skillnaden är att: Jag Är Luddig och lite äldre...

det här blir då mitt 50.e inlägg. Tänk vad mycket material sadistiska psykoanalytiker skulle ha att analysera.

Helg slut -> start på ny vecka, Steg upp kl. 4 igen imorse för att kunna föras bort utav den självmordsbenägnes bästa vän, tåget.

Helgen då? Ja just det den var ju spännande, skulle kunna skriva en hel roman om den, men nöjer mig kanske med ett synopsis.

En flicka återvänder till sin barndomsby, för att hjälpa sin sjuke far. Väl hemma så sköljer alla lyckliga barndomsminnen över henne. Tillsammans med vänner som hon inte sett på länge börjar hon ensam, sakta fundera över sitt liv och dess möjligheter till varaktig lycka. (Tror nog inte att jag någonsin ska skriva en roman)

Lycka är vad du gör den till!

Och jag fick ju faktiskt en fyrklöver, <3... och vitlök!

Jag vet att jag ibland kan vara lite knepig o rent av fjanttig i den renaste form, men även då har jag de renaste avsikter, nämligen att hjälpa ett leende att bana sin väg. För det passar precis...

Och sitter nu här o tänker tillbaka, och undrar hur man kan vara så hänförd över en ko?
Eller funderar på vad som kommer att hända det kommande året. Det här är mitt ständiga problem, antingen tänker jag tillbaka eller framåt, presensformen används inte så ofta, förutom när jag är ensam tilsammans. Då kan man alltid fundera på vad man ska göra nu. That's too lovely.

Men nu är jag ju bara ensam så då fungerar det inte riktigt, därför ska jag sluta fundera över huvudtaget och bara göra. För det är nu man ska göra det som man drömt om att göra, förutom att gunga ikapp på sandbacka. Det får vänta lite till.

Tack för helgen, vi memorerar den och går vidare.

Ha en bra dag// Anu