look at all the lonely people... Don't they know that Jesus saves?

Kom över boken, "nu måste jag sluta" som är en sammanställning av självmordsavskedsbrev. Vet inte riktigt varför jag läser dem. Vill väl försöka förstå saker och ting. Och det gör jag, jag känner igen mycket av de känslor som beskrivs, men har aldrig tänkt att det skulle kunna leda till en sådan hopplöshet så att man inte skulle se någon annan utväg än att ta sitt eget liv. Och allt som man tänker när man läser bottnar i insikten om hur lite som hade behövts för att rädda många av dom.

Vem av dem som man möter på gatan går omkring o känner sig ensamma? hur många gånger har man inte förbisett en impuls att utan orsak bejaka en främmande människa på stan? hur många gånger skulle det ha kunnat spela en livsviktigt skillnad? Redan om man prickar in 1 rätt på 10 så är det ju värt att man gör bort sig 9 gånger för att hjälpa en ensam människa? eller?

och ändå gör jag ofta ingenting. Vad är det som behövs?

För att vara allsmäktig Gud så skulle man kunna tycka att Han skulle ha tänkt ut en bättre A plan, än att lämna det upp till oss att berätta om att hoppet finns i Jesus. Det verkar inte vara en riktigt smart och effektiv lösning om jag får säga det själv...

//Tjejjern som snart går sönder!