Radionyheter stod på agendan i skolan idag. Vår grupp tyckte att vi [ läs; de tyckte att jag] ville gå på Finlands Banks presskonferens om Finlands ekonomiska utsikter. Men Finlands bank uppskattade inte att vi gjorde "övningsprogram" på deras presskonferens. Men efter en del om och men och snälla och kom igen så slapp jag ju nog dit i alla fall. Och där sitter man då med alla män i medelåldern som har sina tweedjackor och lyssnar på finskt ekonomiprat och försöker förstå konstiga grafer... Trivdes med andra ord som fågeln i vattnet. Vet ni att finska hushåll kommer att ha rekordstora skulder år 2010 (i förhållande till sina inkomster). Det är inte så bra, undrar förstås Vem som kommer att lära oss som inte har sett annat, hur man inte lever över sina tillgångar.
Och det var faktiskt, sist och slutligen "ok" att jag var med på pressisen fastän jag var tvungen att komma i förväg så att vi kunde "diskutera spelreglerna". Måste säga att det är nog lite jobbigt det här med att bara låtsas var journalist. Det känns som att folk förväntar sig att man ska be om ursäkt för att man finns och tar upp deras tid... Men jag vägrar! Jag försöker göra mitt bästa för att bemöta dem med kärlek, medmänsklighet, respekt och vänlighet. Men jag tänker inte be om ursäkt för att jag finns. Har vi inte märkt ännu att det är nu, i denna tid av livet då allt är egoistiskt och barnfritt som vi faktiskt har all kraft och tid och möjlighet att påriktigt ta vår plats och förändra det som inte går ihop med vår oförstörda och ocyniska livserfarenhet. Det är ju nu som vi ska leva ett liv som sätter spår och exempel, och det är nu som vi ska lära oss att leva det liv som vi ska ha ingrott i ryggmärgen senare då vi ska prioritera andra som vill ha vår tid och uppmärksamhet. Så varför ska jag be om ursäkt för att jag är ung och övar på att leva ett bra liv?
Jag sade inte det åt Finlands bank utan jag lovade att sitta snällt och inte ställa frågor. En kompromiss som jag trots allt kunde gå med på. :)
No comments:
Post a Comment