då hör jag en röst som säger, stäng ögonen. Se inte på världen se på mig. Skala bort alla intryck, stäng av och se att min nåd är allt du behöver. För jag vet vilka planer jag har för dig, Tro på mig.

//Mera rastlös flicka hade sällan skådats...