Frääänt!

Om ni vill  veta hur spännande nåt är så kan jag komma o kolla upp saken åt er. Jepp, jag har instrument för sådana tilltag för jag fick en spänningsprovare idag. Det tackar vi T för. *Applåder, stormande hyllningar och jubelrop därhän *

Och jag behöver inte ens fundera vad jag ska göra istället nu då jag inte får sätt fingrarna i kontakten mera. För man kan kolla med tungan ifall ett 9V batteri har spänning kvar. Han har tänkt på allt han T.

Allt som man inte mäter är oändligt!

Det skulle vara jättebra om vi skulle akta oss för att utbrista i absoluta sanningar om varandra, om det inte är absolut kärlek det är frågan om. Det stänger nämligen in oss... och oftast har vi ju faktiskt ingen aning om vad vi pratar om...

(de e Di leva osm står för rubriken)

Nu borde någon hålla ett ordningstal!

Jag har färgat håret lite grann, det blev brunt. Givetvis hade jag glömt bort att jag för mindre än ett år sedan sagt med självsäker stämma att jag aldrig skall färga håret brunt igen. Jag hade tydligen varit så övertygande så när jag kom hem blev min kämpis (min underbara kämpis) så orolig att hon satte sig ner i soffan och med huvudet på sned frågade med oro i rösten; -Berätta! Vad hände, hur gick det så här?
Sant att jag inte tycker om att ha brunt hår och sant att jag alltid  kommer ihåg det lite för sent. Men jag har kanske inte förstått allvaret i situationen förrän nu när jag läste Papper. I senaste numret av denna fantastiska tidning basunerar dom ut RISKERA INTE DITT HÅR!!!!! Det är Anne Hietanen från x3m som skriver,

Experimentera inte för mycket med ditt hår ifall du är över femton år gammal, du kommer förmodligen bara att se ut som en sämre version av dig själv.

 Och så hänvisade hon till den här låten:




Och jag vet att ni alla vill ha en bild nu, men ja... Det får kanske bli till senare.

Ha en bra dag!

This is how it's done!

Så det inleddes med att jag fick en Goretex jacka, nästa dag fick jag 5 kokta ägg med söta dikter på, nästa dag, 4 grapefrukter, det va greap! Dagen därpå fick jag 3 rosor, o dagen DÄRpå 2 suveränt exotiska mörka läckra chokoplattår, och den påföljande dagen en middag med världens bästa kämppisar! och sedan, sedan... efter 6 dagar av förberedelser så fyllde jag 25 år. och den firades hela helgen med kämmpisar, vänner och det finaste sällskap man kan tänka sig från Åbo. Och kvar av min festlighet är en kryssningspreent med två underbara vänner och en lycklig bror... Jag smälter!!!  Och inte nog med det så har jag en hel playlist med otroligt skön musik som snurrar på. Det gör mig lyrisk, dedikerade sånger är de bästa sånger. Ni kunde inte ha gett mig en bättre present. TACK ALLA!

That's how you celebrate it!

Vem är dina att beskydda?

Jag har träffat mången person i mina dar, det händer varje dag.
Är facebookvänner med en bråkdel av alla dessa.
Hälsar på och pratar sporadiskt med flertal.
Lunchar dessutom med några.
Ber därtill med ett fåtal.
Delar liv med färre.

Och enstaka är mina att beskydda!

Blomgroupie

Det här är vår PMS blomma. Den har humörsvägningar som veckan före. Ena minuten får den en att hicka till av rädsla för man tagit kol på vändagspresenten... Men så en skvätt senare så är den lika vital som en yoghurt igen... Det är tillfredställande. May you live long and prosper.

Samlarbilder

Hasse, vår kelgris... får

Det är nog på tiden att börja åka ner ti staden igen, att kameran kommer fram är att ganska bra tecken på att rastlösheten har sparkat igång. Men bonden behövs!

Att vara kristen är att vilja vara människa

Jesus ville vara människa, det vill jag också. Har tänkt på det här en tid nu. För att förstå vad det är att vara människa så har Gud gett oss ett exempel. Jesus. Ofta fastnar vi på problematiken om hur det går ihop att Jesus var både människa och Gud. Medan jag mer och mer märker att ”hur han kunde vara Gud biten” inte egentligen angår mig och mitt förstånd. Det är viktigt att jag vet det men det angår mig inte mera än att jag tror att han genom det kunde frälsa mig. Och det tackar jag för.

Men när det kommer till hur man skall leva då är Jesu gudomlighet en försäkring om att det är sanning, att jag inte blir lurad, eller bedragen med tomma löften om jag lever i enlighet med honom. 

Jesus är sanning, och det visar sig att sanningen måste vara en person. För annars kan vi inte lära oss vad det är. Sättet som människan lär sig på är genom imitation, se och lär. Och det är vad vi gör. Vi ser Jesus och lär oss göra likadant. Lär oss att vara människa inte Gud. De som ser Jesus och försöker lära sig att vara Gud är ute på djupt vatten, det är sådant som ger dålig frukt. Det var vår första synd och den går i arv. Viljan att vara Gud.

Vad är då grunden i ordet sanning? Oförgänglighet, hållbarhet, den högsta chefen som allt lyder under. Det vill säga sanning är evigt liv, och det förvånar mig hur ofta vi tror att sanning är något passivt. När ordet liv i sin essens är aktivt. Så ofta drar vi paralleller mellan statiska ting och sanning, bara för att båda inte verkar kunna rubbas. Men jag vill inte ha en sanning som förvandlar mig till ett berg bara för att berg inte rör sig och därför är verkliga... Vi säger att det där berget är verkligt för det flyttar sig inte och tror att sanning och verklighet är samma sak. Men sanning är inte en sak, sanning är en "movement", och det är genom att röra sig i sanningens riktning i enlighet med den, som man baserat på spåren, kan se att det verkligen är sant.

Och det här är lika bakvänt som alltid. Gå först o det skall visa sig sedan att det du tror du gör verkligen är sant. Vi måst prov helt enkelt, våga handa och leva i enlighet med tron. Det är tron som är  nyckeln, den släpper in oss i förståelsen av Guds rike, den gör att vi förstår att börja i vad kan tyckas fel ända. De bibliska principerna bygger på att ge först och få sedan. Bara en dåre skulle göra sådant om det inte vore för att Jesus, genom att vara Gud, går i god för att detta är sant.

Det är vad jag funderar på. What about you?

Uppdaterar vardagsrealismen, d e kallt

I tävlingen mellan kylan och anu står det nu + 1 och - 49,95 till kylans favör. Detta efter att anu impulsköpte ett par jeans med fördelen (och bakdelen) att det ryms två par tights, eller kalsonger som en del väljer att kalla det, under dem.

I know when to yield.

en sköldpaddas betänksamhet

 Att skynda vore slöseri med tid.

Where's your backbone?

Har blivit påmind om begreppen comprehension och apprehenison. Dessa två fastnade på hårdskivan för nåt år sedan tack vare en mycket hängiven lektor. Och passande nog tar det just fasta på det, hur saker och ting fastnar alltså.

Många skulle argumentera för att vi lär oss genom att först uppfatta saker (apprehend) och sedan förstå dem (comprehend) till exempel, vi ser en film och uppfattar bild, ljud, berättelse, dramakurva, komposition etc. sedan processar vi detta och ut komemr en förståelse av vad filmen handlade om. tadaa!

Men tänk om det är omvänt. Att vi uppfattar saker utgående från vår förståelse A.C.A comprehension precedes the apprehension. Utgångspunkten hur vi tolkar upplevelser, vilka mallar som vi tillämpar det är inlärt... Och den hängivne lektorn var noga med att lyfta fram att det inte bara är påtvingade mallar utan att det fungerar på reflexmässig basis också.

Tänk bara på när vi fick körkort. Det var/är genom ihärdig övning som vi nu reagerar reflexmässigt annorlunda i pressade situtaioner än vad vi skulle ha gjort när vi först satte oss bakom ratten... och detta gäller hela livet. Vi kan bestämma vad som ska sitta i ryggmärgen genom att ihärdigt och medvetet betona vart vi är på väg... för att vi mer och mer ska bli allt det vi är tänkt att vara.

Hönan kom före ägget, men när kom tuppen?

Vetenskapen har bevisat att hönan kom först.

http://www.foxnews.com/scitech/2010/07/14/chicken-egg-mystery-finally-cracked/

(Det är S. som vet sådant här. Hon vet nog mycket hon. Och K18 rebusar kan hon göra också. Men sånt förstår jag mig inte på.)

Och när kom tuppen riktigt?

En liten lycka är att höra regissören säga, Spottarna, ni kan gå hem!
Det betyder, ni skötte er bra, jag märkte er inte och har därav inget att klaga på.
Tackar, tackar tänkte jag, föreställde mig att han skulle vilja fylla hela salongen med ananas och gick hem i februarinatten.

Var skulle jag stå om jag bodde i Egypten?

Tar åt mig ganska starkt över vad som händer i Egypten, Vet inte riktigt varför ännu…

Fred och frihet, det är allt Egypten begär

Mannen på gatan i Egypten säger att de vill ha fred och frihet, att de är fredliga människor som är trötta på Mubarak, vars 30 åriga regim inte har gett dem något alls. Landets ekonomi har förbättrats men inte för den enskilda invånaren. Av Egyptens 83 miljoner invånrae över-lever hälften av invånarna  på under två dollar om dagen.

Och inte ska vi väl ha sympatier för Egyptens politik. Dom har ju för allt i världen gjort the big NO-NO och stängt ner och förbjudit  Al-Jazeeras redaktion och redaktörer i Kairo. (Al-Jazeera är en 24 h nyhets och aktualitets kanal, som sänder från mellanöstern på engelska)

Men samtidigt kan man inte låta bli att blicka framåt, vart skall detta leda? Det finns ingen klar profil, inget motståndsoppositionsparti. Om Mubarak störtas vem andas in luft i vakumet? Och hurdudan luft? Det lär ju inte bli den ädla kvarterspolisen som spontant bildats för att skydda affärerna från plundering och annan laglöshet som brutit ut bakom demonstartionerna. Tyvärr inte.

Försök kika runt hörnet, vart leder detta?

För några dagar läste jag ett rykte om att Iran skulle ha stått bakom och uppmuntrat demonstatrionerna.. Verkade absurt tyckte jag, och tycker väl nog det fortfarande. Här bör inflikas att jag kanske inte är så förtjust i Irans politik men Iran som land har jag inget emot det pågår mycket under ytan där som vi inte vet något om, positiva saker, nya församlingar som är oräknade, kan röra sig om miljontals. (Enligt Sat-7.)

Hur som helst, det var of topic och good news are no news so tillbaka… Iran står alltså bakom demosntratinerna, medan vårt kära USA vägrar dra bort sitt bistånd från Mubaraks Egypten. Och helt plötsligt är allt upp och ner här. Iran är the good guys som stöder fred och frihet medan Usa och väst står för förtryck. Om det skulle handla om rätt och fel så skulle det se ut så, men nu handlar det ju inte om vad som till synes är rätt och fel, utan I slutändan kommer det att handla om vem som kan utnyttja Egyptens firhetskämpar till sin fördel. Finns nog inte så mycket nobelt i det hela har jag på känn.

Mubarak har sålt sin själ [sitt land] till Väst

För saken verkar vara att Mubarak har sålt sin själ och sitt land till väst för att öka den ekonomiska tillväxten och detta har bland annat skett på bekostnad av det muslimska brödraskapet som hänsynslöst har förtryckts. Eftersom Egypten har varit “Västvänligt”. Man kan alltså anta att om oppositionen lyckas störta Mubarak så kommer vakumet att fyllas av extremistiska muslimer… Så däri skulle det kanske passa att Iran faktiskt stöder oppositionen. Det skulle gagna deras syften. Men inte USA:s.

och Israel, alla tings måttstock...

Vad jag också befarade och fick bekräftat idag är att Israel håller andan. Läste på Husis att medan relationerna till alla andra grannländer har försämrats under de senaste åren, senast Turkiet ifjol. Så har freden mellan Egypten och Israel hållits i över 30 år. Och det är det enda landet som mer eller mindre är kvar på Israels sida. Inte för att de är vänner, utan för att det gagnar båda länderna intressen. Så ryker Mubarak och hans regim så kan Israel säga adjö till den sista goda grannen för den allmänna oppinionen och det muslimska brödraskapet i Egypten hör tydligen  inte till dem som Israel byter glansbilder med.

(Läs gärna Matz Gezelius analys Israels enda goda granne HBL 31.1.2011.

Men var lämnar detta mig, Klart jag vill tro på demokrati och frihet för Egyptens folk. Men för tillfället finns det så mycket politik bakom det hela så om jag försöker med det så blir jag bara cynisk och bitter. Så jag står med de män som tagit sitt ansvar och försvarar sina kvarter mot plundrare. Jag hejjar på er, må ingen utnyttja er moral, och om någon gör det håll er till det som är rätt för att det är rätt... Resten är det nog bara att vänta och se vad det blir av.

allt skall samordnas i tiden

Taiming fashinerar... Har nu suttit i två veckor dag och kväll och sett hur man i den konstgjorda världen övar och repeterar för att få den rätt, för att få allt att flyta, för att få alla att synka med varandra, ljus, ljud, dans, alla dansarna, scenorgrafi, musik, replik, rörelse, känsla, tonläge, intro, outro, allt ska taimas för att ge åskådaren en trolig upplevelse över otrolighet. Men egentligen är det ju bara vi som spelar Gud, vi som apar efter... Vi är lyckliga över att ha en plats som vi bestämmer över. Som vi kan inbilla oss att är riktig och viktig, som vi kan återgå till när vi inser att vi är utelämnade i den riktiga världen. Den som är för stor för att vi ska kunna taima och quea... Med all rätt tycker jag.

Ikväll är det en ledig kväll, o den ska firas!!!

Where you go, I'll follow

Fick just bekräftelse för nästa steg. Det blir tydligen ny uppgift i form av volontärarbete. O ny resa med destination Israel. Blir säkert bra då jag fått smälta det lite.

Typiskt töölö

Hemma på vår balkong, inne i stan. Där har vi en skylt upptryckt i plåt som berättar när vi får damma.

Töölö, stadsdelen där de nyrika f.d. industriproletärerna valde att bo efter att de kommit upp sig i kapitalismhierarkin. Kännetecknas av drygt allvetande, stolthet, målmedvetenhet, socialistisk foglighet, känsla för detaljer och dynamisk stabilitet... o tro inte att det har förändrats. 

Och så undrar folk varför vi anser oss behöva äga päls...

Låter som en terrorist

Psalmsjungande tant tog sig in i gymnasium 

Gymnasisterna i Lahden lyseo fick en överraskande serenad under lunchen i går. En äldre kvinna tog sig in i matsalen och började sjunga psalmer.

Skolans rektor bad kvinnan att avlägsna sig, uppger Etelä-Suomen Sanomat. När kvinnan inte hörsammade begäran tillkallades polisen.

Poliserna ledde ut kvinnan och hjälpte henne hem. Allt gick lugnt till, meddelar man på polisen i Päijänne-Tavastland.

Kvinnan fick inga böter för tilltaget.

Källa: HBL

Jag är fortfarande mållös, har faktiskt ingen aning om hur jag ska reagera, hur är man källkritisk till sånt här?

Vad har logik för betydelse om utgångsläget är fel?

Jag ska opponera feministisk filmteori idag. Vilket betyder att jag skall diskutera på vilket vis vi tycker att den sista delen av västbefolkningen, som ännu inte riktigt har fått gå ner sig i det egoistiska individträsket, (de passiva, uppofrande kvinnorna) ska få befrielse, lika rättigheter och rent av en putt i rätt riktning rakt ner i ävjon.

Förlåt min ironi och sarkasm, den är inte riktad till den fina människa bakom texten jag ska opponera, inte ens till alla feministiska filmteoretiker. Utan den är riktad till den sanningsopposition som har lyckats snärja oss i denna tanke och logik.

russin-vindruva-russin-vindruva!

-RUSSIN! alla skruttar ihop ansiktet till små bollar. - VINDRUVA! alla dinglar med käken ner till marken o ser ut som apater.- RUSSIN! skruttet kommer fram. VINDRUVA! RUSSIN! VINDRUVA! RUSSIN!… Och ungefär vid den här tidpunkten av körövningen så upphörde intresset för en femåring. Måste medge att uppsjungningen förstod jag mig aldrig riktigt på när jag var liten. Fick ju ofta vara med på min pappas evinnerliga övande med sina körer, men hittade snabbt på mera intressanta saker att ägna mig åt. Men denna fas har ändå etsat sig fast i mitt minne för jag var så förvånad över att jag som liten läspande femåring med talsvårigheter kunde sjunga lika bra som de vuxna.- Mio-mio-mio-mio-mio-mio-mio. Det kan ju jag med, vad är det då för vits att öva så ofta? Det fanns liksom ingen logik i det hela.

Kom att tänka på detta häromdagen då jag o C. Experimenterade med russin-vindruva bön. (Är inte säker på att man får göra så, men vi kan väl skylla på att vi var båda trötta och det positiva var ändå att vi prioriterade bönen framom sängen, fast sen blir det ju som det blir, vid detta skede får man fundera om inte Gud har gett oss för mycket kreativitet och för lite omdöme) Hur som helst russin-vindruva var det. Det går ut på att när någon säger russin så ska man se ut som ett russin och be panikartat och krampaktigt för saker som kräver sådana åtgärder. När någon säger vindruva så ska man slappna av i hela ansiktet och kroppen och inse Guds otroliga nåd och trofasthet.... Dessa växlar man naturligtvis mellan i snabb takt så man hinner varken tänka det ena eller det andra för man blir så fokuserad på att skrutta o slappna av. De inledande datan i detta experimentet visar att man kan bli tokig med minder. Så det är alltså inget att egentligen bygga vidare på. Bra så! 

Men det fick mig att tänka på att våra yttre känslostormar har fått så många att stanna i uppsjungningsfasen. Om vi bara fokuserar på att snart kommer jag att känna annorlunda och nu måste jag börja förbereda för det, då kommer vi aldrig att få chansen att se att det här med känslorna kring Guds trofasthet endast är uppsjungningen. Jag tror att det är bra att man i början stretchar och töjer, dels för att värma upp och dels för att upptäcka den personliga amplituden mellan russinet och vindruvan. Men det är ju inte det som det hela går ut på! Jag skulle inte sjunga i kör för att bara få vara med på uppsjungningen. Vi värdesätter uppsjungningen och vet dess betydelse men det är ju nog själva sången, de synkroniserade tonerna och stämmorna, skapandet av musik som gör det värt att orka sjunga upp, (och för att man ska kunna göra sin del i kören krävs det ju att man värmt upp)

Skönheten i sången går inte att jämföra med själva uppsjungningen. Likaså med det kristna livet. Så många är fortfarande fast på uppsjungningen, vissa har ihärdigt klamrat sig fast där i hur många år som helst och vissa har blivit besvikna och gett upp. Och båda grupperna går miste om själva sången och musikarrangemanget. När vi har lärt känna Jesus då får vi börja sjunga upp, men det är inte hela poängen. Poängen är att sedan få vara med o skapa storverk, klassiker, att få leva livet som en del i ett musikstycke med en dirigent som har full kontroll och som ser helheten och vet hur det kommer att sluta. Han är flera steg före och kan förbereda sin kör för vad han vet ska hända på nästa sida, bygg aupp och väva in i arrangemanget vars helhet skapar något vackert som berör åhörarna, som ropar till åhörarna att det här är vad vi är ämnade till, han vill göra det, här och nu, tillsammans med dig och mig.

Därför gör det mig bedrövad då jag ser hur många som fortfarande ihärdigt och trofast övar RUSSIN-VINDRUVA-RUSSIN-VINDRUVA för att detta är den tro som de har blivit presenterade att ska vara  liv, och liv i överflöd, men det är ju bara början.