när världen lägger i en högre växel

Minns att jag hört om dessa djur på madagaskar, lemurer kallas de visst. Under många år så bodde de på ön utan några som helst naturliga fiender. Det var en tid som präglades av frid och ro och de rara små djuren utvecklade en livsnjutarfilosofi. De tillbringade sina livsdagar med att sola och äta sina bambustickor som snacks, utan ett enda problem i hela världen/ön. Livet var skönt helt enkelt. Men ju mera åren gick så insåg naturen att den står endast ut med så många bohemiska lemurer, så dessa underbara apor utvecklade också på naturens begäran en specialitet, nämligen att föröka sig långsamt. Hur, ska vi inte gå in på här, men det viktiga är att naturen tog sig an problemet.

Men så en dag så kom det några andra apor till ön, inte helt olika lemurerna. Dessa apor tyckte också om att sola och hade även de, som lemurerna, väldigt dominanta honor. De nya aporna började skövla lemurernas solstolar, och helt plötsligt så uppstår det en kris bland lemurerna, ett hot har upptäckts i horisonten, deras naturliga habitat är hotat. Hur gör djur då? Jo man effektiviserar det man är bra på. Vilket i lemurerna fall ledde till att de blev väldigt, väldigt bra på att föröka sig långsamt. Det är inte den mest sofistikerade överlevnadsstrategin, men i en värld där allt förändras snabbt så håller man av naturen fast vid det som har fungerat tidigare.

Nu är frågan, hur stor skillnad är det egentligen mellan dessa två aparter? Kan någon bryta mönster?  Vår specialitet är att vi är bra på att konsumera. Och när världen och ekonomin krisar. Vad gör vi då? Jo tadaa! Vi blir mera effektiva på att konsumera, trots att det leder till att resurserna i vårt habitat dreneras… I det avseenden så verkar vi ju också bara vara apor, med dominanta honor som tycker om att sola...