Absurd, rå, aggressiv, barnslig och elak – varför så negativt?

Hörde idag på radion att finnarna skall grunda ett humor och satirinstitut med uppgift att bevara och understöda den finländska humorn… Det är ju skoj. Om det nu finns nån finländskhumor så ska vi nog absolut slå vakt om den… Elakt Ann-Louise, jag vet men jag tyckte det var humor. Berättigar det allt?

Och när man börjar se på saken så är ju det här inte så lätt. Vissa lär ju inte ha någon humor. Medan andra endast har dålig. Hur man nu kan bestämma det eftersom humor tydligen är personligt och individuellt.

Och så får vi inte glömma att det inte får vara gammalt. Nix, det ska vara färskt, och det skapar ju absolut ingen ångest hos majoriteten :D Jag förstår inte varför man inte får ha kul åt gamla skämt och historier. Visst mycket är väl uppbyggt kring punchlines och överraskningar (we like). Men säger bara grattis om du är begåvad med sinnet att se det roliga i saker om och om igen.

Jaa o så har ju Gud också humor. Han och jag skrattar fortfarande åt alla er som ser på Monthy Python :D

O det här är vad vi kallar inside humor...
länge leve kulturchocken!

Sedan funderade jag på det här med celluliter, alla kvinnors skräck och fasa. Men det är egentligen ganska konstigt, för vi strävar ju till att ha mjuk och len hud… (alla pryda karar blunda nu), men celluliter är ju faktiskt mycket lenare och mjukare än övrig benhud. Så om jag någonsin får gjort soundtracket till mitt liv så ska det absolut finnas en sång som tangerar alla missförstådda celluliter.

Det här med soundtrack är också ganska kul. Livet skulle vara bra mycket roligare att leva ifall man kunde göra sitt liv till en musikal. Att plötsligt ha en spontan doakör i Citymarket som kan dansen och texten till sången som beskriver mig handla mjölk. Det skulle inte vara helt fel om jag får säga det själv. Och det får jag, för det här är min stiftelse. Och den skall vara en bank och tillgång till det framtida förlorade minnet… Så att jag minns vad jag tänker.

Och då jag en gång håller på så kan jag ju också plita ner den här metaforen om att sätta ungen på tvären på pottan. Det är nämligen så att i teorin så skulle ens föräldrar eventuellt kunna (ursäkta ordet) “jäklas” med en då man är liten och potträna en fel. Det finns då en risk att man fortfaranade sitter på tvären när man är vuxen eftersom det inte är någon som nödvändigtvis kollar hur man gör sina behov. Och några WC instruktioner finns det ju inte heller. Det här med toalettbesök är en sak som man utgår från att alla kan och gör korrekt. Men om så inte är fallet.. Hur många skulle egentligen komma på att ifrågasätta denna grundläggande rutin? Och hur många andra saker som man alltid gjort från barnsben på ett speciellt sätt kan och bör ifrågasättas? Vad jag vill ha sagt är att: Det här med att vara vuxen är ju att ifrågasätta och vända sig på pottan för att försäkra sig om att det man står för och tror på verkligen är det som är mest “bekvämt”, lönsamt och korrekt och inte bara något påfund som ens föräldrar har experimenterat med.

ha en bra dag!