kofeinfritt

Om någon undrat varför jag inte skriver så ofta här längre så har det två orsaker. för det första så har jag annat att göra än att skriva om allt oviktigt som händer (tyvärr så skriver jag inte här för allmänhetens åskådning om allt det viktiga som händer, något privatliv skall man väl ha) För det tredje nej ag menar andra så har de ändrat hela inloggningsproceduren, och av någon anledning så tar det alltid 10 minuter att logga in för mig, o alla som känner mig vet att mitt tålamod inte ens räcker till att somna. Var ska jag då hitta ork att vänta 10 minuter genom att stirra på en skärm?

Då kanske ni undrar varför jag tagit mig tid o besvär att skriva nu, om nu allt är så besvärligt. Jo det ska jag berätta för er. Det är inte alls konstigt. Orsaken är helt enkelt att jag har min sista uppsats att skriva för i vår, o motivationen till den är till och med ännu mindre än vad den är till att uppdatera min blogg.

Dessutom så vill jag prova min nya leksak, har köpt en ny söt liten vit macbook.... Hurra, hurra, hurra! Jag fick ett varmt mottagande från promacklubben som existerar på teatern och jag har nog deras inflytande att tacka för att jag tog detta enorma steg. vem hade kunnat tro att det skulle ta 15 minuter att inskaffa en dator åt självaste Ann-Louise?

Annars så fick jag lite stickabstinens efter Uk, och det är ju en skön omväxling till min vanliga stickabstinens som innebär att jag vill ta mitt pick och pack o fly. Men den är nog mättad för tillfället, har ju en massa projekt att ta hand om istället ,vilka håller mig sysselsatta och nöjda för det mesta. Visst de gör mig grymt nervös, minsta lilla buckla kan ju välta hela lasset, men å andra sidan är det ju bra för bevarandet utav mitt böneliv, som annars har en tendens att avta när livet stagnerar och blir en vadag utan utmaningar. Ja men stickandet lugnar nu mina nervösa nerver, så allt är ju bra då... JÄTTE BRA!

Det är vad jag försöker intala mig, men ändå så lyckas jag vara missnöjd utan orsak. Och det gör mig frustrerad och ändå lösningen som jag hittils har hittat på det problemet existerar och verkar 600 km norrut, suck! men som tur så är det ingen fråga om överlevnad bara om livskvalitet.

Men nu ska jag fara ut o springa, säkert första gången på 1 månad... men jag ska skärpa mig med det nu då jag får skolan ur världen. Ochskolan är faktiskt en sak som jag inte saknar, inte ens lite, det är så härligt at inte behöva vistas där så ni anar inte, dessutom så tror jag inte att jag vill syssla med tv, fast utbildningen kan jag ju nog få nytta av så jag ska väl slutföra den,men jag intresserar mig egentlign inte för visuellmedia. Det är den ärligaste sanningen för idag.

Ha en bra dag!